En glad dag på kyrkogården
En underlig men trevlig attraktion i norra Rumänien är den glada kyrkogården. Det sägs att ett av skälen till att den fått en så positiv atmosfär är att romarna aldrig lyckades erövra Maramures och att det bevarade Dakernas positiva syn på döden. Den döde skulle helt enkelt få det riktigt bra framöver och det måste man ju fira.
På 1930-talet började en herre som hette Stan Ioan Patras skulptera träkors med gladlynta dikter om traktens avlidna. Oftast kände han de som skulle begravas och kunde lätt, med egna erfarenheter kombinerade med intervjuer med anhöriga, skriva finurliga små dikter och karva in dem i korsen. Dessa blev med tiden allt mer populära och går numera även på export. Patras dog 1977 men hans arbete finns kvar och utvecklas av hans lärjunge Dumitru Pop Tincu och han säger sig nu ha gott om egna lärjungar. Verkstaden är densamma som från början och ligger lite bakom kyrkogården.
Bästa dagen för att göra ett besök här är söndagar för då är chansen stor att du får vara med om en färglad gudstjänst. Majoriteten bland besökarna vid dessa gudstjänster är kvinnor och det är bra eftersom de klär sig i traktens traditionella klädesdräkt. De låter sig även fotograferas.
Du kommer till Săpânţa genom att åka västerut på vägen mellan Sighet Marmatiei och Satu Mare. I samhället med kyrkogården kommer du först att se en skylt till höger som pekar mot ett kloster och ett par hundra meter senare finns den vänstersväng du söker.
Bergen du sett i fjärran en bit bort och på höger sida ligger i Ukraina och klostret är en av Europas högsta träkonstruktioner och är värt ett besök. Under sommaren 2008 hölls gudstjänsterna här medan kyrkan vid Săpânţas gravplats renoverades. (12/3-09)