Flugfiske i Slovenien

Dag 1. Stockholm – Doha, Qatar.

Dagen börjar dåligt. En kall februarimorgon och första av Arlanda Express tåg är inställt. Nästa ska vara framme efter att flygbolaget vill ha oss incheckade och klara. Men till sist blev det ändå inget problem. Sakta men säkert gav min skylt mig en ny grupp glada blivande kamrater. Stämningen var i topp och man kan tro att alla känt varandra länge. De två resenärer som kom sist till gaten hade flugit till Stockholm och fått gå fram och tillbaka genom olika kontroller innan de till sist kom rätt. Jag antar att de var gladast av alla att få sätta sig ned i vårt första av två flygplan. Med den stämning vi redan nu har borde vi kunna få en trevlig resa. Vi skall trots allt färdas tillsammans i nästan en månad. Sådant tröttar ut men nu har jag förhoppningar om att Qatar Airways har lika god mat som sist och lika många filmer. De brukar starta underhållningsdatorerna direkt när resenärerna sitter i flygplanet och jag har en viss förkärlek för att försöka hinna med så många som möjligt. Den här gången var det gott om indiska filmer. Filmen ”Jag är Kalem” tyckte jag om och ”Ra.One” hann jag inte riktigt bli färdig med. Mellan dem hann jag med ännu en film men vad den hette har jag tyvär glömt. Jag sitter bredvid en trevlig svart kvinna. Vi pratar bara sporadiskt. Vid inflygningen till Doha frågar jag vart hon är på väg och jag lyckas inte förstå varför hon försiktigt viskar ”Uganda”. Vi skiljs i kösystemet som leder oss till Dohas välorganiserade men händelsefattiga flygplats.  Fast gratis internetuppkoppling kan roa en stund och om man har tillträde till den stora loungen antar jag att tiden går fortare. Här är det gott om arabiskt klädda resenärer men den här gången är de färre än förra gången jag var här. Vilken gate jag sitter vid påverkar säkert intrycket en hel del. Mina medresenärer ser jag lite varstans och alla med vänliga leenden. Efter några varv på flygplatsen har vi tröttnat och satt oss vid gaten. För ovanlighetens skull blir det försening den här gången men det hanterar flygplatspersonalen så smidig att vi inte märker av annat än att tiden går och tid har vi just nu gott om.