Dag 2. Doha – Bangkok – Chiang Rai.
Efter en lång natt med många filmer möttes vi i Bangkok av ovanligt långa passköer. Vi väntade ett tag men insåg snart att takten var för låg för att vi skulle ha någon chans att hinna med flyget norrut till Chiang Rai. Med hjälp av personal på flygplatsen armbågade vi oss fram till till en nästan tom kö. Ett par som inte hörde till vår grupp smög sig snabbt in bland oss för att komma åt samma fördel som vi just fått. Någon väska ville inte komma fram på bandet. Vi kunde inte splittra gruppen för att få in några på nästa flyg. Stressnivån steg. Vi tog oss så fort vi kunde från utgången och upp ett par våningar till anslutningsflyget. Några kom efter på rullbanden. Incheckningspersonalen var snällt överseende och checkade in hela gruppen trots att ombordstigningen varit aktiv ett tag. Vartefter resenärerna checkats in raskade de sig ner till gaten. De två sista blev grundligt kontrollerade. Jag väntade tills de släppts igenom säkerhetskontrollen och sedan sprang vi till gaten. Planet var fullt och skulle redan ha lämnat Bangkok. Vi var sömndruckna och jag klev ombord sist för att se att alla var med. Utan oss hade planet nästan gått tomt. De hade placerat oss nära varandra och vi ägnade därför hela den korta flygresan till ett ivrigt tjatter. I Chiang Rai blev vi hämtade med de vanliga två skåpbilarna som hör till bilfirman som arbetar med vårt hotell, Golden Triangel Inn. En dryg timme efter incheckning gick vi genom den nu aktiva veckomarknaden till vår välkomstmiddag snett emot det etnografiska museet. Som vanligt var servitriserna fundersamma över vad de hade lovat att leverera. Bordet skulle vara dukat som långbord men var inte det så vi ändrade det själva. Maten och drickan levererades lite hur som helst men det blev bra ändå. Vi hade ju fullt upp med att prata ihop oss. På så sätt fick jag veta att min rumsgranne har en toalett som sägs vara lämplig att krama. Men det ville hon inte eftersom det fuskats med städningen. Annars kanske de blivit riktigt gulligt i det rummet. Reströttheten och att vi åker tidigt i morgon ledde till att vi knappt hann ta oss genom palmerna på hotellet och till våra rum innan vi somnade.