Reseberättelser
Dag 3. Sibiu – Sambata de Sus – Bran. 28:e oktober.
Mattias förklarar vad vi ser på marknaden i Sibiu, Rumänien.
Frukosten i hotellets vackra matsal var avkopplande. Nu sitter vi nära receptionen i antika möbler och väntar på att ett problem med en flygbiljett skall lösa sig. När ingen av oss kan göra mer åt det åker vi de få metrarna till frukt- och grönsaksmarknaden.
På marknaden springer vi runt som barn i en leksaksbutik. Vi pratar om korgarna med kvitten och vad man kan göra med dem. Vissa av oss har sådana hemma i trädgården. Kvinnan som säljer honung visar oss även pollen och i ståndet bredvid hittar vi intressanta bär alldeles nära ståndet med paprikatomater. Att mörka men glesa moln hänger över oss bekymmrar oss inte det minsta. Alla smakar honung, pollen och olika färska kryddor.
Vi åker vidare till friluftsmuseumet Astra, där vi går runt och pratar om vad vi ser. En ivrig herre träffar oss på en gångväg och drar in oss i ett hus där han ivrigt beskriver verktygen vi ser. En krokus får oss att fundera över om det finns saffran här. Skogen vi går vid på väg ut tänker vi är perfekt för tryffel.
Vi behöver ta ut kontanter och åker därför till varuhuset Kaufland som brukar ha en bank. Givetvis hade de inte det den här gången. I stället ringer vi till munkarna i Sambata de Sus och berättar att vi är på väg.
I Sambata de Sus, övre Sambata, parkerar vi utanför klostret. Mikael går genast igång om att kaffemaskinen vid början av gången till klostret försvunnit och att den tidigare var populär bland djuren i området. Det kanske är därför den försvunnit? På väg in i matsalen blir vi tillsagda att vara tysta eftersom prästerna äter samtidigt. Måltiden börjar med att alla ställer sig upp för att lyssna på en präst som talar monotont. Eftersom inget ”amen” hörs sätter vi oss igen när prästerna gör det.
Rödkålssalladen och köttsoppan munkarna ordnat som förrätt tycker vi mycket om. Vi skålar i spriten ”Tuica” och vinet de gett oss innan vi får en underbar bit fläskkött med potatispuré. Bäst vi tar en nubbe till för det är inte lunch varje timme och munkarnas drycker har ju bra rykte om sig. Till sist serveras en äppelkaka, som bara rinner ned i strupen.
Vi trivs och efter måltiden springer vår svenske kock snabbt in i köket. Där hittar han Vasile som egentligen är President Basescus kock, men som tillfälligt är här eftersom han är vän med den högst rankade munken. Det blir provsmaning och tjatter i köket. Smaranda översätter förbrilt och Mikael hjälper till när han får chansen och inte fotograferar.
På väg från matsalen till klostret ligger bok- och ikonbutiken. Den besöker vi och när vi är där fylls den av präster och lärlingar som inte verkar bry sig nämnvärt när vi sakta försvinner längs väggen mot dörren.
Smaranda berättar om klostret och att det rivits och byggts upp igen. Vi tittar på målningar i den centrala kyrkan och pratar om en gammal kung.
Från munkarna tar vi en mindre väg till staden Bran. De flesta av oss somnar i bussen. Vi ser först bergen i fjärran men snart är vi mitt bland dem. Framme vid vårt pensionat, Pensiunea Cehov, möter en glad Trandafir oss. Det märks att han och våra guider trivs med varandra.
Vi är lite sena men snabbar oss till Restaurang Bran Parc där Dragos Racoveanu tar emot. Han är en modemedveten kock med flera assistenter. Vi skall få se hur matlaningen i hans kök går till. Han visar, förklarar och låter sina assistenter göra arbetet. Vi ser på, fotograferar och lär.
När allt serveras börjar vår middag med en paj och en sallad. Dragos berättar att husvinet endast är märkt med ”drick det här”, så vi tar honom på ordet och beställer det. Han hade rätt – vinet är gott. Snart kommer rejäla portioner dragonkryddat lammkött och varianter av polenta. Vi får inte i oss allt och har olika åsikter om kryddningen men är alla mycket mätta. Någon gör upp om att köpa ost av honom i morgon. Smaranda kör oss tillbaka till pensionatet och vi somnar nog alla omgående. I morgon blir det både storstads- och byliv.
