Flugfiske i Nordmakedonien

Reseberättelser

Dag 3. Izmail, Ukraina.

När de första av oss vaknar ligger skeppet för ankare mellan småstäderna Reni och Isaccea. Det är 22 kilometer söder om Galati och 43 kilometer norr om Tulcea. Här går gränsen mellan Rumänien och Ukraina mitt i floden. Båten serverar lättare fika före frukost och sedan frukost.

Klockan 09.22 börjar det kvittra i högtalarna. Det är början på ett meddelande som säger att vi är 5 kilometer från där Donau delar upp sig i tre armar. Genom fönstren ser vi att det är gott om vågor och att blåsten är stark. Mannen som pratar avslutar med att välkomna oss att se film i restaurangen Yalta, men den visades i vår Skybar. Medan filmen går ser vi mellan gardinerna flodens delning. Klockan är då 09.50. Solen strålar och himlen är nästan helt blå.

När klockan hunnit bli 10.46 har vi just passerat ett drygt 10-tal gröngula hamnkranar och kaptenen börjat vända skeppet. Det är mäktigt att se hur han gör för att kunna få båten att stå mot strömmen i Izmir.

Mikael presenterar en lokalguide från Poltava med att han har det vackra namnet Michael och vi går från skeppet till en buss. Nu dyker en till lokalguide upp. Det är en ung flicka som heter Svetlana och som talar så lågt att vi har svårt att höra vad hon säger.  Hon sitter på knä och vänd mot oss i en av stolarna. Först blir det statistik över Izmail, Danube shipping company och ett utpekande av krigsskepp 134 som var med i Andra världskriget och som nu fungerar som ett monument.

På Suvorov Avenue pratar Svetlana om stadens första borgmästare, Djukov Alexander (??) och den nuvarande (??), Andrei Abramchuck (??). Ena var bra och den andra är bra. På höger sida passerar vi skola nummer två som är en av stadens äldsta hus och nära det rundar vi en staty för att kunna kliva av ett blåvitt hus byggt som en båge. Det är en ortodox kyrka som byggdes 1821-31 och som är döpt efter borgmästare Putsjekev. Inne i kyrkan pratar reseledaren med några av oss om ortodoxa kyrkor och när vi kommer ut har vi ett monument för de män från trakten som dog i kriget med Afghanistan mellan 1971 – 81.

Vi går tillbaka några få meter till statyn vi rundade och får veta att det är Alexander Suvorov. Statyn verkar ha tillverkats i Rumänien och flyttats några gånger till den kom år 1945. Han var härföraren som år 1790 vann över det ottomanska fortet som styrde trakten.  Den stora eken bredvid tros vara över 200 år och att den kan ha planterats vid samma tid som kyrkan började byggas.

Nu är vi tillbaka i bussen och passerar stadens centrum och fortsätter på Suvorov Avenue. Marknaden ligger till höger om oss. Längs vägen pratar vi om att klimatet här är milt och att vi passerar stadens kulturpalats. Till vänster pekar Svetlana ut något som har att göra med poeten (??) som skrev komisjar (??). I mitten av avenyn finns en väg för fotgängare och cyklister. På vardera sida om den växer gräs och träd och efter det området är körfälten, ett i vardera riktningen. Universitetets språkavdelning är i ett av husen. Vi svänger vänster in på en annan stor väg som korsar gångväg och gräs. Piesov Avenue heter den och guiden säger att den är näst finast.

Vi passerar skolor, biografen, två köpcenter och ser ett högt hus. Borta i grönskan kan vi urskilja en kyrka (mirabella?) som tillägnats de kvinnor som var med Jesus till korsfästelsen. Den musikaliska fontänen verkar vara roligare och även stadens största bibliotek. Vi reagerar på att det är rent och fint överallt. På vänster sida nästan mittemot biblioteket är stadens största köpcenter och efter det kommer hus som hör till universitetet. Nära tågstationen finns ett monument för dem som dog i Tjernobylolyckan den 26/4 1986. Det är ett litet grått hus som restes år 2008.

Borgmästaren, Andrei Abramchuka, föddes 1965 och blev nyligen omvald för en andra period. Han blev borgmästare 2010 och var affärsman innan dess. Här är trottoaren på ena sidan höjd mer än vanligt och när den kommer ned ser vi en pojke som sitter klädd i vit hatt och sjöuniform tillsammans med två civilklädda vänner. Befolkningen i det här området skall vara blandad men innehålla många ryssar och ukrainare. När vi passerar över järnvägen och sedan svänger vänster kallar guiden miniatyrerna i ett museum för jordens åttonde underverk. De görs av en viss herr Vladimir Kidiresik (??) och består bland annat av konstverk på riskorn. En fiol hans far tillverkat finns med i Guinness rekordbok och den kan producera ljud. Marinskolan är på vår högra sida och en fint ordnad gångväg till vänster.

Vi pratar om varför många träd är vitmålade längst ned och parkerar sedan bussen utanför en moské omgiven av ett svart galler och med en fin trädgård innanför det. Diorama kallas huset och klockan är 14.53 men vi är tidiga. Det är soligt och fint så det går ingen nöd på oss och en knapp halvtimme senare är vi inne i moskén. Där inne finns en stor målning och en inspelad berättelse om hur attacken mot Izmail gick till den 22:a december 1790.

Fortet revs 1856 men hade då varitit turkarnas starkaste. Det var byggt på tyskt vis  och hade en 10 meter hög och 3 meter tjock mur som var 4 kilometer lång. Det försvarades av 256 kanoner, 35.000 soldater och hade en vallgrav som var 10 meter bred och 3 meter djup. 31.000 ryssar attackerade klockan 05.30 på morgonen med General Suvorov i spetsen. Det tog 2,5 timme innan de kom in i ett av de fyra tornen och 10,5 timmar senare hade de vunnit striden. Turkarna stred hårt eftersom deras ledare avrättade alla som gav upp. Moskén vi står i finns med på målningen och är Izmails äldsta byggnad.

Klockan har hunnit bli kvart i fyra på eftermiddagen när vi nu kliver av bussen vid en handelsgata. Här går vi i grupp för att växla pengar men efter bara någon meter splittras gruppen i förvirring. Det blir ändå några som lyckas följa med Michael till ett växlingskontor. Vi andra följde med Mikael och gjorde samma sak. Butikerna på den här gatan håller på att stänga eftersom marknaden stängde klockan 16.00. Några besöker miniatyrmuseet som ligger bredvid där bussen släppte av oss och nästan alla hamnar på pizzerian Celentano De som var först har fått sina beställningar men sedan fastnar vi bakom två fulla män som inte kan besluta sig vad de vill ha. I sista sekund vill några lämna cafét men de kommer tillbaka eftersom alternativ saknas. Efter fikat korsar vi Suvorov-gatan och letar reda på bussen för att åka tillbaka till skeppet och dit kommer vi 16.58.

Det är soligt och temperaturenär bekvämt när vi tar plats på båten. Mittemot oss finns ett sportpalats och vi ser hur människor flanerar längs kajen. En del stannar för att titta mot oss och ibland försöker vi vinka till dem men de ser oss inte. Bredvid sportpalatset och där vår landgång slutar finns en liten ortodox kyrka som är byggd i rött tegel. Den ser ut att vara väldigt ny och de av oss som vill välkomnas in i den. Längre bort åt samma håll men bakom ett hus och en krök ser vi många hamnkranar och in närheten har vi även några tankbåtar.

Klockan 20.00 kastar skeppet loss och vänder för att åka vidare. Ljuset över staden och hamnen är nu mycket vackert. Längs vägen ser vi ännu fler kranar. Vi njuter och försöker att få bra bilder av allt det fina.

En halvtimme efter avfärd börjar skeppets musiker att spela.