Historisk ölresa till Pilsen och Prag

Reseberättelser

Dag 2. Fetesti och Constanta.

Vi vaknar till en vackert spräcklig himmel och en stark sol som tittar fram bakom både mörka och ljusa moln. Deras kanter blir som glorior. Efter frukost har några av oss valt att stanna vid båten och resten åker med guiden Vasili Basil och chauffören Janer mot Constanta. Vi har fått hörlurar och vänner som vill bli guidade på engelska och tyska. Vasili växlar mellan två mikrofoner och det glappar och knastrar ofta men han pratar så högt och tydligt utan mikrofon att det inte är något problem.

På väg upp från båten och in mot Fetesti är vägen ojämn. Vår skämtsamme guide säger att bygger sådana vägar för att turister skall se sig omkring och inte somna. Han fortsätter med att prata om Ceausescus sista 100 dagar och skicka runt bilder från den tiden.

Medan han pratar har vi kommit till en vägtull och efter den är vi uppe på den långa stålbron vi ser från vårt skepp. Vasile säger att bättre bilar här ibland är stulna och visar bilder på fina traditionella kläder för att väga upp det negativa. Sedan berättar han att de senaste 200 åren här bjudit på tre större revolutioner, två större bondeuppror, 15 statskupper, 7 mördade premiärministrar, två presidenter som avrättats och tre demokratiska val. Som tur var är det de tre senaste valen. Han uppmundrar oss till att ställa frågor eftersom han vet allt om Rumänien.

Vasile berättar om kommuner och 675 ledamöter i regeringen samt att var femte där sitter i fängelse eller väntar på rättegång. Vi får veta mer om Angel Salinis bakgrund och framgångar i skolan i Charlottenburg i Berlin.

Nere till vänster ser vi rumäniens kärnreaktorer. Två av dem är i bruk och alla fem kommer från Kanada. Tydligen skall diktatorn ha sagt till kanadensarna att han skulle ordna fler affärer åt dem bara han fick sina reaktorer billigt. Nu står de två aktiva för 20 % av landets elbehov. Av gasbehovet är 80% från inhemsk utvinning. Utanför föntstren ser vi stora fält med vinrankor. Vasile pratar nu om markpriser, Rumäniens 27.000 muslimer, tatarer och att ståtoaletter är en nationalkatastrof. På fälten runt oss ser vi spannmål och vackert röda vallmoblomor.

Medan staden fortfarande är på håll pekar Vasile ut ett fjärrvärmeverk från kommunisttiden. Han verkar inte gilla det eftersom man måste arbeta tillsammans. På vänster sida visar han det som var Säkerhetspolisen höll till. Det är nu trafikpolisens hus. Här finns även närbelägna institut för konstbevattning och uppfödning av djur.

Vi tittar på svart-vita bilder stora som vykort med herdar och får veta att en ordvits placerat en rumänsk fåraherde på månen före alla andra. Guiden säger även att poliser här arbetar i lag om tre eftersom en kan läsa, en kan skriva och den tredje skall assistera de två högutbildade. Efter det lägger Vasili till att polis och militär blivit bättre sedan kommunismens fall. Pensionerna tycker han dock är lägre än han skulle vilja ha.

Nu åker vi på Ferdinandavenyn förbi turkiska ambassaden och ett hus som guiden säger var ett Libiskt terroristnäste. Vi ser en teater och till höger om oss är en hel fasad täckt med en karta som Vasili kallar arkeologisk. Nedanför den finns en park och en utgrävning.

När vi svänger höger i en korsning går ett rött hus från att vara framför oss på en hörna till att vara till vänster. Det fick sin färg som en påminnelse om att ägarens, Dr Migas, föräldrar plågades av kommunisterna.

Strada Tomis tar oss runt en utgrävning och till en rondell där vi vänder helt om. Vid rondellen ligger en domstolsbyggnad. Guiden pratar om Lupa capitolina, att greker först kom hit och sedan romare. De senare skall ha stannat här i 300 år och ha beblandat sig med folkgruppen daker. Resultatet blev dagens rumäner. Framför oss har vi en staty med Romulus och Remus som dricker mjölk från en varghona. Vasili kallar den för en latinsk symbol men skämtar också och säger att statyn kan föreställa borgmästaren och hans bror som mjölkar ur stadsbudgeten. Borgmästaren sitter visst nu i fängelse för korruption.

Vi åker nära det som var kungens sommarhus mellan världskrigen och det snarlika huset som armén har. Skolan efter det får mycket beröm och när vi kliver ur bussen i korsningen mellan Strada Sulmona och Strada Traian får vi veta att bara gamla staden är intressant eftersom resten är ett kommunistiskt bygge.

På Ovidiustorget är det tomt på folk. Vi går till höger om statyn över poeten och in i museet som byggdes mellan 1912 och 22. Tanken är att vi skall vara här före andra grupper. Berättelserna här börjar med att greker skapade 83 kolonier och att fem mycket kända finns i Rumänien. Constanta hette då Tomis och grundades för 2700 år sedan. Vi ser exempel i glas på vad de lärde rumänerna att tillverka. Det är fina flaskor och kärl men museet skall ha varit bättre innan 1944 då ryssar kom hit och stal allt de kunde ta med sig.

En grav med en rik person skall komma från år 102 e.Kr och det året gäller även för huvudet av Kejsare Konstantin och statyn Fortuna och Ponthos, som hittades i 49 bitar år 1962. Vasili pratar länge om Konstantin och hans mor Elena. Formuleringarna ger intrycket att kristendom är bra och annat mindre lyckat. Konstantin blev kristen år 327 och dog 337. Mikael får mycket kort om tid för att översätta och den tiden minskar varteftersom.  Svarta havet skall först ha fått ett iranskt namn som betydde ”eländigt hav” men det gillade inte gudarna. Gudinnan Nemesis är två statyer i en eftersom hon skall väga goda och onda gärningar. Vasili tycker bäst om den avslutande statyn med Glykonormen. Efter den får vi 7 – 8 minuters egen tid i museet innan vi träffas vid Ovidius staty. Han deporterades hit år 8 e.Kr. De tre skeppen som fraktade hit honom anlände på våren år 9 och han skickades bort eftersom Juliana Mina läst hans poesi där det samliv fanns med bland ämnena. Augustus skickade henne till Storbritannien och Ovidius till Tomis. Poeten dog år 16 och år 1916 skall bulgarer ha försökt stjäla statyn men den klarade sig genom att tyskar försvarade den eftersom de fungerar som symbol för Constanta.

Vasili berättar att det skall finnas 70 ord kvar av geto-dakiska i det rumänska språket., att moskén framför oss byggdes 1910 med pengar från den tyska adelsätten Hohenzollen-Siegmaringen som då blivit början på rumäniens korta karriär som kungarike. Att pengar från en kristen kung lade grunden för en 47 meter hög moské visar på toleransen mellan religionerna. Guiden säger att muslimer här dricker alkohol och att man får gå in i moskén med skorna på. Han säger att kungariket var en bra period för Rumänien och berättar om Karl I, Ferdinand I, Karl II och Michael I. Michael dog förra året och skall vid Andra världskriget ha blivit utpressad av ryssar. Klättrar man upp de 154 trappstegen till toppen av minareten får man ett fint panorama över Constanta.

Innan vi går vidare hör vi en berättelse om att Rumänien uppfattats som förrädare eftersom landet bytt sida i både första och andra världskriget. Sarkofagerna mellan museet och moskén skall vara ett av få undantag för att mycket stjäls. Vasili säger att män är begravda i stenkistorna och att kvinnor tagit hämd på dem när de levt längre och därför fått författa texten på stenarna. Från kvinnors situation i Rumänien går berättelsen till en amerikansk ambassadör som tillträdde i Rumänien för 8 år sedan berättade på en presskonferens att han är homosexuell. I översättningen lägger Mikael till att det måste ha varit under tiden då homosexualitet var förbjudet. Lokalguiden har inget emot homosexualitet men tycker att det låter konstigt att som man dansa tango utan en kvinna.

På väg från Ovidiustorget passerar vi en reklamskylt för ”Neversea” som är en föreställning Vasili sett på affischer i Danzig, Polen. Det är ett tecken på globaliseringens inverkan på våra samhällen. Mellan museet och moskén stannar vi för att prata om en romersk mosaik som försvunnit i en översvämning och glömts bort tills 1959. Bredvid moskén vill guiden kvickt visa en väg som han säger används i alla filmer om Undergången (Apocalypsen). Den ser egentligen bra ut men han säger att man bara behöver ta bort bilar och saker på balkonger för att få rätt undergångsstämning.

Tillbaka på Strada Arhiepiscopiei tycker vi att det är en aning ironiskt att ärkebiskopsgatan går utanför den stora moskén. Vasili berättar om 47 hus som revs av kommunisterna och att huset till höger in på Strada Dia… med lejonen på taket är från 1917 och hörde till en etablerad armenisk målare vars familj flyttade till USA.  Lejonen sägs röra på sig om en lokal flicka som är oskuld passerar.

Ett kvarter bakom moskén finns det hus som säkerhetspolisen, Securitate, använde i 27 år. Snett över gatan finns helgonen Peter och Pauls ortodoxa kyrka och för lokalguiden symboliserar de tolerans. Han berättar om att de flesta rumäner är ortodoxt kristna och räknar upp statistik för de övriga. Bland de få judarna finns både sefardiska och XXX. Vi hör historier om att Ceausescu sålde tyskar och judar och gav pengarna till sin familj. Till sin hjälp hade han advokaterna Dr Brown och Grapini för de tysktalande och ytterligare en i Haifa för resten.

Nu har vi kommit fram till en plats under en balkong av typen ”Sagnasi” (??). Den blir ett exempel på hur muslimska kvinnor kunde gömma sig bakom gardinerna för att titta på män eftersom de annars inte fick se dem i ögonen. Ursprungligen fanns inget glas på dessa balkonger men den vi ser är inglasad. Mittemot på gatan ser vi en första tiggare. Vasili går in i detalj på hur muslimer inte vill stanna här eftersom det är för fattigt. Han säger att de vill till Tyskland eller Sverige.

Framme vid ett staket visar guiden hur det lokala korset fått sex pinnar och att rumänerna lagt till de grekiska bokstäverna alfa och omega. Bokstäverna skall symbolisera början och slutet. Han är noga med att poängtera att grunden är grekiskt ortodox och inte rysk ortodox.

Staketet är utanför katedralen som bombades år 1941. Enligt Vasili är beskrivningen av bombningen vag. Det var ryssar som bombade den men han tycker att man försöker att skylla på tyskarna. När katedralen byggdes 1883 ville inte lokalbefolkningen gå in i den eftersom konstnären, Gheorghe Miha (??), använt lokala fuktionärers fruar som förebilder när han målat änglarna. Det tog 10 år innan missnöjet lagt sig.

Vi tittar på målningar bredvid ingången. Den till vänster föreställer himmelsriket där Abraham sitter med sina många barn och till höger finns fyra sätt att komma till helvetet. Att de inte blev en för varje av de sju dödssynderna kommer av att konstnären nöjde sig med de beteenden som var vanligast i Constanta.

Bredvid kyrkan lite nedför den lätt lutande vägen mot vattnet ser vi en utgrävning. Guiden pekar ut bredden på gatorna från den tiden. Mittemot och även det på sista tomten mot havet finns ett museum tillägnat skulptören Ion Jalea. Han dog fattig år 1978 och var från samma by som Vasili.

Vi rundar utgrävningen och går till vänster på Strada Regina Elisabetha. Vattnet följer oss till höger. Efter att ha bytt sida på vägen stannar vi i en glipa mellan träden för att se mot de långsträckta vågbrytarna och tremastaren som är systerskepp till ett fartyg som byggdes år 1938 i Tyskland. När den här båten var på besök i USA år 1976 deserterade hela besättningen. Ny fick flygas in för att få hem skeppet.

Vasili berättar då och då att han var 17 år, 7 månader och 20 dagar i den rumänska marinen och svarar på en fråga att vattnet i svarta havet är bräckt. Han pratar om att minareter skulle vara de högsta byggnaderna under tiden då turkarna styrde och vänder blicken mot det stora och misskötta casinot. Daniel Runar hette arkitekten och under slutet av bygget dog hans fru. Guiden berättar flera gånger om hur det ledde till dödssymboler på huset och att området mellan tornen ser ut som en sarkofag. Han ville inte fortsätta bygget och andra såg till att det blev färdigt 1910.  Under kommunismen stod det tomt och nu har vi en chans att investera i det tomma huset.

Mellan oss och casinot finns ett akvarium som vi bara ser taket på. Statistiken över vad som visas där rabblas upp och avslutningen är att de största pirayorna finns i landets regering.  Medan vi lyssnar hör vi kvitter från träden som löper längs strandpromenaden. Vågor slår ideligen mot stranden nedanför casinot.

Mare Unicum var romarnas namn på svarta havet och det skall stå stilla under 200 meters djup. Någon nämnvärd skillnad i tidvatten finns inte. Effekten blir att nästan inget kan leva i den syrefattiga miljön från att vattnet står stilla. Djupaste delen av havet är 2228 meter.

Att fiske är viktigt här blir tydligt när vi ser den ljusbruna stenstatyn av några männ som drar upp ett nät. Vår lokale vän berättar om överfiske och hur många delfiner ryssarna fick i sina nät. Nu får man inte fiska delfiner. Nästa monument är tillägnat två båtar där kemikalier fick dem att explodera. Guiden går några steg till och pratar om nationalpoeten Mihai Eminescu.

På 12-1300 talet renoverade Genoa hamnen i Constanta och då byggdes det lilla fyrtornet framför oss, Farul Genoez. Fyren fungerade till på 1980-talet. När vi tittar förbi det och dess ingraverade båt ser vi ett stort fyrkantigt vitt hus med stuckatur. Det har varit Hotel Terminus som då hade 93 rum men ägs nu av marinen. Vasili säger att den rumänska marinen kan slå ut hela NATO på 30 minuter men att de behöver 7 timmar på sig för att få igång motorerna. Innan vi kliver in i bussen säger han att om fyrtornet inte längre beövs när gps tagit över kanske religionen kan få bli vår vägledare.

Klockan är nu 11.44 och vi åker tillbaka längs Regina Elisabetha.  Statyerna, casinot och akvariet passerar på vänster sida och bostadshusen är till höger. Någon meter före kyrkan svänger vi ned mot stranden och passerar där en av stadsmurens 10 portar fanns. Något senare pekar guiden ut stora silos från 1895. De ligger nere i hamnen bland många andra hus. Vid en kiosk till höger står propert klädda romer. Mannen bland dem bär svart kostym och en bredbrettad svart hatt.

I en rondell står en staty av en kvinna med en mans kropp. Där svänger vi höger så att vi kommer ned mot vattnet vid Hotel Ibis. Nu fortsätter vi på Strada Negro och får vattnet till höger. Guiden pratar om att svarta havet blev svart i jämförelse med det blåa medelhavet samt att havet här är vildare. Vi fortsätter upp på Ferdinand och passerar ännu en gång den arkeologiska parken. Vasili skämtar om att vi säkert har missnöjda människor i våra hemländer också och att de kommer att ändra sig om de får komma hit en vecka. Han berättar skämt som utgår från att allt är eländigt i Rumänien.

Där vi lämnar staden ser vi en rutig båt med texten ”Constanta”. Den välkomnar de som nu är på väg åt andra hållet. Vasili fortsätter att skämta om att rumänerna lyckas bygga 146 kilometer motorväg när kineserna bygger 35.000 kilometer, men lägger till att det kanske är bra för naturen om vägbyggena inte fungerar. Utanför fönstren har vi igen de platta fälten. På ett av dem är växterna så höga att bara taket på en traktor syns.

Nu har föreläsningarna kommit till att unga gifter och skiljer sig tidigt. Vasili säger att det är förkastligt och att kyrkan är emot det. Han berättar att han borde veta eftersom hans mor skiljde sig när hon hade tre barn. Familjer nu har oftast ett eller två barn eftersom de inte får plats med fler i sina bostäder. Lite bättre med plats har det blivit genom att en miljon rumäner flyttat till Italien och lika många till Spanien. Sedan inträdet i EU år 2007 har 1/3 av de läkare som utbildats i landet lämnat Rumänien.

Motorväg A2 är stor och modern. Till vänster om oss passerar lite kvickt texten ”Honor et Patria” som någon målat på en betongyta. Guiden pratar om officiella och inofficiella siffror för hur många roma som finns i landet, den 9-åriga skolplikten och att läkare och piloter behöver 6-årig i universitetet. Han fortsätter med att prata om den avskaffade värnplikten, de fyra NATO-flygplatserna och att pensionsåldern är 58 år för kvinnor och 63 för män. Han är ursprungligen ingenjör och tycker att han får för lite i pension. Det är också ett orosmoment att staten funderar på att höja pensionsåldern.

Nu är det raps varvat med vallmo på fälten. Det är mycket vackert. I fjärran finns många vindraftverk och vi ser en fin röd bro strax innan vi ser de fem kärnkraftverken i Cerna Voda. Klockan har hunnit bli 12.49 när vi korsar den långa stålbron och får vårt skepp en kort bit bort på höger sida. Det är ganska många meter ned till floden och på marken mellan vår bro och båten betar kor och gettter. Vi tar oss genom vägtullen och svänger in till höger så att vi kommer genom det romska samhället och förbi kyrkan ned till skeppet.

Klockan 13.30 sitter vi till bords och får rätt efter rätt serverad vid bordet. Huvudrätten valde vi igår men resten kommer från en färdig meny. De som inte var med till Constanta har upptäckt ett trevligt hotell bakom båten. Där finns en fin veranda som passar bra för en dricka i solen. En halvtimme in i vår måltid lägger båten ut. Kaptenen vrider aktern in mot land innan han svänger ut fören mot mitten av floden. Till sist börjar vi åka i motsatt riktning mot hur skeppet låg. Vädret är mycket vackert och vi hör i högtalarna att vi under en lång tid kommer att åka längs en stor ö.

Nu har vi haft några minuters rast och sedan sattes en säkerhetsövning igång genom att larmet gick. Vi står var och en utanför våra bruna dörrar i korridoren och med flytvästar runt halsen. En kvinna ur besättningen rättar till de oranga västarna och efter henne kommer en man i vit uniformsskjorta för att kontrollera så att vi gjort rätt. När vi klarat testen är det bara några minuter kvar tills fika serveras i restaurangen som kallas Yalta.

De ljusrosa marängliknande sötsakerna är halvcirkelformade och med en skåra i mitten. Holländarna pratar om att de är typiska för trakten. Vi beskådar sötsakernas vågiga yta och skåran i mitten medan vi känner att både konsistens och smak är som geléhallon. Några kakor som inte äts upp under fikat hamnar i hytten.

Klockan 19.00 har vi samlats längst upp i skeppets Skybar. Kaptenen har bjudit in till en välkomstdrink och presentation av besättningen. Vi får vänta ett tag och sedan kommer kaptenen och hans närmaste besättning. De har tagit med sig Mikael. När de går ut kommer resten av besättningen och då är Mikael med igen men den här gången presenteras han. Vi klappar händer och skålar i mousserande vin eller saft. Den ivrigaste av japanerna fotograferar flitigt alla som är med.

Vi går direkt från mottagningen till middagen. För några av oss blir vinet från mottagningen vår måltidsdryck. Nästan direkt efter middagen är det musik-frågesport i Skybaren. Några av oss lyckas vinna en drink och att dansa några steg.

Allt går i ett och nu stiger passkontrollanterna ombord. Det leder till att det sena tilltugget som utlovats kommer fram på borden en halvtimme tidigt. Kontrollanterna tycks gilla trekantssmörgåsarna och nuggets. Vi behöver inte göra något för kontrollen och ser hur gränspersonalen lämnar båten klockan 22.17. Det hörs också för nästan direkt sätter skeppspojkarna igång med att hala in ankaret.  Efter en så kompakt dag somnar vi fort. I morgon kommer vi att vakna i Ukraina.