Flugfiske i Kiruna

Reseberättelser

Dag 12. Kiev – Skandinavien.

Idag lyser solen starkt men vi ser moln över stranden mittemot. När frukosten öppnar klockan 06.30 är få av oss där.

Bussen vi åker med innehåller även de holländare och några andra nationaliteter som varit med på flera av våra guidade turer men vi kommer inte iväg klockan 10.30, som planerat. Problemet är att väskor försvunnit för ett holländskt par. Några i vår grupp blir nervösa och vill ge kloka råd och order för hur Mikael, Michael och chauffören skall agera. Inget av förslagen går att genomföra men vi har gott om tid på oss så problemet är inte stort för oss. Till sist säger Mikael till sin assistent och chauffören att vi inte kan vänta längre. Då sägs väskan vara hos en japansk turistgrupp som är på rundtur i Kiev. Michael flyttar på avspärrningen framför bussen och vi kommer äntligen iväg.

I början av färden har vi floden på vår högra sida. När vi rundar ett kvarter för att komma åt andra hållet slår träd i bussen som snart passerar under en bro med statyer där ett blått tåg åker. Chauffören svänger vänster och vi hamnar i en trafik som knappt rör på sig genom ett industriområde men snart har vi ändå lyckats komma över floden på en hängbro som vi tidigare åkt under med Dniepr Princess. Nu är de nya höghusen nära. Från motorvägen ser vi att flera av dem håller på att byggas.

När de höga husen börjat bli lägre och vi har något som liknar en park till höger bromsar chauffören tvärt för en liten röd Opel Corsa som chansar på att han får plats framför oss. Trafiken rör sig knappt alls och en svart Skoda vill tränga sig in där vi står nära avfarten till den blåvita ANP-macken. Bredvid den finns en gul och svart mack. Det blir rena rama villevallan. Ingen hjälper någon i trafiken och vi meddelas att den holländska väskan hittats hos japanerna.

På väg E40, som också kallas M03 finns det gott om liftare. Där får vi en liten överlastad Lada framför oss och den kan vi inte komma om. På skyltar över vägen ser vi temperaturen (25 grader) för luften utanför och vägbanan (41 grader Celsius). I vår körriktning finns 4 körfält och på andra sidan skyddsräcket lika många. Det finns många mackar längs motorvägen och enstaka busshållplatser. Vissa av busshållplatserna är också för tunnelbanan. Längs vägen växer gott om lövskog och många av träden är björkar.

Vi kör om en skranglig turkos stadsbuss med texten ”Free wifi” skrivet i ett moln på sidan och kort efter det ser vi skyltar som pekar mot flygplatsen Boryspil. Vid avfarten vi använder står en stor ukrainsk flagga i grus och vi stannar klockan 11.30 för att släppa av bagaget.

Holländaren som fått sitt bagage kidnappat måste vänta utanför kontrollerna för att kunna få med sitt bagage men vi kan göra bagageprocedurerna och gå vidare. Vandringen blir ganska kort eftersom det snart visar sig att ingen av oss fått en stämpel som säger att vi åkt in i Ukraina. Mikael måste gå fram och tillbaka mellan olika bås i passkontrollen och visa papper innan vi släpps igenom.

Flyget från Kiev blev en kvart försenat men kom fram ungefär som planerat i Wien. Där blev det en kvick promenad. De tre sista av oss som klev ombord på flyget var de sista som kom med och då skulle det ha lyft för tre minuter sedan. Mikael ville se till att alla var med och var allra sist. Han kanske borde bli fåraherde?

I Wien möts vi av en spräckligt grå himmel med tjockt fluffiga moln. Det är drygt 20 grader varmt ute, sägs det. Nu är det bara våra sista flyg för den här resan kvar. Vi ser fram emot att komma hem men det är en vemodigt att behöva lämna alla nya och gamla vänner.