Öl och Sightseeing i Bukarest

Reseberättelser

Dag 11. Kiev.

Solen strålar idag igen och det är inte ett moln på himlen. Vi gissar att det kommer att bli en varm dag. De flesta av oss som står på listan över personer som skall följa med till grottklostret Laura är vid bussen klockan 08.57 och Mikael har svårt att övertyga lokalguiden, Michael, om att de som inte syns heller inte tänkt komma. Lokalguiden blir orolig.

I bussen pratar Michael om två ortodoxa trosinriktningar, Moskoviter, en överenskommelse med Hetmanen Bogdan år 1654 som medförde ett artificiellt enande av kyrkor och hur ukrainare blev slavar under ryssarna när de senare skulle ha hjälpt dem. Bogdan såg Polen som en stor fiende hade en överenskommelse med den svenske kungen Gustav V om att försvara Ukraina mot ryssar men det gick i stöpet när Hetmanen blev förgiftad. Vi lyssnar till historien om Hetmanen Masepas försök att motverka ryssarnas makt genom att arbeta med svenskarna som kom år 1708.

Michaels farfar, Piotr, föddes 1886 och var soldat under tsaren vid Azovsjön. Turkar sågs då som stora fiender. Farfadern blev sekreterare eftersom han kunde skriva. År 1975 styrde Brechniev Sovjet och Piotr hade fram till 1975 fått lära sig att Mazepa var en förrädare men efter det blev han hjälteförklarad. Det chockade Piotr. Mazepa skall ha ägt nästan allt och var rikast i Ukraina.

Guiden pratar även om nationalistledaren Bandera och att ryssarna därför ibland kallar ukrainare för Banderotsi. Han fångades av tyskar och satt i fängelse 1956. Michael pratar om en speciell avdelning inom KGB, den ryska säkerhetspolisen, som arbetade mot nationalism och att farfadern bar en nationalistisk tröja varje helg. Medan guiden pratar ser vi en cykelbana till höger om bussen och en bil som parkerats på trottoaren. Trafiken är trög och chaffören, Igor, har det kämpigt.

Medan vi sakta rör oss framåt går berättelsen över till att handla om Moder Ukraina-statyn vi såg när vi anlände till Kiev. Guiden säger att den har med Andra världskriget att göra, att det finns ett museum under den och en hiss i statyn. Den för hans tankar till att ukrainarna ofta fungerat som Ryssarnas mindre broder.

Ukraina skall ha haft en stor fabrik för rymdmotorer och Jusjtjenko verkade vara en bra herre i början. Janukovytj arbetade tidigare som lastbilsmekaniker och det är osäkert om han kan läsa och skriva. Att han pratar dåligt är säkert och även att den före detta finansministern Mykola Azarov inte kunde prata ukrainska.

Klockan har blivit 09.22 när vi kliver in i klostret och möts av en svarthårig guide som heter Olena. Hon bär en rödgrå blus och en grå kjol. När hon skall börja prata flikar Michael in att hon hetat Yelena om hon varit ryska. Hon verkar vara blyg och berättar att vi bara får fotografera utomhus och tar oss sedan med in i en kyrka som hon kallar för den Heliga Treenigheten. Olena pratar om att klostret är grundat år 1051 och att munkar som bott i grottor som eremiter levde på vatten och bröd. I grottorna vid det här klostret finns 100 mumifierade munkar begravda.

I snabb takt och med tyst stämma berättar hon om Nicolas the Pios, ukrainsk barockdekor från 1700-talet och en ikonostas som är gjord av lindträ. Medan hon pratar möter vi en grupp tyskar och ser några få duvor. Marken är gjord av tegel när vi kommer fram till en modell med ett rum för en munk. Olena berättar om mynt från 600-talet som man hittat i en grotta och att vi tittar på Sankt Antoni och Feodersi (Theodosy af Pechesk ??) som grundade klustret vi är i nu. Det blev ett kulturellt center och många vill se det tjocka träkorset vi har framför oss. Det ursprungliga klostret förstördes av mongoler. Varje gång guiden pratar niger hon en aning.

Vi får veta att det vi ser är det största tabernaklet i Ukraina och att det användes för heligt bröd, vaser och tryckplåtar i koppar. Här finns ett museum över hur klostret restaurerats och en 50 kg tung bibel. När vi till sist tittat klart på alla utställningsföremål går vi via gästboken ut till innergården. Här finns äppelträd och män som murar.

Om det är en kyrka vi nu går in i är vi en aning osäkra på men här finns ett kallare rum med en modell och vi får veta att det 96,5 meter höga klocktornet är högst i Ukraina. Nu är det en replika eftersom originalet sprängdes 1941 och det skall ha fått en extra stark konstruktion. Vi ser att man nu försöker restaurera tornet.

Assuption-kyrkan är också en replika men här finns en tegelklump kvar från originalet. När vi kom in var det redan gott om folk här och prästen sjönger. Nunnor tigger pengar genom att läsa ur biblar och en kvinna biktar sig under något som ser ut som ett gult bälte. Den svartklädde prästen hon pratar till verkar ha svårt att höra vad hon säger. Först kommer präster i svart och sedan några i guld ut för att be till Patriarken Kirill. Han finns i Moskva. En av prästerna vinkar i otakt till musiken med ena handen. Vi ser tunna gula böneljus brinna och barn so har svårt att vara stilla. I ikonostasen finns något som liknar en hemlig dörr men den används flitigt. Högt upp på ikonostasen är det gott om guld. Lokalen är fylld av böner och monoton sång.

Vi går ut ur kyrkan och till Sankt Antonykyrkan. Här är inredningen mörk och i Jugendstil. Anthoy och Theodosy finns avbildade till höger och till vänster har vi Cyrill och Methodius. Kupolen ovanför oss är 20 meter i diameter och det gör den till vidast av alla kupoler i Ukraina. Det skall vara 32 fönster där uppe och här nere ser vi en ikonostas som är störst i landet. Bredvid finns en matsal med målningar. Olena visar oss en bok med bland annat Sankt Locus.

När vi gått en sträcka nedför en backe kommer vi till en utsiktsplattform med asfalterad yta. Vi pratar om en jättelik ljuskrona och att kosacker byggde fortet som guiden kallar ”Freeman”. Floden syns nedanför oss och fotbollsfans står i vägen för sikten.

Här finns en restaurang, toaletter, möjligheter till shopping, bostäder för munkar och vid en portal en replika av en bysantisk mosaik. En man filar på mosaiken med en vinkelslip och det börjar nu bli varmt ute. Fåglar kvittrar flitigt och en skolklass stojar.

Vi är på väg in i den äldsta av grottorna men väntar först vid utgången. Kyrkan är från 1700-talet och i original och vi behöver klä på kvinnorna med höcklen och korrekta kjolar. Men kjolarna tvingar oss att vänta en aning så vi hinner prata om lindträden bredvid oss och deras blommor. Över entrén tornar en byggkran.

Inne i grottan är det mörkt och många besökare. Av och till passerar vi en kista med en munk. Det är mörkt i gångarna och vi har fått lära oss att kvinnor skall ha ljusen i vänster hand och männen i höger om vi skall följa traditionen. Många av de små kistorna har ett glasat lock och är svarta. Munkarna måste ha varit väldigt korta.

Klockan är 10.58 när vi letar oss ut i ljuset igen för att börja gå nedför den sista biten av backen. Snart sitter vi i bussen på väg tillbaka till båten. Mycket av staden är avspärrad på grund av fotbollsmatchen som är på lördag.

Middagen serveras klockan 18.30 och sedan går många till city. Ungefär hälften av oss avslutar kvällen i Panoramabaren.