Kiev och Tjernobyl, en historisk ölresa

Reseberättelser

Dag 6. Mohac och Pecs.

Regnet från Vukovar kom och gick under färden upp till Mohac i Ungern men det är uppehåll när vi sätter oss i bussen mot den närbelägna staden Pecs. Lokalguiden heter Zsuzsana Szilagyi Barta och till sin hjälp har hon chauffören Pac. Vi hinner rulla någon meter innan vi upptäcker att två i vår grupp som vi trodde ville stanna på båten springer bakom bussen. Zsuzsi berättar historier för en fulltalig grupp och Mikael översätter. Ön vi såg mittemot båten är Ungerns största och där kan man bada i någorlunda rent vatten. Vi lär oss om karnevalen Buso som är här i Mohac i februari för att symbolisera vinterns övergång i vår. Guiden fortsätter med att berätta om slaget som ungrarna förlorade mot turkarna år 1526, att det ledde till mycket dåligt och om hur nära Kroatien vi är. Hon berättar om ungrare som bor i andra länder och att språket är svårt med sina 42 bokstäver. Jordbruk, att byn Surgetin har en schwabisk befolkning, att paprikasprit smakar illa, valutans värde och allt om skolsystemet hinns med innan vi stiger ur bussen. Där får vi får första souvenir i form av gratis tillgång till toaletter.

Utanför katedralen mäter vi de 4 meter höga apostlarna mot den längste i vår grupp och går sedan in i kyrkan. Från orgeln som står på en våning ovanför oss får vi höra Welly (Andante), Bach (D minor toccata) och Sosztakovitcs (Walzer). Akustiken är underbar och många vill in i kyrkan när vi lämnar den. Bland husen nedanför finns svensk-ungerske Stefans champagneverksamhet i ett rosa hus. Efter det ser vi en utgrävning av en romersk kyrkogård och en oätlig kastanj. Vid hänglåsen som skall visa på bestående kärlek lär vi oss fina ungerska ord och på det centrala torget ser vi kyrkan som blev moské och nu ser ut som en moské men är en kyrka. Krigsherren Ianos Huneydin sitter på en häst och det är nära den statyn vi skiljs för att vandra själva, titta på läderhandskar, fika och leta glasögon. Det blir en trevlig tid och i bussen på väg hem försöker Mikael att prata oss till sömns med historier om jordbruk, Ungern i EU och diverse annat. Lunchen står redo nästan direkt när vi är tillbaka på skeppet och strax efter oss kommer danskarna.

Himlen är allt mer grå men det regnar inte när Der Kleine Prinz stävar upp mot Budapest. Det kommer att ta hela natten att nå fram dit. Längs floden ser vi hus med trappor ned till vattnet där de har små båtar, folk som fiskar, någon hamnanläggning och ibland märks det att bilvägar går nära. Solen tittar fram då och då och ger oss ett vackert ljusspel.

Mellan lunchen och middagen är vi ganska många som följer med till kommandobryggan där kaptenen är och styr skeppet och kommunicerar med omvärlden. Gordana berättar vad det är vi ser och hur sakerna fungerar. Vi lär oss bland annat att man en gång i tiden bestämde att språket på floden skall vara franska men att ingen brydde sig. Nu pratar man främst tyska och ryska. Gordana berättar också att floden faller 187 meter från källa till delta och att längden mäts baklänges mot andra floder. Början blir därför i deltat.