Kiev och Tjernobyl, en historisk ölresa

Reseberättelser

Dag 5. Novi Sad och Vukovar.

När vi stävar in under en vit bro och förbi ett ensamt brofäste i Novi Sad är ljuset vackert gulrött. Frukosten är tidigare än hittills på resan och många väljer att hellre sova vidare än att göra sig redo för en stadsvandring. Till sist blir vi knappt halva gruppen som träffar Alexandra Pacic på kajen. Henne känner vi sedan igår och idag pratar hon om Novi Sad och borgen Petrovaradin medan vi går längs Donau. Kyrkorna ringer då och då i klockorna eftersom det är påsk och marknaden med de fasta betongstånden är stängd. Vid några gröna kanoner går vi över gatan och in i en park som visar sig även fungera som botanisk trädgård. Vid en ek berättar Alexandra att ortodoxa serber använder ekkvistar till juldekoration i stället för våra granar. Djuren som lever i parken har fått namn som hela Novi Sad känner till. Från parken går vi på en gågata där husen skall ha gemensamma innergårdar. Strax efter biblioteket med de många officiella språken svänger vi vänster och den folktomma gatan blir bredare. Den byts snart mot en smal gränd som på höhrt sida leder förbi målningar, pubar och till sist kyrkan som kallas för katedral men inte är det. På andra sidan om den finns Frihetstorget och där ser vi Rådhuset och banker som varit adelshus. Alexandra berättar om Albert Einstein och att hans första fru var från Novi Sad. Här skiljs vi åt så att några av oss stannar i staden och andra går vidare förbi en teater för att där kliva ombord på en buss mot klostret Krusedol och familjen Zivanovics vingård i staden Sremski Karlovci. Ungefär samtidigt är resten av vårt resesällskap färdiga med frukosten. Flera ger sig ut själva i Novi Sad. I det vackra klostret Krusedol är det mässa med rökelse och allt och hos Zivanovics går det ganska fort mellan vinerna. De på utflykten anländer fem minuter sent till kajen och något senare stävar skeppet vidare mot Vukovar.

Ett par timmar efter lunch ser vi en stor borg på babords sida och den vållar viss uppståndelse tills vi får fram att den heter Illock och ligger i Kroatien. En timme efter det kommer de första regndropparna. Ju längre norrut vi åker desto mer jämngrå blir himlen. Regnet tilltar ibland men har också lugna perioder. Vi håller tummarna att stadsvandringen i Vukovar inte blir i regn.

När vi nått kajen har regnet lugnat ned sig men kort efter att vi träffat lokalguiden och börjat lyssna på historierna om Vukovar tilltar det. Alla gömmer vi oss under paraplyer och de flesta av dem är oranga men några är svart-vit prickiga. Mikael går hukad i sin gråa regnjacka och har svårt att anteckna för att översätta korrekt. Det fungerar och vi tar oss runt och gör så gott det går.

Det blev en cirkel runt centrala Vukovar och sedan är vi tillbaka vid vår landgång. Här stannar någon i baren Rich för en kvick öl från ett nystartat litet bryggeri. Ungdomar intar pråmen mellan baren och Der Kleine Prinz. Där blir det snabbt fest eftersom alla kom på en gång. Vi lyssnar på deras musik och ser dem dansa samtidigt som vi lägger ut från kaj och fortsätter vår färd. Det blir en lugn färd och snart sätter vi oss till bords för att äta middag. Receptionsområdet förblir fullt av torkande paraplyer.