Flugfiske i Nordmakedonien

Reseberättelser

Dag 7. Vukovar och Novi Sad.

Skeppet står vid kaj mellan en pråm och ett annat skepp när vi äter frukost. Något senare tar vi oss över pråmen och till kajen där lokalguiden Igor möter oss. Han är från Vukovar och berättar att kroater gärna kallar staden för den ”ärorika staden” och pekar sedan mot vattentornet som nu renoveras för att inte ramla, och inte för att kunna tas i bruk. Det är stadens symbol och besköts intensivt på 1990-talet för att få ned den kroatiska flaggan som satt på toppen. På kajen får vi också ett milt förhör om det som var Jugoslavien, vilka huvudstäder de olika länderna har nu och om de är 6 eller 7 till antalet. Medan vi går längs kajen in över floden Vuko mot centrum berättar Igor om religion, geografi, språk samt att Milosevic en gång ansågs vara bra men att han nu ses med andra ögon. Tidigare var Tito länge Jugoslaviens ledare men han dog 1980 och när det blev bråkigt 1991 var landets armé världens tredje starkaste. 30.000 man ur den armén gav sig på Vukovar och dess 2-3000 försvarare. I 87 dagar höll försvararna ut. Före konflikten hade staden 40.000 invånare och nu har den ca 25.000. Berättelserna fortsätter medan vi rör oss genom staden. Vid Elz-husen vänder vi och går ned över Jean Michel Micolier-bron, via ägget på Tudjmantorget och ett plakat för en stupad radioman. Tjugo minuter innan vi behöver vara tillbaka ombord står vi vid båtens landgång. Det har varit en mycket intressant, solig  och bra guidning.

När skeppet börjat stäva söderut lockar både solen på däck och att det vankas gemensam föreläsningstid i baren. Mikael har lovat att kåsera om Balkan och Donau. Danskarna har timmen efter oss men de utnyttjar inte den så vi får 1,5 timme i stället för 45 minuter. Vi pratar om osmaner, habsburgare, Kungariket Jugoslavien och det kommunistiska Jugoslavien. När vi är klara går vi direkt till lunchen och sedan blir det en lugn timme innan vi är framme i det självstyrande serbiska området Vojvodinas huvudstad Novi Sad.

Det tar tid innan vi får komma av skeppet men sedan möter lokalguiden Marko dem av oss som vill gå på guidad vandring i Novi Sad. Medan han går längs kajen berättar han på bra svenska om Novi Sad, Vojvodina, Serbien och borgen Petrovaradin som vi ser på andra sidan Donau. Den andra vita bron bombades av Nato 1999 men är nu fin igen. Arkitekten till den garanterade konstruktionen genom att sitta i en båt under bron medan lastbilar korsade järnkonstruktionen. Marko berättar vidare om kyrkliga ledare som blir politiska ledare samt om hur man hanterar de många språken i staden. Vid Biskopspalatset blir gågatan bredare och när vi svänger höger in på Ulica Laze Teleckog är den mycket smal. Efter kulturhuset tar vi oss ut till kyrktorget och funderar över om Einstein var i det stora hotellet eller ej. Vid teatern som en del kallar för en vit sarkofag åker några av oss till klostret Krushedol och vidare till en vinprovning hos en familj i Sremski Karlovac. Resten av oss är kvar i Novi Sad eller vid båten.

Middagen blev sen och nästan direkt efter den sjöng Branislav Cviljic’ och hans kollega från operan sex olika stycken av Lazzaro, Verdi, Puccini och Agustin Lara. Konsterten filmades av en man som nyss kom till båten och det blev ett kort extranummer.