Flugfiske i Kiruna

Reseberättelser

Dag 6. Mohac och Pecs.

Idag heter lokalguiden Zsuzsi och chauffören Norbert. Namnen går att förenkla till Susan och Noby. När vi fortfarande är i Mohac och precis börjat åka mot Pecs berättar hon att hennes farföräldrar bodde på ön som är mittemot båten och att hon har tre barn i tonåren. Chauffören är från Mohac och här arrangeras festivalen Buso (uttalas Busho), en gång om året. Zsuzsi säger att Noby då ibland är med iförd en skrämmande mask som färgats av djurblod. Utanför den lilla staden berättar hon om ett slag som var år 1526 och som ledde till att turkar tog över styret av Ungern. I en korsning flikar hon in att vi bara har 10 minters körning för att komma till Kroatien.

Staden Pecs är känd för färgade takpannor, orgelbyggare, öl och det stora universitetet som är från 1367. Runt oss har vi oftast platta plöjda och sådda fält. De kullar vi ser är låga men växer sig större närmare staden. Vid infarten hävdar Zsuzsi att de silvriga rören på vår högra sida är en för rött och en för vitt vin men avslöjar till sist att det är vattenledningar. Det är soligt och varmt när vi svänger förbi den stora kyrkogården och till sist passerar en inträngd moské. Någon meter efter den kliver av vid Peter och Paul-katedralen. I den övar präster sång och sitt övriga program medan vi pratar historia och symbolik. Från kyrkan går vi till museet bredvid och en konsert med låtar av Bach och Arondelt. Nedanför det hjälper solen oss att se ned genom glasskivorna i marken till den romerska lämningen under kyrkområdet. Nedanför den hittar vi längs Janus Pannoniusgatan tre ställen där mängder av hänglås fästs för att symbolisera styrkan i en kärleksrelation. Strax efter den sista samlingen lås tittar vi på en kyrka som ser ut som en moské eftersom den ett tag var moské. Vi studerar flaggor, stadshuset och en staty med Janos Hunyadi innan vi rör oss runt själva i staden.

På hemväg utvidgar Mikael några av Zsuzsis berättelser och lägger till några andra. När vi når skeppet är det fortfarande tid kvar tills lunchen serveras och den använder vi till att signera tulldokument. Sedan flyttas båten en kort sträcka för ytterligare gränsformaliteter. Besättningen lämnar skeppet med en silvrig plåtväska som har våra pass och mitt i vår fikarast måste vi gå rumsvis till receptionen för att tulltjänstemannen skall se om vi matchar våra pass.

Solen är på väg ned när vi lämnar gränsstationen för att ta oss till Vukovar i Kroatien. Bara middagen och kvällsmusiken återstår av dagen.