Flugfiske i Slovenien

Reseberättelser

Dag 10. Vidin.

Strax före frukost är det grått ute men när vi sätter oss till bords börjar solen ta sig genom på några ställen. Ändå är det kallt när vi samlar oss på kajen för att gå iväg på vandring med den blonde lokalguiden Polly. Hon säger att Bulgarien är ett av de tio länder som ligger längs Donau och går igenom vilka länder och områden Vidin och landet gränsar mot. Hon fortsätter med att vi nu är på cirka 35 meters höjd över havet. Föreläsningen ackompanjeras av byggarbetare som lägger om beläggningen på gågatorna. Vi får veta att de nya stenararna kommer från Kina. Några hundar blir smått galna och en högljudd maskin skär genom stenarna.

Polly berättar om befolkning, regioner och att huset vi ser genom träden till vänster byggdes för officerare men används som teater. Några av oss går vanemässigt nära den danska gruppen när vi svänger vänster in i parken. Traker, bildandet av Bulgarien, namnet Vidin, 500 år av turkiskt styre och sött bröd avhandlas innan vi ser det som varit ett turkiskt bad, hamam, men som nu är ett hotell. Den kalla vinden får oss att huttra och kura ihop oss en aning. Efter monumentet för dem som simmat de två kilometrarna över floden till Rumänien når vi ett monument från kommunisttiden. Vi funderar över om det är en koltrast eller näcktergal vi hör när guiden berättar om det lokala vinet Gumsa och spriten Rakija. Den danska gruppen går några meter före oss och Polly berättar att det går åt 3500 kg blommor till en liter med rosenvatten och att produkter gjorda på rosor ger Bulgarien stora inkomster.

Hon visar vallgraven till borgen Baba Vida och tar oss över muren till ingången. På innergården står konstnären Alexander Proinov och säljer sina skapelser. En del av dem handlar om de tre systrarna och kungen vars historia är intimt sammankopplad med borgen.

När vi är ute ur borgen skiner solen och vi tar av oss något lager kläder. Polly tar oss med förbi synagogan som förfallit efter att inte ha underhållits vidare till en moské med ett hjärta på toppen och en kyrka som är halvt nedgrävd. Vi tittar på de dödsannonser som sitter på stolpar, dörrar, träd och lite varstans. Vår grupp rör sig sakta framåt och vi har det bra när vi går till det som är kvar av ringmuren och genom Stambulporten. Märket för vattenståndet vid en översvämning är höjd med ögonbrynen på de längsta av oss och innanför muren ser vi några olika monument och hus. Det som skall vara stadens centrala torg är uppgrävt och vi skiljs däför åt här. Några av oss vänder ned mot skeppet och andra tar en tur på gågatan i centrum och tittar på Mall Vidin. Solen har gjort att det nu är ganska gott om folk.

Efter lunch har vi ett informationsmöte om morgondagen och efter det stannar några på däck och andra vandrar längs kajen och runt den halvcirkelformade leden som omringar centrala Vidin. Dagen färgas också av att ett par anser sig inte ha förstått drickssystemet på samma sätt som resten av gruppen. Att samme man spenderade mycket tid i baren ger ett dåligt intryck på övriga.

I väntan på middagen och under kvällen reglerar vi de av våra mellanhavanden som gäller receptionen och när vi ätit är det tid för levande musik och små tilltugg i baren. Särskilt vilt blir det inte eftersom vi väckningen i morgon är beställd till klockan 05.30.