Dag 6. Piatra Neamt – Sucevita. 31:a oktober.

Sakta samlas vi till en sen frukost hos paret Camara. Den innehåller många smakrika och intressanta frestelser men vi har svårt att lyckas smaka på allt. Vi går mer än belåtna från den till att se herr Camara slutför inläggningen av paprikor som han visade början av igår. Vi diskuterar olikheterna mellan hans arbetsmetod och vad vi är vana vid.

Herr Camara i Piatra Neamt avslutar inläggningen av sina paprikor. 141026-1102 Smakresa Rumänien0310 141026-1102 Smakresa Rumänien0314 141026-1102 Smakresa Rumänien0315

Vi åker mot Bucovina, ett viktigt område för den rumänska andligheten, och genom bussens fönster ser vi fält av olika slag. Det är mycket bördigt här längs väg 15c. På många av fälten växer majs och på en del strövar några får eller kor omkring.

Solen lyser och i fjärran syns fina kullar. Vi får lära oss om kullarna, bokskogarna och historien runt dem. Det är både en geologisk och en historisk berättelse. Av och till passerar vi halvfärdiga hus som rumäner i utlandet arbetar med när tillräckligt med pengar samlats ihop. Smaranda reagerar på en kyrka till vänster eftersom den har fler än tillåtna fem kors på taket. Men hon avbryts av att vi möter en person som går på vägen och drar en ko efter sig. På en skylt ser vi att det är 8 grader varmt idag och banderoller över vägen visar att presidentvalet är nära. Valarbetarna är flitiga med affischeringen. Mot oss kommer ännu en häst och vagn.

Bussen stannar utanför klostret Agapia vid floden Agapia. Vi går in i kyrkan för att i stillhet titta på de vackra målningarna. Snart störs vi av att Mikaels telefon ringer någon signal innan han hinner stoppa den. Inte bra. Utanför kyrkan går vi upp till en nunna för att se när hon väver. Färgerna hon använder är tagna från naturen och vävrummet är mycket färggrannt. Här kan vi köpa vävda saker mot fasta priser och ta del av historier om oron för verksamhetens framtid. Utanför klostret hittar vi ett stånd med olikfärgade burkar fyllda med sötsaker som vi givetvis måste provsmaka. Några burkar köper vi på väg mot bussen. Vägen kantas av nunnebostäder med trädgårdar framför. När vi kliver in i bussen är en nunna på väg från klostret och hem medan en häst och vagn korsar gatan bakom henne.

Klostret Agapia i Moldova, rumänska Moldavien. 141026-1102 Smakresa Rumänien0322 141026-1102 Smakresa Rumänien0336 141026-1102 Smakresa Rumänien0338 141026-1102 Smakresa Rumänien0326 141026-1102 Smakresa Rumänien0328 141026-1102 Smakresa Rumänien0330 141026-1102 Smakresa Rumänien0340 141026-1102 Smakresa Rumänien0344 141026-1102 Smakresa Rumänien0345 141026-1102 Smakresa Rumänien0349 141026-1102 Smakresa Rumänien0350

Väg 15d tar oss till 15c och till sist hamnar vi på 155l. I Târpești, letar vi reda på Nicolae Popas traditionellt men också konstnärligt utsmyckade trädgård. Den fungerar även som ett folklormuseum, men vi går inte dit utan visas direkt in i ett av husen där vi lydigt sätter oss till bords.

Nicolae Popas folkloremuseum. 141026-1102 Smakresa Rumänien0378 Nicolae Popas folkloremuseum. 141026-1102 Smakresa Rumänien0371

Snart serveras en köttsoppa i fina gammaldags skålar. Vi äter med god aptit. Huvudrätten är en köttfärslimpa med potatispuré och blomkål som blivit blå av att den kokats med rödbetor. Nicolaes barnbarn tar plats vid bordet och börjar direkt berätta historier. Många är från när farfadern levde. När hasselnötstårtan kommer får vi veta att den kom till som en lösning på problem som kom av olika invaderande folkgrupper. Efter maten visar han oss runt i museet. Här har de verkligen samlat på sig mycket att visa.

Lunch i Nicolae Popas folkloremuseum. 141026-1102 Smakresa Rumänien0357 141026-1102 Smakresa Rumänien0358 141026-1102 Smakresa Rumänien0362 141026-1102 Smakresa Rumänien0363 141026-1102 Smakresa Rumänien0365 141026-1102 Smakresa Rumänien0373

I Humuleşti ropar en resenär till när vi passerar den rumänske författaren Ion Creagas födelsehus. Vi fortsätter över floden Ozana och norrut genom byn Oglinzi. Vägen här är mer lantlig. I byn Brusturi har de som affischerar för presidentvalet varit lite extra flitiga. Fälten är platta och odlade med både majs och säd. Husen står utspridda när vi, i byn Baiești, trängs med en häst och vagn. Vi åker på väg 15c parallellt med järnvägen. Snart viker vi av mot nordväst på väg 17 (E85).  Alla utom Smaranda somnar.

Det byggs mycket i Capu Codrului och till vänster ser vi en kyrka med rött tak på tornen. På fältet till höger vässar en man sin lie. Vi möter ett hölass och passerar vi en tom hästkärra. Korpar flyger över markerna och får betar på dem. Det är gott om hästdragna vagnar med timmer där vi åker. Väg 2E har tagit oss till Gura Humorului och där korsar vi järnvägen och Humorfloden. Floden Humor är en nordlig biflod till den större Moldovafloden. Här stannar vi för att gå till banken. Några går in i ett café för att titta lite och utanför har solen börjat gå ned. Bredvid bussen hänger en affisch som visar att borgmästaren ser ut som Mr. Bean.

Från vårt stopp tog det bara en kort stund att komma till klostret Voroneţ, som ligger vid en flod med samma namn och som också går in i Moldovafloden, fast från söder. Gångvägen mellan parkeringen och klostret är full av stånd. Det säljs mössor, kläder, målade glasbitar och smyckade ägg. Kylan gör att vi vill förbi dem och in i kyrkans värme. Men de gör oss ändå lite nyfikna. Innanför muren som omger kyrkan får vi veta att klostret byggdes på 3 månader och 3 veckor år 1488 för att fira att Moldovas store man, Stefan den Store, vunnit ett slag mot en tre gånger större ottomansk armé. Slaget var år 1475 i Vaslui nära den nuvarande gränsen till Republiken Moldavien. Smaranda går systematiskt genom målningarna på klostrets ytterväggar. De är från 1500-talet och är lika spektakulära som de inne i den UNESCO-skyddade kyrkan.  Där inne lyckas Mikael få sitt andra samtal under den här resan. Pinsamt!

Klostret Voronet i Rumänien. 141026-1102 Smakresa Rumänien0382 copy 141026-1102 Smakresa Rumänien0385 141026-1102 Smakresa Rumänien0388 141026-1102 Smakresa Rumänien0392 141026-1102 Smakresa Rumänien0394 141026-1102 Smakresa Rumänien0402

Det är helt mörkt när vi svänger in på Casa Felicias gård. Vi skulle egentligen ha deltagit i matlagningen men var så sena att våra värdar blev tvungna att göra klart en del av vad skall serveras. Vi tittar på när resten sätts ihop och sätter oss förväntansfulla vid bordet. Det är lite kallt om fötterna i den vackert restaurerade träbyggnaden. Först får vi blåbärslikör, afinata, och vin. Kåldolmarna och den stuvade karljohansvampen smakar otroligt gott. Vi lär oss att rumänerna kallar svampen för ”hrib”. Felicia Cazac serverar med ett brett leende på läpparna. Hennes man, Trandafir, hjälper till i bakgrunden.

Pensiunea Casa Felicia, Sucevita, Rumänien. 141026-1102 Smakresa Rumänien0416 141026-1102 Smakresa Rumänien0420

Det blir en tidig kväll när vi kryper ned i sängarna i rum värmda av kakelugnar. Husen är traditionella och vackra. Vi funderar över dagen som varit och att vi i morgon skall genom Karpaterna till den Transylvanska högplatån.