Våra resor för fågel, fjäril, trollslända och tiger mm.

Reseberättelser

Dag 5. Viscri – Borzont – Piatra Neamt. 30:e oktober.

Mr Camara i Piatra Neamt i Rumänien fyller paprikor för inläggning.

När vi äter frukost i samma källare som igår berättar Smaranda om familjerna här i Viscri. Hela byn är ett framgångsrikt integrationsprojekt mellan olika folkgrupper och vår värdinna har gjort mycket för att det skall bli så. Ute i det fria är det molnigt och när vi tar plats på vagnen bakom en häst är det lite kylslaget. Vi åker längs huvudgatan upp mot en kyrka. Ett föl springer bakom och bredvid oss. Ibland jagar en liten svart hund bort fölet.

Byn Viscri i Rumänien. 141026-1102 Smakresa Rumänien0201 141026-1102 Smakresa Rumänien0202 141026-1102 Smakresa Rumänien0203 141026-1102 Smakresa Rumänien0204 141026-1102 Smakresa Rumänien0205

Kyrkan är vit och kallas passande nog för Weisskirch, vit kyrka. Det är också det tyska namnet på byn Viscri. En äldre kvinna, Sara Dootz, möter upp och tar oss genom kyrkans tjocka försvarsmur till kyrsalen. Hon berättar historiken och Smaranda översätter. Mikael lägger till lite smått då och då. .

Sara Dootz i Weisskirch (Viscri) i Rumänien. 141026-1102 Smakresa Rumänien0208

Hästen tar oss till utkanten av Viscri, vi ger lite dricks och byter till vår buss. Sakta men säkert har det blivit mer soligt. Det har varit ett intressant bybesök.

Vi åker till byn Corund och imponeras av en marknad med gott om keramik. Det blir något inköp innan vi fortsätter till Praid där vi byter till en annan större buss och åker ned i en saltgruva. Här nere är det fullt med folk, både barn och vuxna. Många sportar eftersom det sägs vara nyttigt att röra sig när man är här nere. Grottan är stor och väggarna smakar verkligen salt. Vi går runt fritt en liten stund och skall sedan träffas för att åka upp med bussen. Det går inte helt bra. Några blir sena till mötestiden och Mikael går av misstag med oss till en konstutställning i stället för till utgången. Vi får vänta en halvtimme på nästa buss. Hade han gått in i biografen här nere skulle vi nog ha fått vänta ännu längre.

Saltgruvan i Praid, Rumänien. 141026-1102 Smakresa Rumänien0222

Det är många som vill komma med samma transport som oss upp men vi lyckas få plats. I det fria byter vi till vår vanliga lilla buss. Den har hittills klarat sig bra men med lite för mycket våld råkar vi nu haka av ena nedre fästet till skjutdörren. Vi åker vidare med dörren lite på glänt. Vi får nu mer syre och kallare fötter. Utanför ser vi hur en flock får går på järnvägen.

Den ungerska restaurangen Basa Fogado i Borzont får oss som lunchgäster. Runt den ser vi öppna och tomma fält. Vägen vi kom på är rak och går precis utanför entrén. Inne är det fint inrett med mycket trä och personal i traditionella dräkter. Ganska många gäster har hittat hit. Vi har det bra.

Restaurang Basa Fogado i Borzont, Rumänien. 141026-1102 Smakresa Rumänien0227 141026-1102 Smakresa Rumänien0228 141026-1102 Smakresa Rumänien0230

Alla somnar i bussen men vaknar igen ungefär när vi passerar Lacul Rosu, den röda sjön. Snart stannar Smaranda för att vi skall kunna gå av och titta på det vackra passet Bicaz. Här är det kallt. Fötterna som varit närmast glipan i dörren är stela. Det ligger ett tunt lager snö längs vägen och vi ser is på de spektakulärt branta bergskanterna. Vägen här är i bra skick och har en sådan dränering som ganska nyrenoverade vägar nu får. Den lutar lite lätt nedåt och vi har marknadsstånd till höger om oss och Bicazfloden till vänster. Bicaz skall betyda smågrodornas flod på ungerska men vi ser inga sådana djur.

Bicazklyftan mellan Transylvanien och rumänska Moldavien.

När vi närmar oss Piatra Neamt får vi veta att en stor fabrik vi sett tillverkar betong och att den startades för att bygga en kraftverksdamm. Sanden till betongen tog man från dagbrottet vi just passerade. Många familjer som bor här kom hit för att arbeta med dammen. Skogsbruk är också vanliga här och därför ligger det högar med trästockar lite överallt. Vi ser att husen här är annorlunda byggda än de vi tidigare sett. Man använder mer trä i dem här i rumänska Moldavien än i Transylvanien. Det skall också finnas gott om kloster och eremiter i området.

Vi korsar några floder och kommer snart in i den lilla bergsstaden Piatra Neamt. Här lirkar vi oss fram till Pensiunea Verde som ligger nästan rakt under en linbana. Herr och fru Camara hälsar oss välkomna med en nubbe eller två av två olika sorter och ett underbart gott svampfyllt degknyte. De av oss som bor här får sina rum och de andra flyttas till ett hus i närheten. Herr Camara visar oss också hur han gör när han fyller paprikor för inläggning. Det sägs vara ett mansjobb.

Herr Camara i Piatra Neamt, Rumänien, visar hur han förbereder fyllda paprikor för inläggning. 141026-1102 Smakresa Rumänien0250

En aning utvilade har vi nu kommit till Pravalie, som marknadsförs som ett matlaboratorium drivet av två bröder. Eftersom ingen av dem är här välkomnas vi av deras moder, Iuliana, som tar oss genom butiken och till köket där två kvinnor just nu arbetar. Vi är egentligen ganska mätta men lyckas ändå stoppa i oss av alla de underbart goda sakerna som dukas fram. Vi diskuterar varje liten detalj och sköljer ned allt med olika sorters gott rumänskt vin. Allt vi äter är från trakten och vi imponeras mycket. Här vill vi stanna, men det går inte eftersom det börjar bli sent. När vi tror att vi är färdiga kommer en tårta som det inte går att säga nej till.

Vi är på besök hos Pravalie i Piatra Neamt, Rumänien. 141026-1102 Smakresa Rumänien0252 141026-1102 Smakresa Rumänien0258 141026-1102 Smakresa Rumänien0264 141026-1102 Smakresa Rumänien0274 141026-1102 Smakresa Rumänien0272 141026-1102 Smakresa Rumänien0277

Någon köper mer vin i butiken och dricker det till ett parti biljard. Andra går och lägger sig för att vara utvilade i morgon. Det är många intryck och mycket mat som skall smältas. I morgon borde bli lite annorlunda eftersom vi då skall studera några kloster och se hur man målar på ägg.