Vandra i Sutjeskas Nationalpark!

Reseberättelser

Dag 2. Bukarest – Dragasani – Sibiu. 27:e oktober.

Vinmakaren, Oscar, berättar om vingården Stirbey i Dragasani, Rumänien.

Vi kvickar oss med frukosten för att hinna gå på en kortare stadsvandring med Mikael innan Smaranda är här med bussen eftersom den inte får parkera utanför hotellet. De två som inte var med igår hittar oss utanför Vlad Tepes hov. De har delar av familjen med sig. Det blir en glad förening och vi går några meter till. Vid restaurangen Caru’ cu bere måste vi vända.

Polisen har hunnit jaga bort Smaranda och bussen. När vi står med våra bagage vid Bulevardul Regina Elisabeta kommer han och undrar om det var vår vän han skickade iväg. Någon meter bort tycks en bil ha parkerat mitt i vägen och trafiken tränger ihop sig på det som finns kvar. När vi tar plats i bussen ser vi hur bilen puttas bort ur rusningstrafiken. Vi lirkar oss förbi längs Dambovitafloden.

Det är kallt ute när vi släpps av utanför Parlamentspalatset. Vi fotograferar och pratar och tappar bort vår kock, men fortsätter färden när han återfunnits. Av och till tutar de mest irriterade trafikanterna på varandra. En polis står mitt i en korsning och försöker skapa ordning men verkar inte lyckas särskilt väl med det. Vi pratar om Ceausescus bristfälliga jaktkunskaper och medhjälparna som skulle få honom att verka vara en bättre skytt än han var. En Dacia, det rumänska bilmärket som nu ägs av Renault, står stilla mitt i en korsning på väg ut mot Pitesti. Solen kommer fram och trafiken glesnar.

Vid samhället Arges är vägen ojämn och under färden studsar vi omkring lite lätt i bilen.  Det är nog bra för att vi skall lära känna varandra. När vi stannar vid en mack ser vi en kärra som gjorts om till en boplats. Först tror vi att kärran är full av skräp men sedan ser vi att en person sover i gräset bredvid den. I byn Vedea snabbar sig en kyckling över vägen. Större djur står utspridda på ett fält när vi kör om en till häst och vagn med några arbetare på. Många här i byn är ute och vandrar längs vägarna. I Dumitresti går en man med en tunna under armen och vi måste bromsa för att både vi och ett annat ekipage med häst och vagn skall komma fram. I Pognu svänger vi in på väg 67b mot Dragasani och möter en bil med högtalare på taket. Den informerar oss om vad vi bör rösta på i presidentvalet som är om några dagar. Vi får lära oss att det är 14 presidentkandidater som konkurrerar och att det varit mycket politisk friktion i några år. Till höger om oss har vi en helt ny biltvätt. De flesta andra är gamla, enkla och ofta slitna.

Den sista biten av vägen mot vingården Stirbey vill aldrig ta slut. I varje kurva hoppas vi att byggnaderna vi då ser är de vi söker. Vädret är fint och solen skiner när vi når uppfarten till det gula huset där Raluca tar emot. Hon visar oss ut på en balkong med en mycket vacker utsikt mot dalen och vidderna vid Oltfloden och en av dess dammar. Raluca berättar allmänt om gården och om dess historia tills hennes man, Oscar, tar över med att visa tillverkingen. Han är tysk och tror mycket på vinodling i Rumänien och hon är rumänska. Vi smakar vinjäst och pratar om hur 85% av skörden förstördes förra året  under en 50 minuter lång hagelstorm. Solen lyser starkt när han berättar om sina filosofier om vin. Vi frågar och filosoferar nyfiket. Till sist går vi in i huset och äter en underbar lunch uppdukad som en buffé. Raluca berättar om allt vi smakar och vi hugger in med god aptit. Vi provar igenom Stirbeys viner samtidigt som vi äter. Till sist blir det en extra flaska vin från Oscars och Ralucas egen gård, som nästan är granne med Stirbey.

Smakresa i Rumänien 2014. 141026-1102 Smakresa Rumänien0007 141026-1102 Smakresa Rumänien0008 141026-1102 Smakresa Rumänien0010 141026-1102 Smakresa Rumänien0012 141026-1102 Smakresa Rumänien0013 141026-1102 Smakresa Rumänien0014 141026-1102 Smakresa Rumänien0015 141026-1102 Smakresa Rumänien0016 141026-1102 Smakresa Rumänien0017

När vi sitter i bilen på väg norrut in i Oltdalen försvinner sakta dagsljuset. Snart ser bilarna framför oss ut som en ringlande mask av ljus. Det skiftar vem av oss som somnnar och vem som är vaken. Framme i Sibiu missar vi en avtagsväg inne i centrum och tvingas åka ett varv till för att komma alla runt gå- och enkelriktade gator. Några av gatorna är kullerstenslagda.

Vi lämnar våra väskor i Hotel Imparator Romanilor. Någon vilar lite och någon hinner titta på simbassängen i källaren innan vi träffas för att gå på stadsrundtur. Vi går först till det stora torget där vi går förbi Brukenthals museum och ned mot den stora saxiska kyrkan, över ljugarbron och in mot det lilla torget. Smaranda pratar mest och Mikael lägger till och förklarar lite då och då. Den uruguayanske restaurangen gör oss nyfikna, men det är inte där vi skall äta middag. På väg till Restaurang Hermania hamnar vi på parallellgatan till rätt väg och går därför ett extra varv runt ett kvarter innan vi kommer rätt. I entrén hänger flaggor med vapensköldarna för bland annat Transylvaniens befästa städer. Vi läser att huset vi sitter i har varit hemvist för stadens filharmoniska orkester. Ibland brukar det vara konsert här. Vi äter och förundras över den intressanta uppläggningen.

Det är mörkt och kallt när vi går hem till hotellet men sträckan är inte lång. Vi hade nog behövt en längre vandring för att hinna smälta allt gott vi ätit. I morgon skall vi börja med att träffa torghandlarna här i Sibiu. Det skall bli trevligt.