Dag 7. Edinburgh.

Lugnet i bussen varade bara några minuter. Nu har vi det som skall vara Skottlands viktigaste rugbyarrena, Murrayfield Stadium, på vår högra sida. Snart passerar vi författaren Sir Walter Scotts gotiska monument och staty på samma sida. Snett nedanför mot floden ligger tågstationen och rakt framför oss är ett jättelikt femstjärnigt hotell som tidigare tillhörde det då statliga tågbolaget. Vi svänger av från Prince Street i hörnet där filosofen David Hume bodde i slutet av sitt liv och kommer upp på St David Street som snart leder oss till St Andrews torg och den höga statyn över advokaten Melville. Mikael berättar om hur han lyckades bli den sista personen att hamna inför riksrätt efter att han försnillat pengar ur stadskassan.

Längs George street blir det svårt att hänga med i alla statyerna. Vi kommer ikapp ungefär vid han med det elektromagnetiska upptäckterna. Någon moderiktig bar glider förbi och vips så är vi i Albert Memorial torget där vi får Alexander Graham Bells hus alldeles utanför rutan. Han anses ofta vara telefonens uppfinnare. När vi rundat torget får vi den förste ministerns bostad. Förste ministern är Skottlands regeringschef. Bakom den svarta dörren bor nu nationalistledaren Alex Salmond som vi pratat om tidigare. Det räcker för oss att bara stanna till utanför hans port och sedan åka vidare för att snart svänga ned på Charlotte Street till Albyn Street. Föredragen handlar om att vi fortfarande är i den nya delen av staden som byggdes på 1770-talet. Skotska nationella porträttgalleriets stora hus glider förbi på vår högra sida och följs av busstationen och St Marys Katedral. När vi svänger höger på Leith street har vi den stora teatern till vänster.

Allen släpper av oss nedanför Carlton Hill och vi klättrar upp. Vädret är inte särskilt inbjudande. Vi tittar lite snabbt på monumenten, parken och tidskulan och återgår till bussens värme. Mikael överraskas av hur snabbt vi är tillbaka och blir sist. Fast det är han nog alltid. Det går väl inte att räkna ihop oss annars. Regent road tar oss ned till en parkering full av stora bussar med en liten park bredvid. Ett lustigt litet hus i parken skall ha varit badrum åt skotska drottningen Mary Stuart. Vi är vid det kungliga palatset Holyroodhouse och mycket här handlar om Mary.

Vi följer det som populärt kallas Royal Mile uppför tills den blir en gågata och vi tvingas svänga vänster på South Bridge. Här syns hur Edinburgh är byggt i flera nivåer med tunnlar och broar under varandra i ett intrikat nätverk av vägar. Strax efter Nationalmuseet på Chamber Street stannar vi vid Greyfriars Bobby. Endast en av oss har motivation nog att kliva av och fotografera statyn över den lilla lurviga hunden. Cafét där böckerna om Harry Potter skrevs ligger på gatan i närheten. Förbi Greyfriars Kirk lirkar vi oss upp via Victoria Street till Johnston Terrace där bussen parkerar. Här tar Allens uppdrag med oss slut så vi avtackar honom och ger honom bra med dricks.

Det går uppför till slottet och utanför det håller man nu på att bygga upp läktarna till det som skall bli Royal Edinburgh Military Tattoo. Vi får instruktioner för var vi får stanna och Mikael pratar lite allmänt. Vädret har bättrat sig och vi har det bekvämt förutom att vi fortfarande kämpar uppåt. Av och till stannar vi för att prata om vad vi ser och kan se. Längs vägen fotograferar vi. Snart är vi längst uppe. Kyrkan som är ett militärt monument är nu upptagen med en gudstjänst så vi går i stället in till mottagningsrummet i huset bredvid där en teaterföreställning om Mary Stuart just kom igång, men det är många där och vi tröttnar snart på att koncentrera oss på vad som händer. I stället går vi ut till gården mellan kyrkan och mottagningsrummet, tittar på kartan, delar upp oss och går alla dit vi själva vill.

De flesta lämnar ganska omgående slottet för att se sig runt i staden innan bussen kommer tillbaka. Ett av ställena vi inväntade bussen på var Biddy Mulligans på Grassmarket men vi tittade även på Maxies, som vi fått rekommenderat. När Mikael dyker upp retas vi med honom eftersom han kommer precis i rätt tid, eller rättare sagt en minut innan den tid vi sagt. Men bussen är lite sen och när den dyker upp har nye chauffören, Andy, sällskap av vår alltid så gladlynte Allen.

Nu är det dags igen! Vi har vilat lite och sitter i bussen på väg till vår sista middag tillsammans. Det blir en middag med en föreställning på hotellet Thistle. Vinet står på borden och maten kommer vartefter. Snart står föreställningens ledare, Bruce Davies, bredvid oss och presenterar sig. Han frågar var vi kommer från och säger att han snart skall påbörja showen. Det har han rätt i. Han och hans kollegor håller igång med säckpipa, dragspel, trummor, danser och sång ända till det blir paus. Några jubileum uppmärksammas och allt är trevligt. I rasten provar vi den skotska rätten Haggis. Den är god och snart är föreställningen igång igen. Någon minut efter klockan tio på kvällen lugnar dom ned sig och vi åker hem. Nu är det bara färden hem kvar på vårt skotska äventyr, men det är först i morgon.