Dag 4. Inverness; kiltar och Culloden.

Vi har haft en lugnt morgon men är nu på väg till en förevisning av hur man gör kiltar. Vägen vid stranden renoveras nu och därför kan vi inte kan komma ända fram dit vi vill med bussen men det är också trevligt att gå de få metrarna till Highland House of Fraser. Det första vi ser är en butik och några kiltförsedda säljare. Vi tittar runt lite i butiken tills Mikael vinkar ihop oss och vi går upp en våning till en föreläsning om kiltar. Men eftersom butikens guide först går igenom brandreglerna undrar vi om det ofta brinner här. Så är inte fallet.

Fram till slaget vid Culloden 1746 användes växtfärger och efter det var allt skotskt förbjudet i 35 år. När kiltar började tillverkas igen använde man kemiska färger som var mycket starkare än växtfärgerna varit. En kilt väger enligt ett reglemente cirka 2,5 kilo, är gjord av 7,3 meter tyg och har 25-28 veck som kan vara av två olika utföranden. Det tar 12-14 timmar att tillverka en kilt och de klipps aldrig i botten. Kvinnor får ha vilken längd på kjolen de vill men för männen får de inte vara längre än till knäna. Man behöver träna i fem år för att bli en bra kiltmakare. All vävning sker på några få platser i södra Skottland.

Vi skall nu få se två filmer. En på svenska och en som är mer en reklamfilm. Det finns för få sittplatser i salongen så vi tränger ihop oss och några står. Någon reagerar roat när den svenska filmen har en berättare med skånsk dialekt. Men filmen är informativ och innehåller flera roliga sekvenser. Den andra filmen är mer säljinriktad. Efter filmerna har många fått vila benen och vi tittar runt lite i utstälningen, hos dem som tillverkar kiltarna och i butiken innan vi går tillbaka till bussen för att åka ut till slagfältet vid Culloden.

Innan vi går in till utställningen om Culloden vill Allen visa en tegelmur. Där finns en sektion med några få tegelstenar som sticker ut, sedan en helt plan sektion innan en del där många tegelstenar sticker ut. De få tegelstenarna skall symbolisera hur många som dog i den engelska kungens armé och de många är de ur Jakobiternas trupper som dog. Sedan äter vi lunch, roas av ölet som heter “Sheepshaggers Gold” och går in till utställningen. Mikael går runt som en osalig ande för att försöka berätta om slaget för oss. Han översätter när en man visar oss de vapen som användes vid slaget och när en kvinna berättar om kvinnornas situation och sysselsättning. En film projicerad på fyra väggar samtidigt försöker visa hur det var att stå mitt i slaget. Någon skolklass är också här och flera turister från flera bussar. I slutet av utställningen finns ett bord med en animation av truppernas rörelser och gratis ljudguider för slagfältet utanför. Mikael tar med sig en ljudguide men pratar till oss i stället för att lyssna på den. Några få tittar lite på slagfältet. De går fram till monumentet i mitten och vänder sedan tillbaka för att de andra inte skall bli irriterade.

Allen släpper av några inne i Inverness och resten åker med bussen tillbaka till hotellet. Vi träffas någon timme senare när han tagit med dem från hotellet tillbaka till stadens centrum och vi går alla i duggregnet till Mercure Hotel för att äta på deras restaurang. Vi är nästan ensamma här och får motstridig information om det är buffén bredvid eller förbeställda rätter som gäller. Precis när vi skall ta av buffén serveras huvudrätterna vid bordet. Nåja, så kan det bli. Utsikten är fin och på andra sidan floden Ness ser vi Highland House of Frasers butik som vi var i för några timmar sedan.

När vi alla är tillbaka i hotellet funderar vi över varför vi inte åt på den mycket trevliga puben utanför hotellet. Det hade varit lättare och inte krävt att bussen skulle behöva åka fram och tillbaka. Som kompensation till oss själva går några av oss till den puben och dricker en avslutande öl. Det har varit en fin och jämförelsevis lugn dag. I morgon åker vi iväg ganska tidigt och skall först träffa fårhundar. Det blir nog bra det!