Dag 2. Glasgow – Fort William.

Från bussen ser vi kullarna som Glasgow ligger på tydligt. Som vi åker blir det mest uppförsbacke på höger sida och nedför på vänster sida, men det är inga raka backar. Rakt fram går Bath Street också först uppåt innan vi kommer till en lätt lutande nedförsbacke. På vardera sidan har vi de bostadshus som staden gjort sig känd för. När vi når motorvägen har vi Europas största referensbibliotek framför oss; Mitchellbiblioteket. Vi svänger ned vänster och kommer snart upp på Erskinebron som tar oss över den för staden så viktiga floden Clyde. Det är den som gett upphov till talesättet att “Glasgow byggde Clyde och Clyde byggde Glasgow”. Härifrån borde vi se ett stort varv nere till höger men idag är det inte särskilt tydligt. M8:an leder oss sydost om staden, förbi flygplatsen och sedan mot nordost. Formel 1 föraren Jackie Stewarts familjs lokal för bilförsäljning passeras på vår högra sida.

Det tar inte lång tid innan vi ser lite av Storbritanniens största sjö Loch Lomond, fast bara lite av den. Vi passerar avfarten till Helensburgh där John Logie Baird, uppfinnaren av tv-apparaten föddes år 1888. Det ligger även en u-båtsbas i den riktningen och den är nu en del av debatten om ett självständigt Skottland. Vi svänger in på en mindre väg och kliver av i den fint sagoboksliknande byn Luss. När benen sträckts färdigt där åker vi sista sträckan till båten som skall ta oss ut på en liten kryssning.

På båten placeras Mikael på däck med en mikrofon och ett manus att läsa ur. Han lägger till lite smått och reflekterar över informationen medan vi andra dricker kaffe med sprit i och trivs med tillvaron. Några går upp på däck men få stannar där någon längre stund eftersom det är kallt. Molnen är mörka men det regnar inte. Vandringsleden North Highland Way syns tydligt på andra sidan sjön. På väg upp från båten möter vi turister som skall kryssa lite på Loch Lomond.

Väg A 82 fortsätter längs sjön. Vi ser det som en gång var en anläggning för att prova om torpeder åker rakt i vattnet. Vid samhället Tarbet svänger vi västerut på och följer A 83. Till höger har vi berget Beinn Ime, 1001 meter högt, och när vi kommer fram till Cairndow ser vi viken Loch Fyne. Chauffören och Mikael pratar ivrigt och skrattar mycket. Vi ser reklam för Fyne Ales Microbrewery och kommer upp på norra sidan av viken. Byn Inverary syns framför oss och på bron före den har vi en underbar vy över slottet vi är på väg till.

Innanför slottets vackra entré får vi vänta på att bli omhändertagna av en guide. Vi får en talför sådan vid namn Imanuelle som ger översättningarna en intressant utmaning. Det blir många namn att hålla reda på men intressantast är nog att slottet är i privat ägo. Det var från början en jaktstuga som senare fick ökad status när ägaren ställt sig på den vinnande sidan i slaget vid Culloden år 1547. Mycket av det vi ser nu är dock från 17- och 1800-talen. Det är ett fint slott med många små egenheter och familjehistorier. Här finns till och med brev och tillhörigheter från Rob Roy som därför kan misstänkliggöras för att ha agerat som agent åt sina officiella motståndare. I slottet finns några festliga saker också. Ägarna säger exempelvis att My Fair Lady från 1956 åtminstone delvis komponerades här av österrikaren Frederick Loewe men att man tyckte att skådespelerskan Audrey Hepburn var finare och ställde därför upp hennes porträtt här i stället för Loewes. Det finns också en tavla som behövde göras större för att inte förminska uppdragsgivaren som målats av jämfört med tavlan mittemot.

Vi kommer till ett spökrum som döpts efter sängen och går sedan ned till köket, som användes till 1952, och ut genom caféet. Vädret här ute har blivit sämre och när Mikael kommer till bussen har alla hittat fram dit. Allen, busschauffören, tar med oss på väg A 819 i Glen Aray. Vi passerar Cladich i dåligt väder men vid Dalmally tittar solen fram. Vi pratar om att britterna åker på vänster sida om vägen för att de var högerhänta och behövde kunna bekämpa fiender som kom på deras högra sida om de red till vänster. Kungar från kontinenten tyckte det var knäppt eftersom de inte ansåg sig ha tillräckligt med fiender för att rida till vänster.

De höga metallpinnarna som står längs vägen här i Glen Lochy är för när snön är så hög att man behöver något att navigera efter. Det är dimmigt och regnigt framför oss men bara grått här där vi är. I början av Glen Coe ser vi den “dolda dalen” där Klanen McDonalds brukade gömma stulna får. Vi är fotograferar bakåt i dalen och får med en cyklist som vänder i uppförsbacken och lavinskydd vid vägen til vänster. Bara några få meter senare stannar vi igen. Här är vi nu mitt i dalen där massakern i Glen Coe skedde ägde rum år 1692. Det var bara några år efter att Jakob II avsatts från Englands tron år 1688. Han var centralgestalt för det som blev Jakobiterna. En säckpipeblåsare tutar igång och hoppas på dricks från oss. Vi fotograferar främst bergen, bäcken och stigarna.  I byn Glencoe ser vi ön där hövdingarna för MacDonaldsklanen har sina gravar. Nu har det kommit gaellisk text i med gul bakgrund på vägskyltarna. Regnet är över oss och vi har Loch Linnhe till vänster.

Precis i sista sekunden svänger vi in på parkeringen till Ben Nevis Distillery utanför Fort William. John tar emot oss och berättar om hur allt går till och retas flitigt med Mikael när han översätter. När det regnar som värst går vi ute och tittar på huset där bland annat filmen Braveheart spelades in. Efter smakproven köper vi några flaskor och åker till Ben Nevis Hotel. Där ville vi ha en lite senare middag men det fick vi inte eftersom det inte stämmer i hotellets schema. Vi kämpar med väskor i trapporna och hjälper varandra med det för här finns inga hissar. Simbassängen ser dock bra ut.

Lite tidigare än normalt sätter vi oss till bords för att äta middag. Menyn har översatts till svenska och borden är bokade i ett annat reseföretags namn men det går bra ändå. Allen och Mikael roar sig med namnet på felbokningen och servitriserna har svårt att hålla sig för skratt när de skall ta upp beställningarna. Middagen avslutas med att Mikael berättar om morgondagens tider och att många går ut för att fika och prata i det trevliga rummet mellan baren och restaurangen.

Eftersom vi ätit lite tidigare än igår har vi mer tid kvar med dagsljus. Någon går ut och tittar på ruinen från slottet Inverlochy, några letar geocashar och det finns till och med någon som går in till Fort William där regnet hinner ikapp lagom till att de är utanför den utmärkta puben Grog & Gruel. Fast de flesta stannar i hotellet och väntar på morgondagens äventyr.