Våra resor för fågel, fjäril, trollslända och tiger mm.

Reseberättelser

Dag 7. Onsdag 10/5 2017. Amsterdam, del 1

Efter frukost går vi ut på kajen och sätter oss i en buss tillsammans med lokalguiden Monica. Egentligen skall vi ha en annan buss men eftersom den är sen och vi är före en dansk grupp får danskarna vänta i vårt ställe. Som tur var vet de inte om att vi bytt buss. Orsaken till att vi lyckas smita före är att Mikael igår ändrade vår starttid till lite tidigare så att vi skall få ett bättre schema. Vår färd börjar direkt och Monica berättar på svenska vad vi ser. Chauffören heter Jan.

Mycket i Amsterdam byggs nu i vattnet och ett exempel på det, och som även är ett bra riktmärke för att vi skall hitta båten, är det nya justitiepalatset. Monica berättar att mycket här stod i saltvatten fram till år 1876 och att man nu arbetar med att skydda de pålar som är under många hus. Några av husen lutar eftersom pelarna ruttnar om de exponeras mot luft. Så långt är vi med men när hon ger exempel på hur holländska kan låta har vi ingen chans att härma henne.

Vi ser var stadsgränsen en gång i tiden var och korsar en kanal som varit en del av stadens försvar. Haarlem kallar hon för blomsterstaden. Amsterdam har tre huvudsakliga kanaler som går i en båge runt centrum och varje år hittar man 10.000 cyklar som kastats i olika kanaler. Vi pratar cykelparkeringar och svårigheten att få en parkering till en bil.

Vid Prinsarnas kanal, Prinsengracht, får vi veta att den uppkallats efter Vilhelm I av Oranien. Bredvid har den katolska kyrkan med en svan längst upp i tornet nu blivit kontor och nu tittar den röda Centralstationen fram med sin vindriktningsvisare på taket. Geografin för färden är förvirrande men av och till märks det att vi bara åkt runt något kvarter. Berättelserna handlar om hur floden Amstel i kombination med Dam-platsen gav staden sitt namn. En greve på 1200-talet skrev om öl och nämnde då ”Amsterdam” för första gången.

När kyrkorna här har en tupp i tornet är de protestantiska och landet blev en republik år 1648 efter att ha krigat mot Spanien. År 1578 blev landet protestantiskt. Till vänster om oss ser vi en stor och flytande indonesisk restaurang som för tankarna till kolonialtiden och sjöfartsmuseet som vi nu har till vänster.

25 kilometer bort finns de slussar som ser till att Amsterdam nu ligger i sötvatten. Ett snabbtåg åker över oss när vi åker under järnvägen och dierekt efter det korsar vi väg A10 som ingår i stadens system för att trafikflöden. Monica visar det svarta låga huset Brazilie som förr i tiden var ett stort kakaolager och pratar om andra hus med trädgårdar på taken. Det som nu är Lloyds hotell var platesn för emigration och karantän. Vi vill nu ut till A10 och löser det genom att köra en kort sträcka mot enkelriktat.

Amsterdam hade tidigare 26 väderkvarnar och den vi ser härifrån Oostenburggracht över kanalen är stor. Den heter De Gooyer och tillverkade tidigare mjöl men är nu hem åt ett bryggeri med det underliga namnet ’t IJ. Till vänster om oss har vi en gatumarknad och nära efter den ägnar sig en man på en mycket lång stege åt att tvätta fönster.

Vi passerar det tropiska museet, djurparken, en grupp rosa flamingos, ett judiskt område som en gång i tiden blev ett getto och teatern Shouwburg. Före andra världskriget fanns visst hälften av Nederländernas judar i Amsterdam. En polis står framför oss mitt i vägen innan vi åker förbi Auschwitsmonumentets trasiga speglar och vi pratar om priset på husbåtar. Under oss byggs en tunnelbana som nu är under oss. Drottning Vilhelmina får ett omnämnande och att man gärna ser kungafamiljen cykla. På Dammplatsen ser vi det kungliga palatset och sedan den diskreta ingången som en kung föredrog.

När vi cirklar runt ser vi fler av Rembrandts hus, Anne Franks sista bostad och köpmännens (herrarnas) kanal, Herengracht. Vi passerar Konserthuset, Stadsmuseet, arkitektskolan och biblioteket Openbare.

I södra delen av Amsterdam finns området Amstelveen och där ser vi en väderkvarn och getter i en ihägnad. Storken som bor innanför staketet är här året runt. Mittemot stayn av Rembrandt som brukade vandra hit finns en liten brygga vid floden Amstel märkt Pontveer och mitt på asfaltsvägen mellan oss och den spatserar en stare omkring på vägen. Vi tycker att det är kallt ute men intresserar oss ändå för den stora svarta korpen vid den stillsamma floden och skarven som sitter i en kal trädtopp. Stadens högsta hus, Rembrandttornet, syns på håll över platta odlingslandskap.