Dag 6. Tisdag 9/5 2017. Koblenz – Köln

När vi äter frukost lägger Ms Alemannia till i Köln. Det blir en imponerande uppvisning av hur det långa skeppet kan röra sig och kort efter förtöjningen står vi på kajen redo att gå på en guidad rundvandring. Solen värmer när vi går motströms längs floden . När vi stannar och vilar berättar Mikael historier och den första handlar om broarna. Vi pratar mest om den som är närmast oss, Hohenzollern, och att den skall ha flest tåg per dag i hela Tyskland och att den sprängdes av tyskar under Andra Världskriget. Familjen Hohenzollern får också vara med i berättelserna.

När vi kommer fram till vattenståndsmätaren Pegel Köln pratar vi om den och att medelvattenståndet ibland justeras. Bakom den passerar vi den nya installationen Kaltes Eck som med namngivna gatustenar skall påminna om personer som dött i AIDS. Bakom den finns ena änden av gatan Buttermarkt och kvarteren där fiskmarknaden låg. Vi följer Buttermarkt när ett mötande turisttåg i sakta mak nästan kör över oss. Uppträngda mot väggarna hör vi historien om stadens egen ölsort – Kölsch – och att det även är namnet på en dialekt som nu nästan dött ut.

Vi svänger in på Salzgasse och någon meter senare på Auf dem Rothenberg fram till Lintgasse som tar oss till Kyrkan St Martins och en föreläsning om den. Flera grupper av turister har synts till men vi har lyckats undvika dem.

Tillbaka på Lintgasse lunkar vi på upp till det gamla marknadstorget och Kölns inträngda Rådhus. Minnesmärket för Jan von Werth både roar och förvirrar oss när vi fortsätter vår vandring genom de gamla judiska kvarteren. Passande nog heter Kölschbryggeriet på Unter Taschemacher Brauhaus Sion och bortom det behöver vi bara gå över Am Hof för att hamna så att vi har hela den enorma fasaden på Kölns Domkyrka framför oss.

Det står flera brandbilar och räddningsfordon vid kyrkan och hotellet bredvid ser ut att behöva en renovering. Mittemot hotellet ser vi att museet här heter romersk-tyska medan vi är vana att säga tysk-romerska. Några av oss går in i kyrkan och andra väljer att ägna de två timmar vi har på oss innan vi behöver vara tillbaka på båten till annat. Solen står oss bi och vi har en underbar dag.

Samtidigt som vi sätter oss vid lunchborden kastar skeppet loss. Den här gången var alla i tid. Lunchen följs av ett möte i den stora baren där vi pratar om allt som skall fungera när vi lämnar MS Alemannia om ett par dagar. Procedurerna är en aning förvirrande.

Klockan 19.15 är vi i tillbaka i den stora baren i fören fast nu med ett glas champagne i handen och för att höra vad kaptenen har att säga. Han avtackar oss, hotellchefen och cruise managern (Lisa) innan han lämnar mikrofonen till reseledarna som tackar sina resenärer på varsitt språk. Från avtackningen går vi direkt till kaptenens avskedsmiddag. Han är inte med men resten av oss är uppklädda och äter den första av våra måtider som vi inte får välja själva. Stämningen är hög!

Från middagen till besättningens föreställning skulle det vara en kort tid men den blir ganska lång. De framför flera roliga sketcher, sjunger och spelar musik. Det är en energisk show och efter den dansar vi ringdans runt hela den stora baren tills den behöver utrymmas. De sista som är kvar på dansgolvet är kvinnor från den stora spanska gruppen. Det är nog samma kvinnor som varit länge på dansgolvet tidigare under kryssningen.

Vi hinner precis passera över gränsen till Nederländerna innan det är helt mörkt ute. Var gränsen går är dock en aning svårt att se. Det finns inga märken eller skyltar om gränsen. Under natten kommer vi att passera vår sista sluss och i morgon skall vi vakna i Amsterdam.