Våra resor för fågel, fjäril, trollslända och tiger mm.

Reseberättelser

Dag 3. Lördag 6/5 2017. Strasbourg

Vid 6-tiden på morgonen har vi ankrat upp i kanalen Bassin des Remparts i utkanten av Strasbourg. Solen stiger sakta och himlen är blå med tunna spridda och vita moln. Någon av oss och flera av ryssarna har missat att frukosten idag börjar klockan 07.30 och väntar utanför frukosten klockan 7. Den tiden gick bättre igår.

Klockan 9 åker vi mot Strasbourg med den tyskfödde guiden Tony Nesselrath. Han har ett blandat ursprung och visar oss först Främlingslegionens hus på Rue du General Picquart (känd från Dreyfus-skandalen 1894) mittemot vår kajplats och pratar om det franska valet som är i morgon. Chauffören Amadeo är klädd i keps och ler hela tiden. Då och då pratar han och alltid på tyska. Vi fortsätter genom kvarter byggda av tyskar på 1800-1900 talet och förbi ett pågående bygge av en ryskortodox kyrka med guldfärgade lökkupoler. Det här är dyra och fina områden. Vi kör sakta längs parken Orangeriet och hör en omfattande historia om storkarna som har bo i nästan varje träd på förarsidan. En av dem står mitt på Boulevard de L’Orangerie och parkens entré med en pinne i näbben. Här finns även ambassader och den turkiska sägs ha en stork som halvårsvis bevisats bo i Turkiet. Bussen tar oss förbi Europarådet på Avenue de l’Europe, EU-parlamentet på Boulevard de Dresde och några varv runt statyn över Moder Alsass från 1936. Från Republikplatsen åker vi längs Avenue de la Liberté så att det stora postkontoret hamnar på vår högra sida och vi kommer fram till floden Ille. Vi korsar den på Pont d’Auvergne och svänger sedan höger till Quai du Marie Dietrich men den tycks byta namn vid varje kvarter. Här och var konkurrerar vi med spårvagnar som ser ut att kunna köra snabbare än de gör. Tony jämför tågen med snabbtågen.

Floden följer oss fortfarande till höger och när vi ser stadens äldsta bageri, Artisan Boulanger, på förarsidan har vi universitsbyggnaden där Johann Wolfgang von Goethe studerade juridik på anda sidan vattnet. Men det var år 1770 71. Efter bageriet föjer äldre och ofta timrade hus och sedan Sankt Nicolaskyrkan där Dr Albert Schweitzer var verksam till 1908.

Bussturen byts till en vandring från Place Henri Dunant nära de täckta broarna. Vi ser tyska och franska befästningar mittemot varandra och går in mot Lilla Frankrike och garvarnas kvarter. Vi pratar om blandade språk vid Bierstub L’Ami Schutz och om Louise Weiss som överlevde Auschwitz. Quai de la Petiet France tar oss närmare garvarna och på Pont de la Spitzmuhle tränger sig en vit lastbil fram och efter Pont de Faisan stannar vi på Rue du Bain aux Plantes pratar vi om att surkål heter ”Choucroutte” och de politiska problemen med tillverkningen av gåslever, Foi de gras. Framme vid den napoleanske målaren Benjamin Zix torg ser vi tillbaka mot öppningen av bron Pont de Faisan. Gosedjurssjukhuset på anda sidan vattet orsakar en avancerad diskussion om Steiffnallar.

Vi ser guidens favoritrestaurang, Chez Tante Liesel, och den protestantiska St Thomaskyrkan. Efter kyrkan är Rue des Serruriers full av bagerier, vinbarer och annat som hotar våra kroppsformer. Det blir inte bättre av att vi får smakprover av butikerna. I korsningen med Rue de la Division Leclerc passerar vi det gamla bageriet Woerlé och snart är vi på Gutenbergplatsen med den gamla karusellen och till den katolska katedralen.

En stor del av vår grupp väljer att stanna i Strasbourg framför att återvända för lunch på Ms Alemannia. Vädret är fint men regn har utlovats och det kommer lite försiktigt vid 15-tiden. Att gå till båten är lätt men tråkigt och tar ungefär 45 minuter men det finns en spårvagnsstation i närheten och alla taxis hittar till Främlingslegionen, som ju ligger mittemot vår båt.

Före dagens musik med Milka från Bulgarien och restaurangens Piratmiddag hade vi bokat den stora baren för att prata ihop oss en aning men där var spanjorerna högljudda att vi flyttade in i den lilla baren och då kom spanjorer dit. Vi löste det någorlunda genom att sätta oss längst in i hörnet och prata om floden Rhen. Några stickspår blev det också. Till sist blir vi själva ivägkörda av Milka.

Vid piratmiddagen var hela personalen utklädd till pirater och borden hade dukats med bestick och glas i oordning. Den tyskinspirerade buffeten lockade köer under lång tid och ackompagnerades med musik från en dator. Avslutningen var busigt bombastisk med serveringspersonalen uppradad.

När det är dags att åka vidare norrut dansar spanjorskorna fortfarande ivrigt i den stora baren i fören. Det är folk i rörelse överallt på båten när mannskapet arbetar med att se till att alla är ombord.