Dag 6. Köln

Vi skulle ha anlänt till Köln på morgonen men vid frukost får vi veta att skeppet inte fått lämna Koblenz i tid och att vi kommer att komma fram först klockan 11 på morgonen. Det är över två timmars försening. När vi tittar ut genom fönstren uppskattar vi förseningen eftersom regnet utanför är kraftigt. Många av oss gissar att vi inte kommer att vilja lämna MS Alemannia när vi kommer fram men när vi väl är där har regnet lugnat ned sig, men inte slutat helt. Båten släpper av oss nära bron Severinbrücke och Mikael har gissat att vi kommer att hamna nära bron Hohenzollerbrücke. Det är en skillnad om två broar och en fördel för början av vår vandring.

Delar av vår grupp hjälper till med att bära landgången och sedan använder vi alla den. I land väntar vi knappt alls innan vi går till en plats under den närmaste bron men där är det för högljutt för att vi skall kunna prata. I stället pratar vi vid vattenmätaren, Pegel. Där i närheten pratar vi om när Hohenzollerbrücke sprängdes av tyskar och att den nu är tysklands mest trafikerade bro. Pegeln jämförs i gruppen med hur vi mäter vattenståndet i Sverige. Vandringen fortsätter in längs Smör- och fiskmarknaderna till den katolska St Marten-kyrkan, som stått på en ö och vidare till stadshuset. På det gamla marknadstorget står en poet staty och den är stilig men förvirrar en aning innan vi rör oss vidare längs Buden- och Unter Taschemachergassse tills vi når Hof där vi går över vägen till en bra plats för att se den stora domkyrkan.

Efter några korta berättelser vill vi gå in i kyrkan men entrén blockeras av högljudda trumspelare som i vitt och rött har banderoller som säger ”Kvinnor skapar framtiden” och ”Främlingar är välkomna”.På instrumenten står det olika ord som börjar med ”queer-”. För att slippa vänta försöker vi gå in via skattkammaren, men det lyckas inte. I stället går vi tillbaka till huvudingången och kommer dit när trumslagarna lämnar platsen. Inne i kyrkan är det gudstjänst och vi funderar över vad den handlar om och om vi kan smita runt i kyrkan ändå. Några lyckas med det och andra gör det inte. Oftast tappar vi bort varandra när vi vill fotografera något och till sist går vi olika vägar.

Vi skiljdes i kyrkan. Det var enda stället där vi kunde höra vad vi pratade om. Några timmar senare träffas vi i båten för att äta lunch. Den slutar med att vi blir bjudna på ölet Gaffer som är ett av Kölns många bryggerier. Båten vill på det sättet be om ursäkt för att vi inte kom iväg från Koblenz som planerat och att vi därför fick mindre tid i Köln. Vi finner oss snabbt i situationen och skålar åt allehanda håll.

Kvällens sista övningar är omfattande. Först har vi avskeds-cocktail med kapeten, sedan avskedsmiddag följd av musik och till sist kommer besättningen att genomföra en föreställning.