Dag 9. Twyfelfontein: Hällristningarna – Himba-by – Etosha.

Dagen börjar med att reseledaren är uppe igen en timme innan våra alarm börjar ringa för att väcka vår morgonpigga deltagare. Han berättar senare att fåglarna då redan börjat kvittra. Vi ser att det fortfarande är mörkt när resten av oss börjar röra på oss och några inleder morgonen med att sjunga duett. Då är klockan 05.30.

Mätta packar vi bussen klockan 7 och 27 minuter senare står vi vid en ganska grund ravin och tittar på det vulkaniska stenmaterial som format detta. George kallar det för dolarit pike och vi nickar instämmande till åtminstone halva det namnet. Ibland kan vinden genom den snirkliga ravinen skapa ljud som för tankarna till orgelpipor. Vi fotograferar och diskuterar en aning och går sedan upp till det lilla huset som fungerar som biljettkontor. Utanför finns några souvenirer till försäljning. När vi tittar på dem ser vi 7 motorcyklar komma mot oss. De är indelade i två grupper och har varsitt dammoln efter sig. Klockan 7.56 sätter vi oss i bussen och det tar nästan ingen tid alls för oss att åka till det Brända Berget. Vi pratar om att bergen bakom det vi tittar på är av kalksten och att lokalbefolkningens sägen om en brand gett upphov till namnet på det närmast oss. Jämförelsen vi kommer på blir det högsta berget som ju heter Brandberg, men det namnet betyder visst att berget fortfarande brinner medan det framför oss slutat brinna.

Solen står högt och värmer bra när vi följer vägen längs gräsklädda marker och över små kullar. Färden fortsätter åt vänster på väg D3214 och vi får nu röda berg framför oss. Duvor kurrar när vi kliver av bussen vid det som 2007 blev Namibias första plats som lyder under UNESCOS regler – Twyfelfonteins hällristningar. Utanför ”monstret” har vi flera små Tiggarnötter (Tribulus terrestris). Klockan är 08.35 och vi går till en låg byggnad där George köper biljetter och pekar mot en vägg av rostiga lock från oljetunnor. Där bakom finns toaletterna. Mellan dem och disken för biljetterna har vi en utställning om Namibia och hällristningar. Snart introduceras vi för lokalguiden Arthur som blir tillsagd att vara tillbaka med oss här senast om 45 minuter. Han talar tydligt och långsamt när han visar oss ut ur huset och längs låga berg.

Framför oss rasslar det till och vi ser en råtta springa förbi från vänster och över till stigens högra sida där den finner ett gömställe innanför ett lågt staket av tunna träbjälkar. Vi tror att Arthur säger att det är en Daggy Rat (egentligen Dassie rat, Klippråtta, Petromus typicus) och att den är störst av traktens råttor. Namnet har den fått från hur man uppfattat dess svans. De röda sandstensbergen är framför oss, klockan är 8.43 och vi kommer att följa Lejonmannens väg.

Fortsättningen finns här: Dag 9. Twyfelfontein: Hällristningarna – Himba-by – Etosha. Del 2.

Vill du inte läsa den här berättelsen i uppdelningen här på hemsidan finns den till försäljning här: Dagbokshistoria för Namibia, Botswana och Zimbabwe.