Dag 8. Swakopmund – Cape Cross – Twyfelfontein.

Som planerat äter vi frukost klockan 7 och är färdiga med packningen före klockan 8. Mikael försöker att laga mikrofonen med hjälp av en kökskniv och dålig tejp. Det ger som bäst lite knaster. Efter några försök ger han upp. Under tiden sjunger och skojar vi bak i bussen medan George kör till ett varuhus för att köpa vatten och is till våra kylboxar. När vattenflaskorna anländer i bussen filmar chauffören en av oss som sjunger en låt skriven av Evert Taube.

Sälkolonin vid Cape Cross, som vi är på väg till ligger cirka 2 timmars körning bort. Det skall vara världens största samling sälar. Himlen är helt grå och vi har havet bortom sanddyner till vänster. Asfalten under oss är bra och det ger en välkommen omväxling mot tvättbrädevägarna vi spenderat flera timmar och dagar på. Vi får veta att kineser bygger dessa spikraka vägar. Den enda byggnaden vi ser är fyrkantig, brun och i en våning. Den används som avsaltningsanläggning. På sidorna om vägen och en bra bit bort har vi få och låga växter.

Vår första rast är vid vraket Zeila. Ryssar skall ha köpt det av namibier och sedan gått på grund här 2009 när strömmen förde det in mot sandstranden. Vid parkeringen har någon gjort ett festligt skelett av stenar, snäckor och benbitar. Här på Skelettkusten är det äldsta vraket från 1418. Skarvarna som bosatt sig på Zeila får vara med i våra bilder och vi är klara klockan 09.23.

Vi håller till vänster och passerar den lilla fiskestaden Henties Bay. Några droppar regn träffar framrutan men de är så små att vi knappt märker dem. På passagerarsidan ser vi små hus av lekasten och efter det en byggnad som används av NYS, National Youth Service, för praktisk utbildning av personer som inte kan studera på universitetet.
”Monstret” tar oss över en liten bro. Under den finns en torr flodbädd. Botten måste helt ha varit av sand. På en svart skylt med vita bokstäver ser vi att mynningen för Omarurufloden är till vänster. Det platta landskapet med få och låga buskar fortsätter när vi kör norrut parallellt med havet. Vi åker över ett område där spridda stenar bildar ett bälte på marken. Ibland är jorden brun och vi ser salt på marken. Den vita bilen som kommer mot oss har fiskespön fästa i fören som antenner böjda bakåt över taket. Som vanligt är det en Toyota.

Fortsättningen finns här: Dag 8. Swakopmund – Cape Cross – Twyfelfontein. Del 2.

Vill du inte läsa den här berättelsen i uppdelningen här på hemsidan finns den till försäljning här: Dagbokshistoria för Namibia, Botswana och Zimbabwe.