Våra resor för fågel, fjäril, trollslända och tiger mm.
Våra resor för fågel, fjäril, trollslända och tiger mm.

Reseberättelser

Dag 4. Winhoek – Namib-Naukluft; Sesriemravinen.

Precis klockan 9 hämtar George oss och då är det flera bussar som vill komma iväg. Han berättar att det brukar ta 30 minuter för honom att komma hit men att det idag tog 50 minuter. Direkt utanför portalen som leder till hotellen står en man på mittrefugen och försöker sälja tidningar till dem som skall in. Vi åker ut på Auas road och höger på Mandome Ndemufayo Street. Sedan från Andiba Toivo ya Toivo Street in till Auas Valley Shopping Mall. Här har vi tänkt växla pengar och handla något att äta under bussfärden men banken är stängd så det får bli ett senare problem. Många av oss har gott sydafrikanska Rand och de fungerar bra i Namibia. Diskussionerna är redan så ivriga att några av oss håller på att missa att svänga till utgången i köpcentret men klockan 8.30 är vi ändå iväg.

Solen lyser starkt men det är inte så varmt som vi trott att det skulle vara när George kör oss till ett företag där han skall hämta paket till hotellet vi skall bo på i natt. Paketet har inte kommit fram ännu och därför åker vi tillbaka till Auas road och mot kullarna som vi ser i fjärran. Här är det vänstertrafik och föraren sitter till höger i vår Toyota, av oss kallad ”monstret” men som George kallar “Susy”. Solen är på passagerarsidan.

Klockan 09.50 kliver vi av nära ett monument. George pratar om Eros och Auasbergen, Hendrik Witbooi och hur Namafolket gömde sig i bergen runt Windhoek. Av stadens 24 vattenkällor är fem varma. Det gav upphov till namnet ”//Aigams” ( // Uttalas med ett klickljud följt av schaigams) som på Namafolkets språk betyder ”varmt vatten”.

Vi får lära oss att Hererofolkets kvinnor fick sina dräkter från när de var pigor hos de tyska kolonialherrarna. Herero kallar Windhoek för ”Otjomuise” – ”Plats med rök”, på grund av dimman som ofta hänger över området. Föreläsningen handlar även om befolkningsstatistik, invandring och arbetslöshet. Monumentet vi ser är för ombegravda hjältar från lokalbefolkningen. Nu får vi inte åka fram till det eftersom man planerar att fira hjältarna den 4:e maj. Medan George pratar ser vi en Gråtoko (Grey Hornbill, Lophoceros nasutus) flyga förbi. Sedan en till. Totalt blir de tre stycken.

Innan George kommer in på symboliken i flaggan säger han att det nuvarande stadsnamnet kan översättas till ”Vindhörn”. Genomgången av flaggan leder vidare till en detaljstudie av statsvapnet. Vi får veta att Gemsbocken (Oryx) är modig och kan attackera vem som helst. Till och med lejonen aktar sig för det vackra djurets långa raka horn. Den är landets nationaldjur och skölden har även med den underliga marklevande blomman Welwitschia mirabilis som man uppskattar åldern på genom att mäta längden på bladen. Vapnet har också diamanter och en Skrikhavsörn (Haliaeetus vocifer). Örnen skall med sin goda syn symbolisera vad kolonialmakten ser av sina lokala undersåtar.

Nu vecklas en karta ut på marken och mindre kartor delas ut till oss. På den stora kartan får vi se hur hela vår färdväg är och vad vi kommer att göra på de olika platserna. Vi frågar om när vi behöver fundera över malariaprofylax och får veta att få drabbats av det men att pillren blir användbara efter att vi lämnar Nationalparken Etosha. Vilka djur vi kan hoppas på att få se i den parken räknas upp och guiden avslutar med en beskrivning av var det går att se ökenelefanter.

Först nu lämnas ordet över till Mikaels översättningar och han har tur som antecknat så flitigt. Klockan 10.26 fortsätter vi vår färd.

Fortsättningen finns här: Dag 4. Winhoek – Namib-Naukluft; Sesriemravinen, del 2.

Vill du inte läsa den här berättelsen i uppdelningen här på hemsidan finns den till försäljning här: Dagbokshistoria för Namibia, Botswana och Zimbabwe.