Dag 10. Etosha; Gamedrives.

Vintergatan och stjärnorna syns tydligt när vi går till frukosten. Fåglar kvittrar i buskarna. Några av oss kommer tidigt och sedan byts vi av vid bordet tills vi börjar oroa oss att en försovit sig. De av oss som sist lämnar bordet möter henne på väg till restaurangen. När alla är klara är det bara vår chaufför som inte synts till men han brukar vara snabb och ha kontroll över situationen.

Lite senare samlas vi vid bussen och då saknas två personer. Viss oro sprider sig i gruppen men nu ser vi de två herrarna närma sig med andan i halsen. När de kommer fram får vi veta att de blandat ihop tiderna en aning. Avfärdstiden är satt så att vi skall kunna komma ut fort när hotellet öppnar de grindar som låses runt området varje kväll. Den ena grinden visar sig fortfarande vara stängd så vi använder den andra.

På de stora platta fälten ser vi Stäppzebror (Equus quagga) och fler Springbock. Vi rör oss i västra delen av parken Etosha. När gasellerna skojbråkar är vi så nära att vi hör hur hornen slår mot varandra. Ibland kommer ett lätt grymtande från Springboken. Några svarta och vita Kronvipor (Crowned lapwing, Vanellus coronatus) flyger över vägen i ett vågformigt mönster. När vi pratar om dem springer en Strimmig gnu (Blue wilderbeest, Connochaetes taurinus) över vägen från passagerarsidan mot nära där George sitter. Fler Zebror står på fältet och nära dem blir chauffören eld och lågor när han får syn på några Öronhundar (Bat eared fox, Otocyon megalotis). De äter termiter och kan höra byten i marken upp till 4 meter ned. En Pärlhöna går åt ena hållet och en Zebra åt den andra. Vi ser gott om små fåglar och frågar andra jeepar om de sett några större djur. Ett av fordonen ser ut som en zebra.

Tillbaka i hotellet packar vi våra väskor och vilar lite. Några av oss hinner få syn på flera fågelarter som vi missat tidigare. En av dem är den Afrikanska pygméfalken (Polihierax semitorquatus) som hjälper Kolonivävarna. Till sist är det dags att fylla bussen med väskor. Klockan är 10.44. Chauffören kommer sist och vi kör ”monstret” till där han ställt ut sin packning. Vi åker en kort sträcka på hotellets område och får receptionen ett drygt tiotal meter till höger om oss. Mikael passerar det vita utsiktstornet när han går in dit för att lämna våra nycklar. Det tar tid innan han kommer tillbaka. Snart visar det sig att hotellet vill ha betalt för en dricka som George skall ha druckit vid middagen igår, fast vi såg att han inte drack något alls. Nära bakom oss på passagerarsidan finns toaletter, ett postkontor och en butik. Dit går vår chaufför för att prata om drickan. Medan det löser sig sitter barn framför oss vid den murade entréns tre fyrkantiga stolpar. Från den mittersta av dem och längs vår högra sida finns en mittrefug med små buskar och palmer i. En man arbetar med att snygga till det som växt över kanterna och att sopa upp jord som hamnat på asfalten. Klockan har hunnit bli 11.10 innan vi kommer iväg.

Fortsättningen finns här: Dag 10. Etosha; Gamedrives. Del 2.

Vill du inte läsa den här berättelsen i uppdelningen här på hemsidan finns den till försäljning här: Dagbokshistoria för Namibia, Botswana och Zimbabwe.