Våra resor för fågel, fjäril, trollslända och tiger mm.

Reseberättelser

Dag 8. Ieud – Borsa – Prislop – Botiza.

Botiza med blommor i lyktstolparna.

Dagens chaufför, Alec, är en trevlig herre som är på plats i god tid före klockan 8. Det är lite kallt när vi ger oss iväg och en del moln är mörka i det mestadels glesa molntäcket. Efter en timme är vi framme vid Borsas skidlift.

En grupp rumäner är före oss i liften och från de hängande röda parkbänksliknande sittplatserna ser vi långt över bergen och det vackert gröna landskapet. Vid en annan backe till höger snett bakom oss har en ny lift byggts, men det är oklart om den börjat användas. Vid avstigningen på ungefär 1400 meters höjd trillar en av oss på rumpan.

Rumänerna går framför oss och verkar vara ivriga att komma upp på toppen. Vi ser oss i stället omkring och läser informationskyltar. På vår vänstra sida passerar vi några kor och ett fårhägn. Någon retas med gruppen och säger att vi skall åka vidare med knappliften som går högre upp. Av de sista informationsskyltarna, de som finansierats av den rumänska staten och EU, har hälften försvunnit. Nu är det bara hål där växter och djur nyligen förklarades. En del av djuren hörs när olika fåglar kvittrar.
Mellan skidliften i Borsa, Rumänien, och Hästskovattenfallet. 150626-0704 Maramures 179

Vi delar upp oss så att Mikael visar dem som vill gå den lättare vägen hur de skall gå och de som vill ha en mer utmanande väg själva går ned till botten av Hästskovattenfallet. När de är där nere behöver de klättra upp för en brant. Till sist skall vi mötas vid toppen av branten. Båda vägarna kantas av granar och många av dem ser ut att vara planterade. Och båda vägarna har utsikt över vattenfallet.
Uppe på platån ovanför Borsa, Rumänien.

På toppen av branten är vi nu samlade igen och går mot en sjö som kallas Stiol där vi vill äta vår picknick. Gruppen som klättrade uppför branten har fått med sig en ny vit hund. Den här har en svart cirkel runt ett öga. Medan vi börjar röra oss från mötesplatsen får vi höra en några år gammal historia om 9 vargar som attackerade fårhägnet som ligger ovanför vattenfallet och som nu sakta försvinner bakom ett berg. Det skall finnas gott om rhododendron i de här trakternas låga växtlighet. Stenmaterialet ser ihoptryckt ut.
På väg till sjön Stiol i Rodnabergen, Rumänien. 150626-0704 Maramures 183 150626-0704 Maramures 184 150626-0704 Maramures 186

Vi hittar en plats i lä nära Stiol men kor har gått här och gjort vissa fläckar mindre attraktiva att sitta på. Platsen vi ordnar blir bra och värmen stiger en aning men bara när vi havliggandes äter picknicken. Att det av och till är soligt tycker vi om men snart blir det ändå lite kallt. Minst hälften av brödet skänks till vår nya hund samtidigt som en glad grupp vandrare dyker upp bakom oss och pratar på bruten engelska. Vi svarar men följer inte riktigt med i vad de pratar om.
Vid sjön Stiol i Rodnabergen, Rumänien. 150626-0704 Maramures 191

Det blev för kallt för att ligga kvar i gräset. Vi är på väg ned. Snart träffar vi ett rumänskt par från den östliga staden Iasi. De hade redan träffat dem av oss som var vid foten av vattenfallet. Nu vill de upp till ett pass, Gargalau, bortom sjön och vi skiljs åt.

Vår färd forsätter ned till fårhägnet som sägs ägas av borgmästaren i Borsa. När vi kommer dit får vi lite skäll av hundarna men en herde får stopp på dem och bjuder in oss. Genom Mikael pratar vi med honom. Han är från Satu Mare nära den ungerska gränsen. Efter lite diskussion köper vi två kilo färsk ost av honom. Vi delar osten på två och snart kommer en av oss på att hon vill köpa silduken som osten vägdes i. Det blev festligt rörigt med det inköpet men till sist fick vi en duk.
Vid Borsas (Rumänien) borgmästares fårhägn. 150626-0704 Maramures 193 150626-0704 Maramures 195 150626-0704 Maramures 196 150626-0704 Maramures 197 150626-0704 Maramures 198 150626-0704 Maramures 199

Eftersom herdarnas utedass ligger längs vår väg passar vi på att låna det. I alla fall de som tycker att den del som hade en dörr dög. Vad som oroar oss mer är att vi har en stor fårflock framför oss. Vi närmar oss den försiktigt och går lite tätare varandra än normalt. En liten fårhund springer mot oss och skäller men får tillsägelser av herden. Han ser också till att den hund som verkar smyga på oss inte gör något när vi går upp på grusvägen. Vi vill börja tidigt på grusvägen för att se om en borttappad schal är hamnat där.
På väg från fårhägnet i Rodnabergen till Prisloppasset. 150626-0704 Maramures 203 150626-0704 Maramures 204

Någon schal blev det inte och nu rör vi oss enkelt på en bra grusväg. Runt oss är det allt fler granar och man ser att många av dem är unga och planterade. När vi når en ny skidlift blir vi varnade för att det ibland funnits en argsint hund nära framför oss. Det oroar oss men till sist dyker ingen hund upp. I stället träffar vi en munk och en man som kommer från ett kloster med ett stort knippe krondill. Munken frågar nyfiket var vi kommer från.
Prisloppasset. 150626-0704 Maramures 208 150626-0704 Maramures 209

Klostret och kyrkan är underliga. I det låga trähuset som nyligen skall ha varit kyrkans butik är det nu någon form av kyrklokal med ljuskronor av hjorthorn och strutsägg i taket. Och i det som ser ut som en kyrka finns en butik. Betonggolvet i kyrkan som fungerar som butik är täckt av mattor och väggarna är bara av betong. I ingången till kyrksalen står en stor tunna med helgat vatten. Utanför står tre kyrkklockor som har inskriptioner om vem som betalat dem. Vi ser en plan över klostret de vill bygga här i Prisloppasset och tycker att det verkar aningen galet. Munkarna kanske skall driva skidanläggningen som också byggs nedanför klostret.
Klostret i Prisloppasset, Rumänien. 150626-0704 Maramures 211 150626-0704 Maramures 213 150626-0704 Maramures 215 Prisloppasset, Rumänien. 150626-0704 Maramures 218

Båda caféerna i passet är stängda men vi ser ägarinnan till det ena. Hon har just kastat ut några ur vår grupp. Alec och Mikael frågar om hon kan öppna och till svar fräser hon argt att gästerna bara vill använda toaletten. Alec bedyrar att vi vill handla och då öppnar hon etablissemanget. Andra som kommer till passet efter oss köper mer hos henne när vi är färdigfikade och kliver in i bussen så lite glad borde hon vara att hon öppnade till oss.
Gränsmonumentet mellan Maramures och Bucovina i Rumänien.

Det var inte många som höll sig vakna i bussen på väg till Botiza där vårt bagage varit över natten. Vi går ganska direkt till ännu en underbar måltid bland blommorna hos familjen Petreus. Nu sjunger vi flitigt och har en lång tillbakablickande diskussion. Tiderna i morgon bitti är samma som de vi hade idag men då skall vi till flyget hem.