Vandra i Sutjeskas Nationalpark!

Reseberättelser

Dag 6. Poienile Izei – Botiza.

Idag börjar det rörig. Frukosten, att Mikael skulle betala boendet, picknick-paketen och annat smått drog ut på tiden så att vi kom iväg strax före klockan 9 i stället för 8.30. Tur att det är semester. Det är mulet idag men ibland tittar solen fram mellan molnen. Vi går ut genom den stora plåtgrinden och mot centrum av Poienile Izei. I en korsning skickas vi före Mikael för att det inte skall bli spring fram och tillbaka med nyckel till den gamla kyrkan, Cuvioasa Paraschiva.

Snart visar det sig att en man öppnat kyrkan åt oss. Han verkar vara på gott humör när vi tittar runt i kyrkan för han är ivrig att visa en ny bok om ikonerna. Kyrkan byggdes år 1700 och är både nyrenoverad och UNESCO-skyddad. Många av bilderna är mer dramatiska än de vi sett tidigare. Vi har heller inte sett hålet och ringen på ytterväggen som skall användas för att bestraffa dem som varit otrogna.
Hålet som används för att straffa otrogna kvinnor provas.

Vi grunnar på hur stora brädor man använt för att bygga väggarna och kommer fram till att de var väldigt breda men att de spruckit. Innan vi lämnar kyrkan frågar vi mannen med nyckeln om stenen som ligger utanför. Vi får veta att det är en del av en tidigare fyrkantig altarsten som ottomanerna förstörde när de härjade här och att den hittades för några år sedan.

Vår vandring fortsätter upp genom kyrkogården och även uppför en stump av en lerväg. Tur att den är torr. Vi samlar ihop oss där vägen planar ut och får då sällskap av en liten get. Den är mest förtjust i vår yngste vandrare. En man som arbetar på fälten och ser vårt sällskap kommer och jagar geten tills han fått tag i den och kan släpa den i benen.
En get följer med oss i utkanten av Poienile Izei, Maramures, Rumänien. 150626-0704 Maramures 148 150626-0704 Maramures 149

Det tar inte lång tid innan vi är framme vid Botizas nya nunnekloster i trä. Vi tittar lite på den fina gudstjänsten och går sedan mellan nybyggda fundament och ned mot portalshuset. I botten av backen går vägen mellan Botiza och Poienile Izei. Där står två kvinnor och har svårt att backa ut en bil. Den vill helst framåt mot floddiket. Vi skickar Mikael att flytta bilen och det går bra. Kvinnorna kan glatt gå till gudstjänsten och har bilen parkerad så att de lätt kommer iväg. Några väljer att gå vänster direkt in till Botiza och resten följer vägen ut ur byn.
Nunneklostret i Botiza, Maramures, Rumänien. 150626-0704 Maramures 151

Vi som går ut ur byn följer en grusväg med en enkel rad äldre villor på sidorna. Efter en liten stund stannar vi vid en naturlig mineralvattenkälla. Vi är olika ivriga att fylla våra vattenflaskor från den. Mikael säger att han brukar gå en annan väg härifrån men undrar om vi vill prova att korsa floden bakom källan eftersom vi får en lindrigare stigning om vi kommer över där. Med ett visst mått av trixande tar vi oss över vattendraget och genom buskagen tills vi når en skogsväg som inte verkar ha varit använd på länge. Det lutar uppåt men inte är särskilt brant. Till höger ser vi vilken vinkel vi annars hade behövt kämpa med.
Vi korsar floden bakom mineralvattenskällan i Botiza, Rumänien. 150626-0704 Maramures 156 150626-0704 Maramures 158 150626-0704 Maramures 160

På en svagt sluttande äng har vi vårt lunchstopp. Det är en trivsam plats nära en skylt med en hjort. Den är visst ny och säger till jägare att skogen är hjortarnas. Som vanligt blir det lite horinca till maten och idag följs det av en jämförande studie av omskakad sprit.  Vi vill veta om man kan se hur stark spriten är på hur många bubblor som skapas när drycken skakas. Fast konsumtionen blir utan sång här ute i skogen.
Lunchstopp utanför Botiza, Rumänien. 150626-0704 Maramures 163 150626-0704 Maramures 164 150626-0704 Maramures 167 150626-0704 Maramures 168

Vägen blir mer och mer diffus. Det måste ha varit länge sedan någon åkte här. Vi följer det vi ser tills att Mikael plötsligt viker av åt vänster nedför en vildvuxen äng. Här sluttar ängen som minst och därför har man kunnat åka genom skogen och bäcken i botten upp till den kam vi vill följa. Det fungerar bra och snart är vi på den bergskammen. Mikael går sent i ledet och säger bara till ibland vart vi skall gå. Han tycks vara road av att se hur vi löser navigeringen när stigar saknas.

Den sista kammen var en lätt vandring. När vi ser Botiza fotograferar vi oss själva med byn i bakgrunden och gläds åt att vi bara behövde en timme för att komma till Botizas centrum. Det är fint med blommorna som satts upp längs vägen och trevligt att se vad byinvånarna har för sig medan vi äter chips och jordnötter till ölen. Två romska kvinnor vill sälja tyg i metervara till oss men har ingen framgång och det kommer en liten regnskur när vi sitter skyddade och blickar över byns vita kyrka.
Vår vandringsgrupp med byn Botiza, Maramures, Rumänien, i bakgrunden.

Från vår rast i Botizas centrum skall vi till boendet men först besöker vi ett museum tillägnat tyghantverk och vävning. Tidigare var Botiza känd som en by med många vävare. Ingen är där när vi kliver på men vi tar det försiktigt och lämnar allt som det var när vi kom.

För att komma över Izafloden använder vi gångbron gjord av gammal räls. Nu vet vi var den smalspåriga järnvägen tog vägen. Vi ser flodbankarna som fått höga murar som skydd mot när floden växer av smältvatten.

Familjen Petreus tar emot oss med breda leenden. I den mycket blomrika trädgården sitter de som gick i förväg vid klostret. Någon av dem gungar sakta i en hammock. Nu är vi fulltaliga igen.

Till middagen har vi betällt öl och den står på bordet när rätterna börjar anlända. Som vanligt finns horinca och afinata inom armslängd avstånd. Vi sitter i något som liknar ett lusthus och äter, njuter och sjunger sånger till nubbarna. I morgon är det en kort promenad till Ieud men i byn är det visst längre att gå.