Dag 2. Breb, Sapanta, Barsana etc.

Klockan är 9 och vi sitter i bussen som tar oss genom vägbyggena och staden Ocna Sugatag. Här ser vi ett bad som har med saltgruvan som en gång fanns i kanten av samhället att göra. Ocna betyder saltgruva. I Feresti kommer vi in på den lite större vägen mot Sighet Marmatiei. Husen står i en rad på vardera sidan nära vägen, som även här håller på att renoveras. Många hus är stora och halvfärdiga, eftersom det är dyrt att köpa mark och att bygga hus men billigt att äga resultatet. Nu kommer ofta pengarna från rumäner som arbetar i utlandet.

I den lilla staden Sapanta stannar vi utanför en kyrka som renoveras. Gruppen sprids fort bland marknadsstånden medan Mikael köper entrébiljetter till den Glada Kyrkogården som fyller utrymmet mellan muren och längs tre av kyrkans fyra sidor. När vi blivit någorlunda samlade berättar han om gravplatsen och vi går till skulptörens, Ion Patras, grav. Det blir en del foton på de blåa korsen och försök till översättningar. Till och med rumänen vi träffar bland gravarna har svårt med en del av orden på korsen men vi förstår att texterna är underfundiga.
Kyrkan i Sapanta år 2015.

Precis i början av grusvägen längs ena långsidan av kyrkan står en man med en bil. När vi går förbi börjar han vifta glatt och frenetiskt. Han pekar in mot en inhägnad och säger något om och om igen. Mikael säger att han vill få oss att ta kort på hans hönor och kalkoner.

Bakom kyrkan går vi in genom en trägrind till en innergård. Här hittar vi huset där Ion Patras bodde och verkade. Nu bor hans lärljunge här men bara en kvinna ur hans familj är på plats när vi tittar runt. En artikel på väggen är på svenska och det finns en tavla i trä med hela den gamla kommunistiska partiledningen avbildad. Diktatorn högst upp. Mikael och kvinnan berättar om vad vi ser. Snart är vi på väg igen längs grusvägen som nu tar oss förbi kyrkan och kommunhuset.

Snart går vi över floden Sapanta och sedan följer vi den tills vi hamnar vid nunneklostret Peri. Här och var läser vi att det 75 meter höga tornet skall vara den högsta träkonstruktionen i något område. Det största av husen är inte färdigbyggt. Solen skiner och temperaturen är ganska hög när vi funderar över hur man kan bygga så mycket åt tre nunnor. Några av oss smyger in mitt i bilden för en annan grupp och blir genast omtalade som festliga herrar och fotograferade som sådana.
150626-0704 Maramures 011 150626-0704 Maramures 010 150626-0704 Maramures 009 Vid klostret Peri, Maramures, Rumänien.

På väg till lunchen funderar vi över vilka av bergen vi ser till vänster om oss som hör till Ukraina. Vi passerar också ett nytt monument som byggts mitt i gravplatsen där de som enligt kommunisterna tänkte fel hamnade. Plötsligt svänger bussen in till höger i början av Sighet. Det ser ut som att vi åker över en industritomt. Vi blir fundersamma var vi är på väg när vägen bara blir mindre och mer ojämn. När vi når en återvändsgränd möts vi av en brett leende kvinna.

Liliana Chindris visar oss in i sin trädgård. Det är vackert och där inne hittar vi även en äldre kvinna, ett barn och en tonårig tjej. De visar oss till sin uteplats där allt är uppdukat. Precis som vid middagen igår börjar vi med en nubbe Horinca eller Afinata, eller både ock. Det leder till en sång. Sedan kommer en underbar soppa, en varmrätt och sötsaker. Av och till blir det ännu en nubbe och ännu en sång, eller två. Vi trivs och stannar ganska länge i trädgården innan det är dags att ta farväl för att åka in till centrum i Sighet Marmatiei.

Trots att vi fick alla instruktioner på papper igår för fängelset som nu fungerar som ett minnesmonument över dem som dog här under kommunismen är det svårt att ta till sig allt. Många historier är skrämmande och ibland är det svårt att veta vad skyltarna syftar på. De flesta av namnen är okända för oss och när texterna är på rumänska behövs instruktionerna. Fast några hinner med en fika på gågatan utanför fängelset. Solen skiner och vi sätter oss i bussen igen.
Gågatan utanför minnesfängelset i Sighet Marmatiei, Rumänien.

I Barsana svänger vi in där det står ”muzeu”. Där hittar vi en träverkstad med tre aktiva män. Den äldste är chefen, Teo Barsan, och han täljer småsaker och visar runt. Teo ler hela tiden men verkar vara lite trött. Ändå tar han sig tid att intiera en fotosession vid träbjörnen som ser ut att vara gravid. Av de två männen har en några fingrar som blivit kortare än övriga. De bygger en sådan träportal som många hus här har. Någon har beställt den här portalen och den kostar ungefär 100.000 kr att köpa. De står i några årtionden innan de behöver bytas ut. Molnen börjar bli mörka och temperaturen sjunker. Regn hänger i luften men vi hoppas klara oss ytterligare några timmar.
Hos träsnidaren Teo Barsan i Maramures, Rumänien. 150626-0704 Maramures 017 150626-0704 Maramures 020 150626-0704 Maramures 021 150626-0704 Maramures 025 150626-0704 Maramures 026 150626-0704 Maramures 033

150626-0704 Maramures 031 150626-0704 Maramures 030 150626-0704 Maramures 028 Hos träsnidaren Teo Barsan i Maramures, Rumänien. 150626-0704 Maramures 032 150626-0704 Maramures 035

Tillbaka i Breb har vi någon timme för oss själva innan vi samlas för att gå till ett grannhus där vi skall äta middag. Vårt värdpar har åkt till Cluj över aftonen för att fira att äldsta dottern snart tar examen från universitetets journalistutbildning. Middagen är hos Pensiunea Lucia och vi hamnar här tillsammans med mamman som just anlänt till vårt boende med sina tre döttrar. Vi går tillbaka genom byn till Pensiunea Marioara och senare på natten hör vi hur det regnar.