Dag 8. Ieud – Borșa – Prislop – Botiza.

Viorel hämtade oss och våra picknickpaket tidigt i Ieud och nu åker vi genom olika byar på väg till skidorten Borșa. Vädret har varit dåligt i natt och är fortfarande svalt. Mikael pratar om lite allt möjligt. Ganska tidigt får vi veta att byn Bogdan Voda är döpt efter en av det rumänska Moldaviens hjältefigurer och att Sacel är en knutpunkt mellan Maramureș dalgångar.

I Borșa köper Mikael biljetter till den gamla sittliften när vi andra går på toaletten. Innan vi får kliva ombord försöker liftskötarna att skicka upp byggmaterial till toppen med hjälp av liften. Några av oss är oroliga för att åka skidlift. Utsikten från liften över Rodnabergen är magnifik. Vi ser bergsformationerna och den nya skidliften i början av byn. Byggmaterialet som skulle upp har delvis tappats under liften nära vår startposition. De tjugo minuter vi sitter i de röda sofforna av trä och metall ger oss gott om tid för att begrunda allt det vackra. Mikael kommer upp sist och har fått en back öl som resesällskap.

Vandringen börjar plant. Första stoppet är vid en informationsskylt om traktens växter och djur. Där berättar Mikael om olika vandringsalternativ. Några går ned till Hästskovattenfallet, Cascada Cailor, och resten följer en grusväg uppåt. De som direkt går uppåt får en lättare vandring än de andra och ser vattenfallet på håll över ravinen. Ovanför grusvägen och ravinen finns en vidsträckt platå. Vi ser flera fårhägn, toppar, dalar och lite längre bort en fond av berg. Mikael berättar om traktens vargar. Gruppen blir fulltalig igen vid foten av det berg som reser sig från innersta delen av ravinen. Platsen kallas Şaua Ştiol – Ştiolsadeln, och ligger på 1500 – 1600 meters höjd. Geologer kallar bergsformationer som dessa för en ”cirque”.

Det var möjligt att gå upp till den 2000 meter höga toppen bredvid oss men vi väljer att hålla ihop och vandra mot fonden av berg. Enligt Mikael finns det en fin liten sjö nedanför fonden. Han vill att vi äter vår picknick där. Av och till är det gott om vackra blommor vid sidan om stigen. Vi ser olika smådjur och växtligheten är låg. Vissa blommor har lirkat in sig i skrevor. En bil passerar nära några av oss och den försöker ge dem lift, men de avböjer. Andra i vår grupp ligger lite efter och frestas att följa fel väg men fångas in av Mikael som ser när de går mot Şaua Gărgălău. Vi samlas vid sjön och har en lugn picknick här. Solen har kommit fram och vi ligger i gräset och beundrar naturen.

På väg från sjön stannar vi i ett fårhägn och pratar med herdarna. Vi fotograferar dem och ostarna de hängt upp för att de skall rinna av sig. Aktiviteten här är låg och vi går vidare ned i en liten gräsbeklädd skreva och upp mot en grusväg. I markerna har herdarna bundit fast hästar lite här och var. De har också en till inhägnad och från den släpper en herde ut fåren samtidigt som vi passerar.

Vi går olika snabbt längs grusvägen. Några är trötta på att vänta och andra kämpar med att hålla uppe takten, men det går bra ändå. Vandringen är bekväm. Munkarna i det nästan färdigbyggda klostret har en stor ljuskrona av hjorthorn och strutsägg i taket i sin butik. De lyckas göra några av oss till kunder innan vi når Prisloppasset, Rumäniens högsta konstant öppna bergspass.

På väg i västerut från Prislops 1416 meter över havet mot Botiza passerar vi skidliftarna, staden Borsa och byn Moisei. En ny bil svänger plötsligt in rakt mot oss men väjer. Vi hoppar till men lugnar oss. I Moisei viker vi av från väg 18 och fortsätter i sydvästlig riktning till Sacel där vi byter till väg 186 som går parallellt med den för oss välkända Iza-floden. Utanför Dragomirești har en grupp sopåkare stannat vid vägen för att röka. En sover framför sopbilen. Vi måste lirka oss runt dem. Vägen är smal och nyss passerade vi en lastbil som också bara stannat. Så gör man tydligen ibland här.

Det är trevligt att ha vår sista middag i Maramureș bland blommorna i Botiza. Vi äter, pratar och reflekterar. I morgon blir det tidig avfärd mot flygplatsen i Cluj-Napoca.