Våra resor för fågel, fjäril, trollslända och tiger mm.

Reseberättelser

Dag 5. Breb – Budesti – Sarbi – Glod – Poienile Izei.

Det är kallare idag och många är iförda regnkläder när vi går ut genom Breb åt motsatt håll mot sist då vi lämnade vår glada värdinna Maria. Lervägen går upp åt höger och svänger söderut förbi ett husbygge med arbetare som nästan är aktiva. Snart rör vi oss över ängar som ibland är slagna. Det blöta gräset sätter sig byxbenen. Kullarna här är inte lika höga som tidigare men ängarna rör sig upp och ned i ett lika harmoniskt mönster som då. Att det regnat leder till att ingen arbetar med markerna. Det är bara vi här. Ibland ser vi fina vyer som vi fotograferar och ibland stannar vi för att se så att alla kommer över ett knepigt parti. En hjort springer över fältet nära oss. Vi har skrämt upp den. När vi till sist går upp på asfaltsvägen gör vi det för att komma över floden Cosau.

I Budești möts vi av nyfikna blickar. Efter floden går vägen svagt uppåt och sedan svänger vi ned åt vänster och stannar i en butik som även har ett fik. Vi fyller fiket och fyllona mittemot oss vill inte vara med på bild. Några meter senare använder vi kommunhusets toa när Mikael hämtar nycklarna till den UNESCO-skyddade träkyrkan Josani. En kvinna berättar engagerat om kyrkan och en i gruppen översätter. Här finns Pintea Viteazuls rustning i en monter. Han sågs som en lokal Robin Hood och levde 1670-1703.

När vi är klara och går ut genom porten nedanför kullen där kyrkan ligger råkar det sammanfalla med att Viorel kör förbi med bussen. Vi stoppar honom och velar först lite innan vi följer med honom till Sarbi för att vinna tid. Här finns en stor aktiv kvarn. Mikael berättar om den och vill sedan visa det nybyggda huset där byns sprittillverkning sker. Det är lite si och så med möjligheterna att samla gruppen så Mikael går vidare in i en gång av staket och buskar till hattmakaren, Vasile Borodi, som är mitt uppe i sitt värv. Mikael försöker mota in oss alla i det lilla rummet med symaskinen så att vi skall kunna se vad som händer och det går lite bättre än förra samlingen. Vasile vill snart forsla in oss i butiken. Där får vi en nubbe horinca, köper lite smått och blir genast kompis med honom. Relationen blir lite extra bra av att vi inte prutat när vi lämnar honom för att gå till trädet där han brukar göra så att päron växer i en flaska. Några flaskor fanns inte men väl en äldre syende kvinna som nog aldrig blivit så fotograferad som hon blev av oss.

Ur bussfönstren ser vi resten av Sarbi glida förbi. Av och till passerar vi traditionellt klädda människor på väg någonstans och här åker många med häst och vagn. Väg 186b går parallellt med Someș men snart måste vi svänga höger in på väg 185 och korsa floden. I början av byn Barsana korsar vi en annan flod, Iza, och sedan svänger vi höger till väg 186. Kort efter vår sista sväng stannar vi plötsligt och kliver av. Mikael säger att vi skall träffa en rolig träsnidare.

Tydligen har mycket ändrats här också sedan förra året. Teodor Barsan sitter innanför sin stora och snirkliga port och karvar en träbit. Mullbärsträdet som var till höger innanför porten är borta. Synd eftersom bären skall ha varit goda. Teodor hälsar glatt men en aning trött. Mikael frågar honom var hans museihus tagit vägen och får veta att det flyttats till en plats där hans son, Ioan, arbetar med det. Teodor visar runt och berättar om verksamheten och alla utmärkelser familjen fått. Vi köper lite ur hans kombinerade museum och butik. Den har nu flyttats in i boningshuset.

Det blev lite småsömnigt i bussen men nu när vi är framme i Glod möts vi av en leende Herr Albu. En stor och mörk träportal som de vi nyss sett tillverkas är i bakgrunden. Vi går genom den, välkomnas av Fru Albu och tar snart plats vid våra lunchbord samt dricker vår välkomstnubbe Horinca. Det är mycket vackert här men vi oroas lite av att mörka moln börjat samlas på himlen.

Några väljer att följa med Viorel i bussen från Glod till Poienile Izei och resten går genom träporten och vänster nedför grusvägen. Mikael stannar för att betala och går sedan ifatt oss. Vi fortsätter uppför en grusväg och förbi en liten kyrkogård som vi får en föreläsning om. Efter biodlingen på vår högra sida går vi genom ett glest skogsparti tills vi når högsta punkten på backen och där tar krakar och odlingsmarker över. Nu regnar det lite och vi vill snabba oss till La Domnita där vi skall bo. Vyn över Poienile Izei är mycket vacker. Några har gått i förväg och några har inte gjort det. Vi ser kyrkorna och var vi kommer att vandra i morgon.

De som gått i förväg väntar uppradade på en träbänk under ett tak. Konstruktionen sitter ihop med ett staket. Mikael kommer med de sista och visar oss vägen till boendet. Vi får en välkomstnubbe av vår gladlynte värdinna, La Domnita. Här bor vi spridda på några hus och har fler rum än vi behöver. Vi gömmer oss i dem ett tag för att slippa regnet.

La Domnita är en energisk och gladlynt kvinna. Middagen serveras i ett huj och varken mängden mat eller hur ivriga vi är att stoppa i oss den är det något fel på. En grupp motorcykelåkare sitter vid bordet bredvid. Måltiden slutar med La Domnita dyker upp i traditionell klädsel med några vänner och de drar igång en konsert som heter duga. Vi dansar ringdans och trivs. Vissa av oss håller ut länge och ger sig på andra rumänska danser än de från Maramures. Mitt i alltihop överraskas vårt födelsedagsbarn med en tårta. Musiker och värdinna får rikligt med dricks och blir dagens hjältar.

Vi har haft en händelserik dag och tar den med oss när vi lägger oss för att sova. I morgon fortsätter vi utforska norra rumäniens marker. Vi har det riktigt bra här.