Vandra i Sutjeskas Nationalpark!

Reseberättelser

Dag 2. Cluj-Napoca – Sapanţa –Sighet Marmaţiei – Breb.

För de flesta av oss var natten kort. När vi samlas vid bussen är det lite drygt 15 grader varmt och några kommer som en stormvind lite efter att vi skulle ha åkt. Det är soligt ute och vi fotograferar den lilla sjön framför oss. När vi börjat åka repeterar Mikael lite av det han sa igår kväll om vägen vi använder och lägger till historier om de nya vägarna vi kommer in på innan vi ser Nokia-fabriken som bara fanns här ett litet tag  I Gherla handlar föreläsningarna om fängelset och en lagrad ost.

På toppen av stolpar vid vägen finns det då och då ett storkbo. Eftersom ungarna inte lärt sig flyga ännu står de där uppe och väntar på mat. I Targu Lapuș svänger vi höger in på den pittoreska väg 109F mot Lapuș. Både Mikael och Viorel pratar på olika språk om att vi är på väg till det som kallas ”de gamla kvinnornas ravin”. En skämtsam diskussion om översättningen av ravinens namn tar vid med de resenärer som kan rumänska.

Vi stannar för att sträcka på benen och besöka toaletten vid skidbacken som går från berget Roţii (1216 m) utanför staden Cavnic. Här är det gott om hundar som springer hur som helst över vägen. En vill gärna följa med oss i bussen. Vi passerar Budești, som vi skall vandra genom om några dagar och har en fin vy över Gutaibergen och den del som kallas Tuppkammen. Landskapet består av böljande kullar, slingriga vägar och är nu vackert upplyst.

Nedanför oss till vänster ser vi byn Breb där vi skall sova i natt, men vi fortsätter förbi och in till Sighet Marmaţiei där vi styr västerut. Vi hör historier om närheten till Ukraina, Maramures fyra dalar och om det nya monumentet på det som kallas ”de fattigas kyrkogård”. Ryktet säger att den kyrkogården är där de avlidna från stadens politiska fängelse begravdes. Framför oss ser vi en hög träkyrka och Ukrainas berg är på andra sidan slätten till höger.

I Săpănţa släpper Viorel av oss vid ”den glada kyrkogården”.  Kyrkan här är en byggarbetsplats. Vi går förbi många av de blå korsen med texter tills vi står under de nya betongpelarna och tittar på den ursprungliga konstnärens, Ion Stan Pătraş, grav. En liten stund går vi runt bland korsen och klurar ut vad de ibland skämtsamma texterna betyder. Flera av korsen har fått nya gula skyltar med nummer på. De är runda och har även några ord i svart. De vi fick översatta var yrkesnamn.

Bakom kyrkogården besöker vi konstnärens hem där hans lärling, Dumitru Pop, nu bor och verkar. Vi träffar honom, tittar på utställningen och får veta att den blå färgen är mönsterskyddad som unik för Săpănţa. Det sägs att diktatorn Ceaușescu besökte konstnären flera gånger.

Det är lagom varmt och lagom soligt när vi går till Rumäniens högsta träkonstruktion; klostret Peri. Här är inte allt färdigbyggt men det är fint. Vi väcker Viorel som är i bussen och åker med honom till en underbar lunch hemma hos Liliana Chindris, som nu fått ett nytt fint murat sommarkök. Hon får hjälp av sin man och mamma. Vi trivs, äter och smakar den lokala körsbärsspriten; Vişinata.

Viorel släpper av oss i centrala Sighet och går på den nyligen plattlagda gågatan fram till ingången till fängelset som nu är ett minnesmärke för offren för kommunismen. Våra studier av texten vi fick igår skall nu testas. Fängelset och historierna där tränger in på djupet.

I Breb möts vi av en brett leende Maria och får våra rum. Några av rummen är i ett av traktens traditionella trähus. Kvällen avslutas med en middag hos Maria i hennes Pensiunea Marioara. Här reflekterar vi tillbaka och pratar igenom morgondagens vandring tillsammans med ytterligare några smakprov av traktens starka blåbärsdryck; Afinata.