Våra resor för fågel, fjäril, trollslända och tiger mm.

Reseberättelser

Dag 8. Ranomafana

Efter frukost har vi etablerat oss i bussen igen och har höga förhoppningar på ännu ett parkbesök. Pojkarna där framme pratar om att namnet på den lokala folkstammen här, Tanala, betyder ”de som bor i skogen” och att de flyttades till byar 1991 när man skapade Nationalparken Ranomafana. Den grundades för att skydda Hapalemur aureus (Gyllene Bambulemur). Amerikanska forskaren Patricia Wright (så här säger hon om framtiden) var viktig och hennes guide var Emil som nu är vår guide. Han presenteras i bussen med att han bland annat fått en groda (Anodonthyla emilia) och en orm döpta efter sig och sin familj. Han blev också parkens första guide.

Till vänster om oss i uppförsbacken har vi en dal och vi får höra att mycket av skogen vi ser på andra sidan av den var nedhugget men har vuxit upp igen sedan parken skapades.

Rhodin och Emil är vid parkens entré. Patrick betalar biljetterna och Rhodin beskriver Ranomafana-parken och vad vi kan förvänta oss att se. Klockan är 07.40. Vår grupp delas i två delar med sju personer i vardera och de som går med Rhodin går först. Fast det räcker bara en kort sträcka. En av våra ivrigaste fotografer som var i den främre gruppen har kommit så långt efter att han ger upp att hinna i fatt och stannar i Emils grupp.

Emil pratar om stora ormbunkar vars rötter han gjorde skålar av som ung och sålde. Nu kostar sådana skålar under 5 kr/styck. Det tar 100 år för nya att växa upp. När vi korsar Namoronafloden får vi veta att det är ont om fisk i den men att det finns tilapia, räkor, karp och ål. Parken vi är i får 12.000 besökare per år och är skyddad av UNESCO. I den arbetar man med att lära upp barn som sedan skall lära sina föräldrar.

Vi får höra om fågelboormbunken (Aspleniumsläktet) och dess liv. Över 100 insekter brukar bo i en sådan epifyt. Där äter trädgrodor insekterna och ormar äter grodorna. Sedan äter fåglar upp ormarna. Emil kallar området för en bambuskog och berättar om hur växterna konkurrerar om solljuset. Bambu växer bara från rotskott och är ett sorts gräs som vill ta över områden. Det kan växa 5 centimeter per dag men lemurerna hjälper till med att hålla efter tillväxten.

Förr var det svedjebruk och folk som bodde här i skogen men den franska kolonialmakten flyttade ned ursprungsbefolkningen till byar samt byggde vägar. Vi ser en Haplemur grisis ranomafaniensis som tidigare hette Haplemur grisis grisis men en DNA-kontroll har lett till att den blev två sorter. Högt uppe i ett träd ser vi en gyllene bambulemur (Hapalemur aureus ) och den klättrar snart ned medan vi energiskt snubblar fram i bambuskogen.

Nästa lemur blir en Rufusfronted brown lemur som tidigare hette Redfronted brown lemur och hör till indelningen Eulemur. På svenska kallas den Eulemur rufifrons. Hanen är grå och den unga honan är brun. Slänten med rötter och lera i uppförsbacke gör det svårt att fotografera dem. Vår ivrigaste fotograf far fram som en en tromb i skogen och Mikael visar de smala iglarna han fått på fingrarna. Vi har säkert fått sådana också. Lemuren bryr sig inte nämnvärt om oss men vi pratar om hur de lever och att de ibland äter vildkaffe. En hona är oftast dominant i grupperna. Nästa lemur blir en Stor bambulemur (Prolemur Samus) och den trodde man länge var utdöd. Egentligen borde de inte finnas här heller eftersom de hellre vill vara på lägre höjd. De äter bambuskott och ibland delar av stammarna.

På väg hem ser vi en liten kameleont som får namnet kort-svansad blad-kameleont och vi är ute ur parken klockan 12.00. Guiderna får dricks och vi sätter oss i bussen som snart gör ett kort stopp vid en utsiktsplats mot ett vattenfall och passerar vårt hotell. Klockan 13.00 åker de som vill vidare in i byn Ranomafana med till hotellet Le Grenat för lunch. Vädret är bekvämt och vi vandrar från en trevlig lunch genom staden Ranomafana och vänster över floden. Metallbron raserades av oväder för flera år sedan och ersättningsbron föll för två månader sedan men den vi går på fungerar bra för både oss och lokalbefolkningen. Några livsnjutare har hittat en bassäng där man kan bada fötterna gratis medan resten måste betala entré.

På andra sidan floden tittar vi på det nyrenoverade termalbadet. 29 grader varmt skall det vara i vattnet. Vi hoppar inte i utan går i stället och tittar på de enskilda badrummen och därifrån rör vi oss i egen takt tillbaka mot hotellet. Längs vägen trivs vi med tillvaron och tar många foton.

Klockan är lite efter 15 när de som gått når hotellet och flera av oss sätter sig i solen och dricker en öl. Andra går till rummen och tar det lugnt. En timme senare kommer regnet och det är kraftigt. Det vräker ned i vågor.

Den trevliga middagen äter vi tillsammans från klockan 19.30. I ett sällskap som detta har vi inget emot att serveringen idag tar lång tid för vi har det ändå bra när vi reflekterar över vad vi upplevt under dagen. I morgon har vi en lång och omväxlingsrik bussresa på schemat. Men först skall vi ta oss tillbaka till rummen. Vi hinner precis in i dem innan det regnar så att det dånar. Under täckena är det ändå rätt trevligt att lyssna till regnet som sakta mattas av.