Våra resor för fågel, fjäril, trollslända och tiger mm.
Våra resor för fågel, fjäril, trollslända och tiger mm.

Reseberättelser

Dag 19. Antananarivo – Sverige

Klockan 8.00 har vi avtackat de två som stannar i Madagaskar och satt oss i bussen mot flygplatsen. Vi krånglar oss sakta uppför den ojämna och torra lervägen till den asfalterade fortsättningen. Där svänger vi vänster och kör förbi nära Hong Yuan Machinery som vi sett från hotellet. Vi tror att det företaget säljer reservdelar till bilar. I nedförsbacken vi kommit till möter vi en man som ser plågad ut när han drar en kärra. På kärran står en stor stor kompressor som måste vara tung. Vi svänger vänster igen där det står Croc farm och tar oss sakta fram på en ojämn väg med en gatumarknad på vardera sidan. Invid muren till höger och under den blåvita skylten för Assist Aviations sitter män och kvinnor och knackar sönder stenar.

Framför oss ser vi en av Antananarivos 12 heliga kullar. Där fanns ett av de tre sista kungadömena som Andrianampoimerina behövde besegra för att få ett enat Merinarike. Han löste det genom att gifta sig med en princessa från den kullens rike. Senare la en drottning till 6 heliga kullar men de ursprungliga 12 är fortfarande viktigast. På ett fält mellan bostadshus ser vi två olika sorters merinagravar. Till höger om det har vi entrén till Akany Fanonjena.

Chefen, Yoland, möter oss och berättar att Akany betyder ”center” och Fanonjena ”räddare”. Namnet syftar på att vi kommit till ett hem där man sedan 1996 vill ta hand om föräldralösa barn. Patrick och Mikael hjälper henne att beskriva historien om det verksamheten. Vi får veta att det nu finns 38 barn här och de kommit hit från hela landet. Alla har blivit ensamma efter att båda föräldrarna avlidit. Anglikanska kyrkans missionärer har sedan hittat barnen och skickat dem hit oavsett deras relation till kyrkan. Om de hade mer pengar skulle de kunna ta emot upp till 50 barn och man arbetar inte med adoptioner.

Hälften av centrets budget kommer från kanadensiskan Marie Schalcut. Det var hon som startade Akany Fanonjena och först arbetade hon här men när hon blev gammal flyttade hon tillbaka till Kanada. Nu är man orolig att hon skall falla från helt och försöker därför hitta fler sponsorer. Yoland berättar mycket om hur man försöker att öka den egna matproduktionen och att arbetet styrs av 6 drivande personer med henne högst i hierarkin.

Barnen börjar ta plats bakom oss och vi går från soffhörnan där vi pratat till att ställa oss mittemot dem. De ställer sig upp en och en och presenterar sig. Pojkarna är blygare än flickorna och flera berättar vad de vill arbeta med när de är vuxna. När de är färdiga presenterar vi oss och berättar vad vi arbetar med eller har arbetat med. Den som varit matematiklärare får applåder av barnen och när en kvinna arbetar med ekonomi undrar de vad det är för något.

Vi frågar dem om de vet var Sverige ligger någonstans. En ur personalen går iväg för att leta efter en karta. Hon kommer tillbaka med en karta över Madagaskar och undrar om den räcker. Det är tydligt att vi är ett av väldigt få besök här.

Personalen låter oss titta i deras gas-eldade och dåligt underhållna kök innan vi får gå runt som vi vill i huset. Vi ser hur pojkarna bor i ett blått rum och flickorna i ett som är rosa. På väggarna hänger ofta bibelcitat. Några av dem är väldigt dramatiska.

Tillbaka på bottenvåningen har barnen förberett en föreställning. De sjunger till inspelade musikslingor och har skrivit några av sångerna själva. Vi njuter och gläds åt vad de framför. Patrick berättar kort om sin tid som musikproducent och säger att han gärna hjälpt barnen att ge ut deras låt om han fortfarande arbetat med musik. Fast nu är det vår tur och vi gör så gott vi kan för att sjunga ”I natt jag drömde”, som först skrevs av amerikanen Ed McCurdy.

Nu bärs våra gåvor in. Det blir främst madrasser och mat och de som bär in dem måste gå flera gånger fram och tillbaka. Centret har själva sagt vad de behöver innan vi kom hit. Högen av gåvor blir stor och vi hoppas att den skall komma till användning.

När allt är färdigt ser vi till att Mikael får den information som behövs för att vi skall kunna stödja centret från Sverige och går sedan ut. Barnen springer förbi och det visar sig att de vill ställa sig på led för att alla skall kunna ta oss i hand en och en. Längs vägen passar de på att starta en lek som går ut på att de försöker kasta blåa gummiband runt en spik som satts i marken. Muren runt centret visar var dess egendom slutar och Yoland pekar och visar hur de vill öka matproduktionen. Det är rörande och trevligt att träffa dessa barn.

Klockan 10.30 är vi tillbaka i IC Hotel och bagaget bärs ut 45 minuter senare. Då kör Hasina oss till den trevliga restaurangen Savanna Café. Vi fotograferar från balongen och sätter oss sedan till bords. Att två piloter sitter inomhus tolkar vi som att restaurangen är bra och det visar sig stämma. Vi njuter av maten, solen och den vackra utsikten medan vi pratar om allt som hänt sedan vi träffades.

Efter att vi checkat in och tagit oss genom säkerhetskontrollerna blir det några timmars väntan i avgångshallen. Under en del av den tiden blinkar inomhusljusen. Det blir strömavbrott och enda ljuskällan är fönstren. En fransman som sitter vid utgången fräser och skakar på huvudet innan han säger att malagasserna aldrig gör något rätt. Att många här säger att landet fungerade bättre innan Frankrike invaderade det säger han inget om. Klockan 15.40 kliver vi ombord.

Många timmar senare stiger vi av flyg TK 160 i Istanbul för att gå till olika flygplan och när vi kommit en bit på väg hinner en flygvärdinna ifatt oss. Hon berättar att de hittat en påse med ägodelar som glömts kvar. När Mikael och den drabbade går för att hitta påsen skickas de lite överallt och till sist hamnar de utanför säkerhetskontrollerna. Tiden blir mycket knapp men nätt och jämt tillräcklig. Soduku-korsorden som var i påsen kommer att skickas till Göteborg och därifrån hem till vår medresenär.

Så gott det går avtackar vi varandra. De som flyger till Stockholm försvinner först och den som skall till Edinburgh har flera timmar kvar tills hans flyg går. Alla som flyger till Sverige kommer hem till ett fint men kallare väder än det vi vant oss vid i Madagaskar.