Dag 13. Ifaty – Toliara – Tolagnaro

Idag dukar restaurangen upp frukosten i tid men då är bara några få av oss där och som vanligt är reseledaren först vid bordet. Den manlige kyparen står för servicen och hon som serverade igår ägnar sig åt att städa golven. Temperaturen i den halvöppna restaurangen är som en bättre svensk sommar och vågorna fortsätter att slå mot revet och flera av fiskebåtarna är uppe före oss. Vi trivs med att ha en lugn början på dagen och en så rogivande miljö. Fast det är några i gruppen som smyger runt i buskarna med kameror i högsta hugg och möjligheten att ta några tidiga simtag i bassängen utnyttjas.

Klockan 09.30 har bärarna fått sin dricks och vi sitter i bussen. De står ändå kvar som en välkomstkommité och hoppas på mer betalning. Ofta vill bärare först få betalt av oss och sedan av reseledaren. Solen värmer och vi ser hur tjejer skyddat sig med gulmålade ansikten. Ute på den nyrenoverade vägen aktar vi oss för en flock getter som skall till andra sidan. Mittrefugen byggs nu upp av en grupp arbetare och vi stannar efter dem för att på håll fotografera ett litet mangroveträsk. Föreläsningarna idag har hittills mest handlat om dagens program och mangrove. Trafiken är lugn när vi åker vidare.

Till höger ser vi snart ett område som verkar bestå av vass och en flicka som har målat ansiktet orange. Framför oss kämpar en cykelrikshaw överlastad med vass. Det är en man från Vezostammen som skall bygga hus. Bostäderna är små och flyttbara och i byarna ser vi hur sådana hus byggs för att säljas för 50.000 Ar/hus, alltså lika mycket som 10-15 flaskor öl.

Några få meter före det nordliga brofästet vid Fiherenanafloden arbetar män med att plantera sisal. Platsen tilåter bara bli en liten odling. Bron som förra gången var fylld av trafik får vi nu nästan helt för oss själva och på andra sidan hamnar vi bakom ett fordon märkt med ”Malatina”. Patrick berättar att ”malal” betyder ”den älskade” och att ”tina” betyder ungefär samma sak men blir ett understrykande av det första ordet när de kombineras. Vi kontrar med att ”Mala latina” betyder ”dålig latinsk flicka” på spanska. Sedan behöver vi vara försiktiga för nu är det spikmattor på båda sidor om bussen. Efter dem har vi en öppen plats till höger och där fylls en taxi brousse-lastbil med varor och människor. Vi smygfotograferar och undrar hur långt de skall åka. Resten av vägen in till staden kantas av marknadsstånd.

I Toliara stannar vi hos La batisse by Mikea för att beställa lunch. Det är en restaurang som även har chokladtillverkning och ett hotell. En av oss passar på att köpa en påse underbar choklad. Vi fortsätter till den bevakade bankomaten vi besökte för någon dag sedan men får av vakten veta att maskinen är tom. Nära den tittar vi på en liten marknad där de bland annat säljer totempålarna som används vid begravningar.

Bussen står nu vid ett blått och vitt hus som ser ut som en båt och där fotograferar vi Restaurang Bollywood som lite motsägelsefullt marknadsför billiga pizzor. Enligt skylten kostar de 11.000 Ar och är perfekta för att dela med vänner. En man i restaurangen ser oss och kommer ut för att föreslå att vi kan gå upp på taket av Hotel Amazone, som har samma ägare som Bollywood, och ta kort därifrån.

På taket ser vi en stor bassäng och utsikt över flera byggarbetsplatser. I fjärran syns stranden och nära oss är det konferens. Vi tackar mannen och sätter oss i bussen som direkt börjar rulla. Efter bara någon meter passerar vi det vita och mycket modernt designade, men en aning misskötta, biblioteket. Chauffören behöver ratta en hel del för att vi skall komma tillbaka till restaurangen men det var det värt för här får vi en av resans bästa måltider.

När vi skall åka vidare är en person på rymmen. Det visar sig snart att han hittat en ännu bättre marknad snett emot där bussen står. Klockan 12.40 är vi samlade och börjar färden mot flygplatsen. Vi pratar om ett endemiskt träd vars bark kan bli olja och blad kan omvandlas till ett energivande te. Utanför ser vi ibland stora och ganska höga vagnar med bilhjul på. De har en ratt längst bak och puttas fram. Ofta är de lastade med gott om tunga saker. Pakethållaren på en cykel framför oss gör reklam för Joe’s Crab Shack och vi åker förbi en av många bonjeur-mackar. De pousse-pousse vi ser här är längre och med större hjul än de vi sett tidigare. Vår chaufför tutar lätt men ofta för att varna andra trafikanter att vi kommer.

Det går snabbt att lasta av bussen vid flygplatsen och nu står vi i den utspridda och oklara kön till incheckningen. Flera i vår grupp behöver packa om väskorna för att klara viktreglerna (20 kg incheckat, 5 kg handbagage) och roligast för oss som såg på var när en medresenär trollade bort nästan 6 kg från handbagaget genom att gå mycket varmt klädd genom kontrollerna. En annan har en safariväst med många välfyllda fickor. Klockan är 13.45 och flyget går klockan 15.05.

Vi ser hur vårt flyg landar klockan 14.27 och passagerare stiger av. De får gå en kort bit över asfalten för att komma till den lilla flygplatsens ankomsthall. En kvart senare öppnas dörrarna och vi går ut för att ta plats i flygplanet medan våra väskor packas in i bagageutrymmet. Att det är fri placering på flyget leder till en mindre huggsexa men den lugnar ned sig och vi landar i Tolagnaro i provinen Anosy klockan 16.18. Där möter lokalguiden Benoit och chauffören Ranjean oss. Smutsiga men ivriga barn utan skor springer runt oss för att få pengar eller för att sälja saker.

I bussen pratar vi om staden, att Bezavona (Pic St. Louise) är högsta toppen i trakten, morgondagens program och vad vi gör i kväll. En gul lastbil blockerar vägen helt för oss men Ranjean lyckas försiktigt ta sig runt den.

När vi checkat in på Hotel La Croix du Sud och fått instruktioner ger sig några ut för att titta på stranden och andra handlar tandborstar eller rom. Knappt två timmar senare träffas vi för att tillsammans gå till Restaurant le Dauphin. Precis innan vi börjar gå kommer en regnskur men den har blivit försumbar när vi väl tagit oss ut i det fria.

Det är en underbar måltid. Vi njuter och undrar hur det skall gå för reseledarens mage. Han är ensam om att äta färska ostron. Många av oss väljer barracuda som huvudrätt.

I morgon skall vi åka båt, vandra, bada och grilla på stranden. Det ser vi fram emot.