Dag 12. Ifaty

Vi äter frukost med en underbar utsikt mot Mocambique-kanalen och ett av världens största korallrev. Vågorna slår högljutt mot revet medan te, kaffe, olika brödsorter och en liten skål med frukt bärs fram. Att personalen är sen gör inte så mycket eftersom vi har tid på oss idag. Ljuset på Vezo-stammens fiskare är finast tidigt på morgonen när de seglar mellan land och rev. De är halvnomader och är nära släkt med stammen Sakalava. Vezo betyder ”fiskefolket”. Mellan vår veranda och revet ligger deras båtar, ”pirouger”, och någon modernare farkost.

Vi ser en flock små och intensivt gröna fåglar flyga i flock från trädet vid simbassängen till kanten av den och där dricker de av vattnet. Samtidigt försöker två män göra rent poolen. I närheten finns även små svartvita fåglar. Under frukosten är det flera fåglar som flyger in i glasrutorna runt restaurangen men alla överlever. De insekter som vi hittar på balkongen intresserar oss också. Himlen är blå och när de tidigaste av oss närmar sig slutet på frukosten har värmen börjat märkas mer.

Många av oss tar sovmorgon och håller sig sedan nära hotellet. Det finns mycket att upptäcka där vi bor och vi märker att mannen som vattnar växterna drar till sig gott om fåglar. Vill man gå på stranden från hotellet till andra nöjen tar det en halvtimme, eller som malagasser ibland säger ”ett riskok”, att komma in till Ifaty och närmare en och en halv timme till Mangily. De som går den vägen träffar många fiskare med familjer i Ifaty. Där finns även dykvolontärerna Reef Doctor som vill rädda korallrevet. Volontären Hanna från Oslo rekommenderar oss att äta lunch hos Chez Freddys i Mangily och det visar sig vara ett riktigt bra råd. Det stora tamarindträdet hon pratar om och som står bredvid restaurangen tycks vara välkänt i trakten. Mellan Ifaty och det trädet passerar man hotellet Les Dunes. Vi svänger höger in bakom Mangilys dykcenter och får då trädet och en folksamling till vänster. Freddy själv sitter och äter i sin restaurang.

På hemväg träffar vi några av fiskarna i Ifaty, en träaskförsäljare, Bridget som säljer souvenierer och massage och Ernesto som säger sig kunna ordna en riktigt trevlig middag med hummer och levande ljus på stranden.

Solnedgången börjar i lila och övergår snart i ett imponerande spel med färger. Vi fotograferar skådespelet så gott det går och njuter. Medan det håller på jagar reseledaren runt och letar efter den halva av gruppen som ännu inte valt sin kvällsmat. Jakten kommer av att kökspersonalen stressar receptionisten som löser det med att jaga Mikael. När maten serveras är vi de enda gästerna. Efter måltiden är det mörkt ute och vi går till våra rum medan reseledaren simmar i bassängen. I morgon skall vi flyga österut och där har vi en hel del intressanta saker att vänta oss.