Våra resor för fågel, fjäril, trollslända och tiger mm.
Våra resor för fågel, fjäril, trollslända och tiger mm.

Reseberättelser

Dag 10. Isaloparken

Dagens aktiviteter börjar klockan 07.03 med att hälsningsordet Salama blev ”salama topoko” som skall vara en mycket hövlig form av ”hej allihopa”. Solen har sitt rödaktiga morgonljus när den kämpar sig upp och vi rullar in i Ranohira där Momo och hans yngre guidekollega Julio väntar på oss.

Julio berättar att deras by tidigare hette Ambomatshoa och att den hade en kung. En dag när kungen tvättade sig såg han lemurer och det fick honom att byta namn på staden till Ranohira där Rano betyder vatten och hira är det lokala ordet för en lemur.

År 1962 skapades Isaloparken och den är äldst i landet. Julio berättar att det här är Barastammens område och att namnet på stammen betyder ”stark”. Han förklarar deras seder och säger att det tidigare bodde folk inne i parken men att de nu bor i de 62 byarna som omger den. När det han sagt översatts står vi framför en sänka i lervägen. Chauffören går ut och kontrollerar om vi kan komma förbi. Det kan vi inte. Härifrån till vandringsstarten ska det ta en halvtimme till fots. Längs vägen ser vi en hel del intressant och vi har det trevligt med varandra. Att solen är mild idag gör vår färd bekväm. Hur det kommer sig att en blå och låg Peugot kombi lyckas åka förbi oss åt båda hållen förstår vi inte.

Klockan 08.20 är vi framme i nederkant av bergsmassivet. Mangili, ”kliande planta”, kallas det lokalt men vi skall slippa dem eftersom de blivit ovanliga. Moma och Mikael berättar om vandringen och vi börjar bestigningen med den sandiga stigen uppåt. Vid guavan pratar vi om att den är bra mot dålig mage. Genast anmäler sig flera för en dos av det.

När stigen börjar bli mer flack stannar vi och pratar om klippgravarna vi ser i bergen. Det är komplicerat att få allt att bli rätt kring de begravningarna och det händer att lårben stjäls från gravar som de vi ser i grottor i bergen. De som vet varför just lårbenen är populära berättar inget och vi blir uppmanade att ta med oss varsin liten sten.

Barafolket har tillstånd att fortsätta begrava sina döda i parken och de ägnar sig även åt ombegravningar. Vid andra begravningen skall graven vara högre upp. Mellan första och andra begravningen sker en rit som involverar att gå sju varv runt ett hus som kallas Hasumanga. De döda förfäderna är viktiga eftersom de är länken till gudarna.

Vi går vidare i det torra landskapet och kommer till en stenhög som vi skall kasta våra stenar på och önska oss något. Guiderna fortsätter med att berätta om trädet Yakapa pui som klarar brand och som silkesmaskar tycker om. Frukten är söt och man kan göra rom på den. Barken har en medicinalfunktion genom att motverka bilharzia om den blandas med en planta som kallas Harunga. Skulle du bara konsumera Harunga är det bra mot diabetes och blir du osäker på hanteringen behöver du prata med en shaman.

Några meter senare hittar vi en stor och fin spindel som guiderna kallar Hoop. Vi fotograferar den och får veta att Barafolket nu är viktigast här i trakten men de av gravarna som ser annorlunda ut är från när stammen Sakalava bestämde. Deras styre slutade med att två Sakalava-bröder stred om makten och att Bara tog chansen att ta över.

Moma säger att det finns nio arter av växten Pervinkel ovalis här och dess rötter är bra mot magont. En av arterna finns även i Indien. Andra delar av växten används av företag som vill göra medicin mot leukemi.

Vi tittar också på de lustigt formade träden Elefantfot (Pachypodium, Ökenstjärnesläktet). Det skall finnas 17 arter av dem och 12 av dem är endemiska för Madagaskar. De sista fem delas med Afrika och trädet kan bli över 100 år gammalt. Medan vi lyssnar fotograferar vi de underliga träden och bergen som formats av tektoniska rörelser, vatten och vind.

Klockan 09.50 delar vi gruppen i två. Ena delen går den kortaste vägen och resten som kommer att gå någon kilometer mer. Vandringen börjar med att vi ivrigt fotograferar en ödla på ett berg och senare en liten likkista som står utanför en grav. Barnet som legat i kistan kom från en rik famlij som bland annat visat det genom att sätta mynt utanpå kistan och genom att den är i metall. Anledningen till att kistan står utanför graven är för att grottan skall kunna användas för första begravningen av andra familjemedlemmar.

Vi som går den längre vandringen kommer efter en halvtimme ned till en vacker oas som tyvärr fylldes med sand vid cyklonen nyligen. Det är lätt att se att den varit ännu vackrare än den är nu men vi njuter ändå av vad vi ser. Här finns ett användbart palmliknande träd som som Julio kallar för Foacanda toarsii. Saven från frukterna det har kan användas som klister på grenar för att få fåglar man vill fånga att fastna. Vi ser också en växt som sägs heta Pandanus rufus och som har annanasliknande frukter. Den visar att det finns vatten i närheten.

Det blev en halvtimme vid oasen och nu går vi vidare. Termiter har byggt ett bo nästan mitt på stigen och vi rör oss snart ned till en porlande bäck. För att vi skall komma över den ställer sig reseledaren i vattnet. På andra sidan pratar vi om Alohe contigua (kallas även Alohe imalotensis) och att saven från dem används som solkräm. Under ett stort träd stannar vi för att dricka vatten och några av oss går iväg genom gräset för att fotografera fåglarna som sprang iväg när vi anlände. Enligt skylten har vi bara 1250 meter kvar men vi ser att fortsättningen inte är lika plan som stigen hittills varit.

Framme i vår andra oas ser vi direkt två Eulemur fulvus rufus (Rödfrontad brun lemur) som hänger över ett bord. Två turisttjejer försöker äta vid det bordet medan några av oss hänger över dem och tar kort.

Klockan är bara 12.15 och snart står en frestande sallad på bordet. Den är vår förrätt och dressingen vi har vid sidan om blir ett samtalsämne eftersom den är så god. Snart kommer grillspett med Zebukött och ris. Vi ser hur kockarna arbetar innan vi börjar äta. Här är det lätt att trivas.

Vår vackra gröna dale är känd hos lokalbefolkningen eftersom den finns med som ett gömställe i historien om de två Sakalava-bröderna som stred om makten. Nu är det lugnt och stillsamt här. I buskarna kvittrar det och bäcken porlar. Ungdomar har slagit upp tält nära oss och verkar trivas.

Redan klockan 13.30 har vi ätit klart och några av oss börjat gå mot bussen. Några andra är vid den närmaste av bassängerna i floden. En av oss hoppar i och det ser underbart ut, men det blir ett kort bad.

Åska dundrar klockan 14.00 när vi sätter oss i bussen. Då har alla lyckats klara sig förbi barnen som säljer små ringsvanslemurer i trä. Igår gissade Patrick på regn från klockan 15.00 och vi undrar om han skall få rätt. Det gnisslar om bussen när den vajar åt sidorna på den mycket ojämna lervägen. Fast en kort sträcka genom en bäck har gjuten betong och kullerstenar.

I hotellet tar vi det lugnt i ett par timmar. Flera av oss spenderar en stor del av den tiden i och vid simbassängen. Utsikten från den är bedårande. Några blir kvar där när vi andra åker till bergsformationen Isalos fönster för att se på solnedgången. Mikael går runt och bjuder på en skvätt lokal rom av märket Dzama Cuvee Noire medan vi fotograferar. Området är osannolikt bra för landskapsfoto och vi ser blixtar i fjärran när vi kliver in i bussen.

Det är mörkt när vi kommer fram till hotellet och vi går nästan direkt och sätter oss vid bordet för att äta middag. Gårdagens måltid blev mycket bra så förväntningarna är höga. I morgon bär det av mot västkusten och Mocambiquekanalen. Efter middagen pratar vi bland annat om Patricks och Mikaels förslag att besöka Renialaparken i morgon direkt vid ankomst till Ifaty i stället för på förmiddagen i övermorgon. Förslaget låter bra men är svårt att bedöma för oss som inte varit i Reniala tidigare. Hur som helst har vi mycket att se fram emot men kommer att spendera många timmar i buss.