Vandra i Sutjeskas Nationalpark!

Reseberättelser

Dag 3. Opatia – Istrien, Boskarin och tryfflar.

Dagens förevisningar startar klockan 09.07 då vi rullar iväg med Marco bakom ratten. Solen skiner och vi ser bambu i trädgårdarna. Diskussionerna i bussen handlar om staden Pasin i centrala Istrien, Boskarinoxar och om tryffel verkligen har samma funktion som viagra. Vi får också veta att det hålls en festival här någonstans i april med en aningen bitter vild sparris. Bussen följer väg A8 som först håller sig nära kusten och sedan svänger mot inlandet.

Efter en tunnel kommer vi till Dragadalen som är bra för klättring. Guiden berättar att Istrien är Kroatiens största halvö. Nummer två är Peljesac nära Dubrovnik. Under viadukten som ligger 18 km från Opatia verkar det finnas fina cykelleder.

Längst ned i spetsen i Istrien ligger staden Pula. Under romerskt styre hade den 50.000 invånare och deras amfiteater finns kvar som en ruin med namnet Arena. Pula var senare det habsburska rikets största hamn.

Historierna avlöser nu varandra i snabb takt. Vill man besöka jordbruksfestivaler på Istrien skall man komma hit i september. Och om man hamnar på ett bröllop finns en risk att ett behöver lyssna på ett traditionellt instrument som låter riktigt illa. Innan vi når fram till Azrri (Agencija za ruralni razvoj istre, www.azrri.hr) hinner vi få veta att traktens hemgjorda pasta heter Fuji.

Yaziaka Kapuralin inleder besöket hos Azrri med en presentation av verksamheten. Hon överlämnar sedan till veterinären Edmondo Surai. Han berättar om Boskarinboskapen som vi snart skall få se och att de höll på att utrotas tills man började sälja produkter gjorda på deras kött. Med viss iver provar vi kött och viner. Köttet är både från åsna och boskarin och vi funderar över kryddningarna och ostarna. Det blir väldigt bra men konstigt vore det annars eftersom anläggningen har en kockskola och är medlemmar i den kroatiska kulinariska sammanslutningen.

På väg till djuren pratar vi om att Beram har freskomålningar och att Hum måste vara världens minsta stad. Från parkeringen till ett köpcenter är det Nevin Revnanic som pratar och när vi svänger mot byn Jadrohi är vi nästan framme vid bondgården där ägarinnan Ivana berättar om korna. Hon säger att bästa köttet sitter i nacke och skuldror samt att de renrasiga tjurarna har en speciell fläck mellan bakbenen. Flocken har blandade arter och när de släpps ut visar en boskarinhona att hon är brunstig genom att försöka bestiga en tjur, men han reagerar inte på det.

Klockan 12.30 åker vi tillbaka ut på väg 64 och genom Pazin. Sedan tar väg D48 oss till D21 och svängen mot Motovun. När vi passerar byn Vitani pratar Zdenka om en festival för ungt vin i det lilla samhället Kastav. Den hålls första måndagen i oktober. Vi åker förbi Trvinski och stannar snart för att på håll fotografera Motovun, som italienarna kallar Montana. Här i Istrien förväntas skyltarna vara på kroatiska och italienska. Staden ligger vackert upphöjd på en kulle och har en regelbundet återkommande filmfestival. Området är bra för att bo hos familjer. Mirna, Dragonia och Rasa är traktens tre floder och vi lyssnar intresserat på guiden men har ibland svårt att höra henne eftersom fläkten bak i bussen är högljudd.

Vi svänger till höger och följer Mirnafloden. Klocktornet i Motovun syns tydligt när vi byter till att prata om svart och vit tryffel. Vit är finast. På fälten ser vi bevattningsanläggningar och vi hör en föreläsning om ett tryffelevent som är på helgerna. Klockan har hunnit bli 13.40 när vi svänger upp på gatan Srnegla i Mala Huba där Daniela Puh möter upp. Hon tar med oss på en tryffeljakt i skogen som leds av hennes mor och deras hund. Man kan leta tryffel hela året om och få 500 € per kilo.

Danielas familj har arbetat med tryfflar sedan 1932 och hon är 4:e generationen i affärsverksamheten. Först 1992 började de exportera tryffel. Hon tycker om tryffel i olja eftersom mycket smak blir kvar och rekommenderar ost och svart tryffel i polenta. Vi får en underbar måltid med tryffel i allt utom vin och bröd.

Vältryfflade följer vi väg D44 tillbaka till gamla bekanta A8 som leder oss ned till Opatia. Där vankas det jordgubbar i choklad och champagne till dem innan vi går på besök i en charterbåt. Sedan får det vara nog. Middagsrestaurangen har i dag temat ”Dalmatien”. De har ju en speciell profil som gör att de måste ha mer än en viss frekvens lokala specialiteter, och det lyckas. Vi trivs och idag är det nog ingen i gruppen som orkar gå ned till spa:t i källaren.