Dag 2. Zagreb – Hreljin, honung – Krk, prsut och vin – Opatia.

Ganska exakt klockan 8.15 går vi från hotellet till bussen. När den rullar ut ur staden pratar vi om det blå-gråa huset som är ett museum baserat på samlaren Mimaras konst. Till höger om oss passerar vi platsen där militärer från konflikterna på 1990-talet protesterar.

Motorvägen tar oss nära staden Karlovac som en gång i tiden byggdes för militärer. Från ovan ser staden ut som en stjärna där den ligger mellan berg och vid floder som flyter samman. Arkitekturen är till stor del barock. Här finns en av landets få tågstationer och bryggeriet som gör landets mest kända öl – Karlovaco. Mycket av industrin i Karlovac förstördes under krigen på 1990-talet.

Kroatiens första nationalpark var Plitvice som har ett antal spektakulärt vackra sjöar och som nu ligger söder om oss. Det var i den parken som de första offren för krigen för drygt tjugo år sedan föll.  Briuni, där Tito hade ett sommarhus, är nu även det en nationalpark.. Risnjijak betyder vildkatt och är namnet på den nationalpark som kallas lilla Schweiz på grund av sina grottor och sin lite schweiziska miljö.

Vi stannar hos Milika i byn Hreljin för att smaka på produkter som kommer av honung och för att få del av hennes många tips och recept. Hon tycker bland annat att vi skall använda honung i pepparkaks- och pizzadeg. På väg till bron över till ön Krk pratar vi om att Kroatien lånat pengar för att bygga motorvägarna och att det kan bli ett problem när finansieringen skall betalas tillbaka. Vi får också veta att Frankopan är en mäktig familj från Krk som gift in sig i en annan mäktig familj som heter Srinski. Krk ligger i Kvarnerbukten i en region som också heter Kvarner.

För alla utom de bofasta kostar det att använda den 1400 meter långa bron till Krk. Den byggdes 1980. Ön har även en liten flygplats från 1970-talet som vindar gör det svårt att landa på. Men det medför att den är bra för att öva svåra landningar. Ena sidan av ön är karg och den andra full av skog. Krk har två färskvattensjöar, några sandstränder och en egen vindruva som man gör ett vitt vin av.

Vi stannar vid en fabrik av torkat kött – Prsut. Det kryddas av havssalt och öns kryddor. Torkningashastigheten för en köttbit är 1 kg per månad. Tidvis får Boravinden hjälpa till med torkningen. Här äter vi en underbar lunch med lokala viner. En grupp cyklister var här före oss och de vill heller inte avsluta sin session. Vi förstår dem när vi motvilligt men med fulla magar sätter oss i bussen.

I Krk stad stiger vi ur i en bukt och följer kajen mot stadens centrum. Första statyns intima delar har blanka partier eftersom det skall ge lycka att sätta sin hand där. Nästa stopp blir tornet som byggts av Nikolaj Frankopan år 1407 och som har familjens symbol – en stjärna, på fasaden.  Det finns även romerska inskriptioner från det första århundradet efter Kristus.

Vandringen fortsätter till det venetianska torget där vi funderar över de romerska resterna under caféet Valsonis. Brunnen på torget har lejonsymbolen från Venedigs styre. Boken är öppen. Vi pratar om Bashka, den äldsta kroatiska texten, och besväras av att vinbutiken Butiga Nada Vrbink har stängt för siesta. Huset till den gamla nobla familjen Cetinic står öppet och snart är vi framme vid stadens mur.

Det är varmt och alla vill stå i skuggan trots att vi är nära vattnet. Zdenka berättar om en festival som går ut på att man skall kasta cigaretter till barn och att ”frangipani” betyder ”bryt brödet” på italienska. Katedralen är i två våningar och ängelen på kyrkan följer vinden.

Klockan är fyra på eftermiddagen när i är tillbaka i bussen. Då har de flesta ägnat rasten i Krk stad åt att äta glass. Bussen tar oss på en liten omväg och vi ser Baskabukten där vattenskidåkare tränar och där det finns ett franciskanerkloster med 7-8 munkar. Vi pratar om att Belli på ön Tsreg skyddar den vithövdade örnen och att det här på Krk finns en pärlgrotta.

Nu när vi förflyttat oss från ön till staden Opatia börjar vi med en vimsig hantering av bussen. Den måste åka hit och dit innan vi lyckas börja vår stadsrundtur. I början av den lär vi oss att det bästa ölutbudet finns i Hotel Continental och att de har ett förträffligt choklad- och efterrättskök i källaren.

Statyn som ser ut som Churchill föreställer författaren Miroslav Krieza (1893-1981) och står nära de båda statykollegorna ”kvinnan med duvan”, Camelia, och mannen som hjälper turistbåtarna.

Många historier här handlar om turismens utveckling och att man säger att den kroatiska turismen böjade i Opatia i det stora hotellet Kvarner som vi passerar. Utanför ett av dess hus står, ballerinan, Isadora Duncan staty eftersom hon bott i där.

Bredvid oss finns den rosa villan som köptes år 1894 av en rik herre vid namn Igenius Carpa. Han tog hjälp av sina prominenta vänner med inredningen och nu är huset ett museum om turism. Trädgården utanför är en mycket vacker österrikisk park. Violinisten bredvid, i rotundan som spelar musik, är Hubelik och hans hus är nu ett casino. Bakom rotundan står det schweiziska huset som är den del av turismmuseet där en modell med små lampor visar vilket hus som är vilket i Opatia.

När vi sätter oss till bords har hotellrestaurangen Kvarnerregionen som tema. Det är där vi är nu och buffén är väldigt stor.  Sex av våra medresenärer har tillräckligt med energi kvar efter den stora middagen för att besöka puben bredvid.