Dag 1. Zagreb, stadsrundtur och omgivning.

Frukosten är omfattande och med många inhemska rätter. Vi njuter och får en första inblick i det kroatiska köket samtidigt som vi ser hur folklivet kommer igång utanför hotellets stora glasrutor. Spårvagnar åker förbi och restaurangen fylls upp.

Harvoje, eller Harry som han också kallas, möter oss i receptionen på Hotel Dubrovnik. Vi går ut och ställer oss på gågatan utanför så att solen får värma oss. Stadsvandringen börjar med att han översiktligt berättar om Kroatien och huvudstaden Zagreb. Sakta rör vi oss mot torget där Jelacic står staty. Han var politiker och soldat mot Ungern. Tidigare tittade han mot norr men nu mot syd. Det blir bättre så nu när man vill vara vän med den före detta fienden i norr. När vi korsar spårvagnsrälsen är det mycket folk i rörelse och vi pratar om de två städerna, Gradec i väst och Kaptol i öst, som till sist blev Zagreb.

I fjärran finns Medvenicabergen och här nere i staden är det gott om parker. På en modell av Zagreb visar Harry hur man byggt så att det i centrum skall bli som en hästsko av parker. Lenuzzi kallar han den för. Vi får också se var de viktigaste hotellen ligger och veta att Orientexpressen byggde och använde det fortfarande luxösa Hotel Esplanade.

Pepparkakshjärtan är den vanligaste gåvan från huvudstaden. Helst skall de ha en spegel på baksidan och den skall visa att det handlar om en kärlekssymbol. En mindre kärleksfull handling var att den stora katedralen förstördes på 1200-talet. Den drabbades också av jordbävningar som förstörde byggnadens mjuka kalksten. Nu har den renoverats med starkare travestinstenar från Italien. En jämförelse av materialen finns utanför. Bredvid den kan man fortfarande se hur det funnits en mur mot ottomaner runt kyrkan.

Inne i katedralen finns en stor glagolitisk text. Det var kyrkspråket en gång i tiden och Kroatien blev år 641 det första slaviska området som kristnades. Längre in i kyrkan ser vi glaskistan för biskopen Stepinac som dog under andra världskriget vid 62 års ålder. Han blev genom sitt arbete och de straff han fick en nationalhjälte och är nu på väg att bli ett helgon. Man tror att han förgiftades med arsenik. För dem som behöver kontrollera den historien på internet skyltas det om en wifi-uppkoppling inne i katedralen. Det kan också vara bra för att få mer kunskap om skulptören Ivana Mestrovica som har gjort statyn bredvid skylten.

Bondemarknaden med sina röda parasoller är en aktiv plats med fasta priser. Därifrån är det lätt att lirka sig ned till gågatan Tkalaciceva som en gång var en flod och nu är det centrala stråket. På den gatan pratar vi om de kroatiska schalarna som från 1600-talet blev kravatter som blev slipsar. Ursprunget finns fortfarande i traditionella arméuniformer.

Vid statyn av St Göran och den sömniga draken svänger vi upp genom stenporten som nu är innesluten i byggställningar. Det är den enda kvarvarande stadsporten och platsen där en målning av jungfru Maria överlevde branden 1731. I porten finns gott om tacksägelseböner. De sitter som kakelbitar på väggarna och folk tänder ljus och ber vid sidan om dem. Vi har nu lämnat den nedre delen av staden och kommit till den övre.

Apoteket på övre sidan porten sägs ha startats av italienaren Dantes (levde ca 1265 – 1321) släkting år 1355 och åldern jämförs med att apoteket i Dubrovnik startades år 1317. Bara det i Dubrovnik är kvar på samma plats.

St Markusplatsen har samma namn som den i Venedig och taket framför oss gjordes av arkitekten Bolle från Tyskland. Schackbrädet i flaggan kom på 1500-talet från nuvarande nordvästra Kroatien. Vid torget finns parlamentet, premiärministerns kontor och högsta domstolen. Nu är presidenten en kvinna och val till den posten hålls vart 5:e år. Hon har lite att tampas med för just nu uppfyller Kroatien bara inflationsmålet för att få vara med i eurosamarbetet. Gaslamporna mittemot lokalen, stadshuset, där Nikolaj Tesla hållit föredrag tänds fortfarande manuellt varje natt.

Från berättelsen om att om valutan, Kuna, är döpt efter ett mårddjur hamnar vi på historia om den naivistiska konstnären Ivan General. Museumet med utställningen av hans konst startades 1952 och sägs vara äldsta sådant  i världen. Här i den övre delen av staden finns även ett museum tillägnat parseparationer.

Vi är 30 meter över nedre delen av staden och ser den väldigt korta linbanan mellan stadsdelarna innan vi följer kullerstensvägen förbi författaren AG Matos (1873-1914) staty.

Lunchen i den nedre delen av staden består av Strukli. De kan vara söta eller salta och är typiska för den här regionen. Ost är en central del av dessa lasagneliknande rätter och vi dricker olika safter till struklivarianterna vi provar. Personalen på La Struk sköter sig bra och vi blir nog egentligen lite för mätta. Nu är det perfekt med lite rast i solen och värmen innan vi fortsätter vårt upptäckande.

Vår portugisiske vän går till fel samlingsplats men när han är återfunnen sätter vi oss i bussen och åker ut ur Zagreb. Vi skämtar om att chauffören, som heter Marco kanske är sjöfararen Marco Polo i återfödd skepnad och att kroater säger att han kommer från Kroatien och italienare hävdar kommer från Venedig. Den italienska delen av vår grupp går igång och vi hamnar i en skämtsam debatt om Marco Polo. Föredragen skuttar mellan vinden yugo från syd, att arbetslösheten är ca 20% och att Split har landets största flygplats. Fälten utanför bussen är platta. Vi passerar genom villakvarter och ser vallar som ibland har en cykelbana nedanför sig. Guiden, Zdenka, pratar om att området en gång kallades Toru Polje – buffellandet, men att sista tjuren försvann år 1627.

Nära Velika Gorica stannar vi hos en grupp grisar med krulligt hår. De skall ha ett förträffligt kött och vara föremål för uppfödning. Det finns bara ca 200 grisar av den här sorten i Kroatien och personalen på farmen försöker få grisarna att para sig med oss som åskådare men det misslyckas.

Tillbaka i Zagreb har vi någon timmes egen tid till shopping, fika och vila innan vi åker till en middag på restaurang Okrugljak. Det blir en stilig tillställning med många intressanta små rätter. Efter den går de som är trötta och lägger sig medan några tar en kvällspromenad genom staden.