Dag 4. Koblenz och Rüdesheim.

Strax efter frukost står vi på kajen vid floden Mosel i Koblenz och pratar om möjligheten att se en film om Rhen på engelska på båten. Den hör inte till vårt reseprogram och var inte möjlig att visa tidigare. Det är kylslaget och himlen är grå med blåa partier. Någon knorrar om att vi borde ha sett filmen igår. En är ointresserad och vill att vi i stället rör på oss. Snart går vi åt vänster mot Deutsche Eck (tyska hörnet). Vid statyn av Vilhelm I pratar Mikael historia och svarar på frågor innan vi fortsätter vandringen längs Rhen.

Efter att ha passerat under linbanan som går över Rhen till borgen Ehrenbreitstein svänger vi höger mot helgonet Kastors basilika där först Napoleons trupper och sedan en rysk härförare ristat in meddelanden.

Tillbaka vid kajen mot Rhen fortsätter vi längs Konrad Adenauer Ufer och går åt höger på Stressenmannstrasse in i staden. Någon viker av tidigt för att posta brev och andra vill ta linbanan över floden. Vi hittar en utställning i Reichenspergerplatz som vi inte riktigt förstår oss på och går vidare in mot centrum. Där finns en staty på Josef Görres Platz som i några våningar skall symbolisera stadens historia. Solen har nu tagit sig fram från bakom molnen och temperaturen är bekvämare. Några tar nu chansen att fika och andra bara ser sig om i Koblenz.

Senare, på båten måste receptionisten ropa flera gånger efter saknade nyckelkvittenser innan vi kan åka vidare, men det var ingen i vår grupp som var bland de sista olydiga. Under färden från Koblenz hade vi nog alla helst stannat i solen uppe på däck.

Lunchen serveras medan vi stävar mot Rüdesheim och kommer in i en mycket vacker sträcka av Rhen. Den har sedan 2002 skydd från UNESCO. Mikael delar ut papper på engelska med detaljerad information om varenda sevärdhet och by vi passerar och vi placerar oss snart så att vi skall se allt. Det var inte helt lätt att få en skymt av Lorelei-statyn.

Idag serveras middagen tidigt för att vi skall hinna se oss omkring i Rüdesheim. Det har ändå hunnit bli mörkt innan vi kan samlas på kajen för att gå in till den lilla staden. Träden vid kajen är klippta i page och lyses upp underifrån. Det är ganska långt att gå från kajplats fyra till centrum och flera av oss avstår eller går själva. När vi korsar järnvägen vid Adlerturm börjar det direkt plinga som om vi satt igång ett larm, men det visar sig höra till ett godståg som snart dundrar förbi. Med hjälp av den lilla gatan Marktstrasse tar vi oss upp till ett torg där Mikael pratar om den årliga vinfestivalen, campingen, att cykla längs Rhen och annat. Vi roas av att det som såg ut som en korvkiosk visade sig vara en vinbar med öppna sidor.

Mittemot Tortyrmuseet viker vi av åt vänster nedför kullerstensvägen Oberstrasse. Barer och butiker är de enda som har öppet. Mest rörelse ser vi på den lilla gränden Drusselgasse. Ovanför den pratar vi vinprovning och att båtägare brukade använda gränden för att dra upp sina varor från floden till staden.

Bredvid oss i mörkret ligger museet Siegfrieds Mekaniska Spelmaskiner. Utanför det står en rolig gammal grön bil. När vi konstaterat att det är så stängt något kan bli går några av oss ned i grannlokalen Winzer Keller för en vinprovning och övriga skingras. De som var på provningen fick bland annat smaka traktens kända och dyra isvin. Annars är det mest det alkoholhaltiga Rüdesheimerkaffet och spriten Asbach som man förväntas känna till från den här trakten. Någon lyckas prova båda innan det är dags för middag. Vid middagen samlade personalen och reseledarna ihop sig och berättade för oss att båten inte kommer att kunna segla så långt vi vill. Vattnet är för lågt efter Speyer. Effekten för oss svenskar blir att vi kommer att få en extra utflykt till Heidelberg och kan få se lite av Mannheim.

De som var kvar på båten kunde lyssna när Milka spelade i baren och efter middagen ordnade Mikael en till filmvisning.