Våra resor för fågel, fjäril, trollslända och tiger mm.
Våra resor för fågel, fjäril, trollslända och tiger mm.

Reseberättelser

Dag 9 Vigan – Laoag – Manilla

Vi inleder dagen med en lugn frukost och en riktigt stökig procedur. Många vill chansa och åka med mannen som igår utlovade tigerstudier och transport med privatjet. Fast vi får inte tag på hans svenske medhjälpare. Mikael är positiv till att dela gruppen och Kristin är närmast livrädd. Ett enkelt kontrakt skrivs och Mikael, Kristin och tre av resenärerna åker iväg med bussen. Resten biter på naglarna ett tag till och får sedan komma till både tigrar och privatjet.

Målet för den lilla gruppen är staden Laoag som är huvudstad i regionen Ilocos Norte. I bussen pratar vi om eremiten William som tillägnats kyrkan i Laoag, att pensionsåldern är 65 år och att vi bara får ha 10 kg med oss på ett flyg vi skall åka med i morgon. Militära karriärer, att seniorcenter är mötesplatser och inte hem och att det är lätt att hitta en hushållerska i Filippinerna. Hushållerskorna tjänar mellan 2000-4000 Peso/månad (=335-670 kr/månad år 2014). Vi har kommit till staden Badoc och här vimsar vi runt med bussen för att hitta museet som byggts upp på Rizal Street i konstnären och aktivisten Juan Lunas (1857-1899) rekonstruerade hem. Som politiskt aktiv under slutet av 1800-talet blev hans namn även känt under den filippinska revolutionen, under vilken man kämpade för att frigöra sig från det spanska herraväldet. Planen var att gå in i museet men eftersom det är måndag ser vi det bara från utsidan. Vi tror att det kan börja regna snart och går därför tillbaka till bussen.

Färden fortsätter mot Batac där vi vill besöka det mausoleum som har en utställning om och den balsamerade kroppen av landets forne diktator Ferdinand Marcos, som föddes här och levde 1917 –  1989. Vi hittar det omedelbart och går uppför trappan till utställningen om Marcos. Historien börjar med när hans far förlorade valet mot Julio Nalundasan år 1935 och att sonen Ferdinand anhölls för att dagen efter ha mördat faderns motståndare. Här kallas det för Fallet Nalundasan och används som ett exempel på Ferdinands skickliga försvar. Utställningen fortsätter att berätta om diktatorns storhet och bravader. Vi avslutar med att gå ned och ut till mausoleumet men det har just stängt. Vakten kommer tillbaka om en timme, får vi veta. Vädret har blivit dåligt och regnigt. Vi vill inte vänta här där det inte finns något att göra. Mikael och Kristin jagar runt och får snart veta att vakten sitter bakom en dörr mittemot ingången till mausoleet och vips så är det öppet. Om de som säger att Marcos kropp, som kom tillbaka hit från Hawaii 1993, är en vaxdocka har rätt får vi inte veta innan vi är tillbaka i bussen. Men vi har förstått att Marcos har anhängare som vill att han skall begravas på en kyrkogård för hjältar.

Härifrån är det inte långt till Paoay  där vi stannar vi vid San Agustinkyrkan, färdig 1710 och klassad som världsarv sedan 1993. Regn hänger i luften. Kyrkan är ett bra exempel på så kallad jordbävningsbarockarkitektur, vilket innebär att man byggde kyrkorna med extra kraftig bas och stödpelare för att de inte skulle rasa samman av de ofta förekommande jordskalven på Luzon. Kyrkans robusta och säregna fasad skiljer sig till det yttre från traditionellt byggda kyrkor, då den mer påminner om hinduiska eller javanesiska helgedomar. Bredvid kyrkan finns en trevlig restaurang där vi äter lunch, pratar, skrattar och har det trevligt. Egentligen hade vi tänkt äta på ett annat ställe men där var det stängt.

Mätta och belåtna anländer vi till Laoag. Vi tittar på den renässansinspirerade St Williams katedralen från 1612 med sitt 45 meter höga torn, lyssnar på de ivriga ungdomarna bredvid och förundras över det sjunkande klocktornet. Några foton senare går igenom ett etnografiskt museum som kallas “camarin de tabacalera” eftersom det varit lagerhus och lagringsplats för tobak under den spanska kolonialtiden. Gina visar oss runt och förklarar. Mikael översätter tills det är dags att fika nära museet. Vad mer skall vi hitta på här? Vi går till bussen, åker runt lite i Laoag och åker sedan mot palatset Malacañan för att se var Filippinernas presidenter haft sin arbetsplats men upptäcker snart att det fortfarande är måndag och att vi inte kommer in. Palatset fungerade som ett av de 29 sommarresidens Ferdinand Marcos använde. Nu är vi utkastade igen och det är några timmar kvar tills flyget går till Manilla. Vi har inte mycket kvar att göra men åker till det närbelägna lyxhotellet Fort Ilocandia, där vi skall äta middag, för att fördriva tiden. Det är fint att vandra runt på Illocandias område men det är inte många här. Vi är nästan ensamma om att äta middag och avslutar vårt besök med en dryg timme i baren som gränsar till en innergård omgiven av rum vi inte får komma in i.

På flygplatsen ser vi annonser som säger att flyg skulle ha börjat gå härifrån till Palawan, men de existerar inte. Mikael reder ut en aningen förvirrad incheckning och vi är några som tar oss genom kontrollerna med för tunga väskor. I avgångshallen finns café, amningsrum och massage av blinda. Där finns också en stor jesusfigur och vi förundras över att det bara finns möjligheter till fika i den internationella avdelningen.

I Manilla möts vi av en buss med 40 sittplatser. Vi är fortfarande bara 5. Det blir en sen men bekväm färd till Hyatt Hotel där vi ägnar den korta natten åt att packa om och för att sova lite kort. Vid incheckning har vi ett meddelande som säger att de som åkte privatjet kommit fram och känner till morgondagens tid för avfärd. Allt är i ordning men vi skulle gärna vilja få mer sömn än vi nu kommer att få.

Dagens bokrekommendation heter: “A time for War. 105 days in Bataar” (ISBN 9789711003708) och är skriven av General Rigoberto J. Atienza. Den handlar om filippinska erfarenheter av det andra världskriget och är skriven av en som var med.