Våra resor för fågel, fjäril, trollslända och tiger mm.
Våra resor för fågel, fjäril, trollslända och tiger mm.

Reseberättelser

Dag 6 Banaue – Sagada: De hängande kistorna

Vår buss har inte mycket marginal när vi krånglar oss ut ur Banaue i riktning mot Sagada. På utkikspunkten över det som kallas Pyramidterasserna är det gott om asiater som tar kort på varandra. Vi ser dalen framför oss och tar kort med någon ung asiat i varje bild. De äldre som går förbi bakom oss är krokiga och vi försöker få bra bilder på dem. Helst utan att fråga. Resultatet blir inte det bästa och regnet är så nära att vi kvickar oss tillbaka in i bussen.

Ena föreläsningen avlöser den andra. Oftast börjar de med att Mikael ber Kristin att berätta något. Han avslutar med att översätta, förklara och lägga till historier. Vägen är bekväm och slingrar sig fram i ett mycket grönt landskap. Här och var har det rasat. Vi passerar ett avsnitt med vägarbeten och kommer fram till Mt Pulis – “poliskullen”. Dimman är så tjock att vi bara ser några meter. Här tittar vi nyfiket på Balut-äggen som finns här och var. På ena sidan vägen har en annan grupp stannat och där pratar lokalguiden ivrigt om hur man äter äggen med foster i. På andra sidan vägen tycker några av oss att Mikael kan visa hur man äter äggen men så blir det inte. Försäljerskan avslöjar att hon inte är särskilt förtjust i Balut-ägg.

De av våra kvinnor som kommer från toaletten skrattar och är glada. På toaletterna finns förbudsskyltar och reglerna tycks vara olika för män och kvinnor. Kvinnorna får nämligen inte snyta sig på toaletten vilket männen har tillstånd till. Det är allvarliga saker! Vi sätter oss i bussen och åker vidare rakt in i dimman. Nu regnar det lite. Vi är på ungefär 2000 meter höjd och molnen tycks vara på samma nivå som oss. När dimman lättar ser vi risterasser som hör till Igorot-folket. Diskussionerna handlar om att Cordillerabergen tidigare var en provins men nu blivit fem, att det finns många språk i Filippinerna och att åtta av dem dominerar. Vi pratar mycket om vad olika klädesstilar betyder för landets folkgrupper. Som uppvärmning för kistorna framför oss pratar vi också om en mumie som stals och kom tillbaka. Vi åker vidare norrut och bjuds på hisnande vyer där skogsklädda bergssidor och terrasserade risodlingar avlöser varandra.

Bontoc är huvudstad i Sagada och här fanns tidigare huvudjägare. Det är ett område av bönder och ett där man arbetar med handel i liten skala. Bontoc är en viktig handels- och mötesplats för bergsstammarna i de kringliggande byarna och vi ser den på håll när vägen går i kringelikrokar nedför en lång slänt omgiven av gräsområden. Här börjar många vandringsleder och ledda turer men vårt mål är det etnografiska museet. I det finns exempel på hur Cordillerans kulturellt åtskilda bergsfolk folk levt och lever. Vi går in i de hus som byggts upp här, tittar på bilder och förundras över beskrivningarna av huvudjägarna. Det finns samlingar av textilier, redskap och bilder från en svunnen tid med stolta huvudjägare i traditionell klädsel med vapen och erövrade troféer. Temperaturen är bekväm och vi går lugnt igenom museet.

Transporter av varor från byarna runt Bontoc som man vill sälja till det mer befolkade låglandet har alltid varit en komplicerad historia och därför har mycket stannat i närområdet. I bussen på väg vidare pratar guiderna om logistik, små rovdjur och de stora endemiska fladdermössen Acerodon Jubatus, som på engelska kallas “golden crowned flying fox”. Vägen svänger av uppåt, en flock kor hoppar över en mur som ser ut att vara direkt vid ett stup och vi får veta att barrskogen finns på mellan 800-1300 meters höjd. Skylten framför oss säger “var försiktig, vägbanan sjunker”. En klippa hänger över bussen och vi har ett stup till höger. Vi följer floden Chico genom små samhällen.

När vi kommer in till lilla Sagada äter vi först lunch på en trevlig takterass och åker sedan direkt till en grotta med klippgravar. Det ser lite konstigt kaotiskt ut när de ligger i högar men kistorna skall vara placerade på det här viset eftersom de är i ett stadium på väg mot himmelsriket. Vi fotograferar dem, pratar och sätter oss i bussen igen för att åka till andra sidan av Sagada. Vädret är nu olustigt och vi vill inte titta på det andra och större grottsystemet trots att det skall finnas fina stalaktiter och stalagmiter där. Bussen får vända på den lilla gatan utanför entrén för här kliver vi inte ur. Vid vändplatsen finns ett hus i uppförande och den som ritat det måste ha livlig fantasi. Vi känner av den höga, klara luften där pinjeträd och andra barrträd avger en frisk doft. I stället för grottforskningen får vi våra rum i St Joseph Inn och de som vill går till en annan grupp klippgravar. Först måste de gå förbi en kyrkogård och sedan nedför en brant slänt men efter det får de fina vyer över kistor som hängts upp på klippväggar. De långa kistorna hör till kristna och de korta till anemister. Det sägs att kistorna skall vara i en plats som är mellan ljus och mörker. Anden är i det ljusa och allt det onda i det mörka. Denna begravnings tradition med fastkilade kistor är urgammal och praktiseras under ceremoniella former än idag. Lokalbefolkningen vill inte alltid gå till vissa områden med kistor eller in i grottorna eftersom de tror att olycka kan komma av det.

St Joseph Inn ligger på en slänt nära centrum och är omgivet av ett staket. Egentligen är nog allt i centrum i den här lilla staden. Centrum består av en gata som kröker sig och viker av nedför en backe. Det finns några mat- och fikaställen som vi läst i våra guideböcker är bra. Vi provar nog dem nu när vi inte har något gemensamt program resten av kvällen. Kristin bokar frukost åt oss och Mikael berättar om morgondagen. Tyvärr måste vi stiga upp tidigare än normalt för att hinna med vad de planerat åt oss. Varje rum är som en enkel radhus-bungalow. Här finns en stor och fin trädgård med gott om stillhet och lugn men regnet är hotande nära.