Våra resor för fågel, fjäril, trollslända och tiger mm.

Reseberättelser

Dag 3 Manilla: Stadsrundtur och Tagaytay

Frukosten är en jättelik buffé. Vi ser att den kostar dubbelt upp mot middagen igår. Då betalade vi 620 Peso för att bli rejält mätta och idag skulle frukosten gå på 1200 Peso om vi köpte den separat. Mikael var först på plats och sedan fyllde vi på i restaurangen när vi kommit igång. Destinationen för idag är den aktiva vulkanen Taal där det finns en fin sjö med en ö i. Men innan vi kommer dit har vi lite annat att göra.

Vår nye chaufför heter Nestor och han ska ta hand om oss ända till den 18:e när vi skall flyga från Laoag. Medan han kör oss till St Josephs kyrka i Las Piñas är diskussionerna igång. Vi pratar bland annat hur man beter sig i en Jeepney. Det åker flera sådana bredvid oss och ibland står vi stilla bredvid en. Som minst kostar det 8 Peso för 4 kilometer att åka med en sådan och man får följa med om man lyckats vifta så att en stannat. I fordonet betalar man kontant till chauffören och pengarna skickas från passagerare till passagerare. Den som sitter närmast chaffören får det lätt arbetsamt och har därför en tendens att verka sova. När det är dags att kliva av knackar man en gång i det låga innertaket. Och om man knackar två gånger betyder det att färden går för långsamt. Det är också vanligt att chauffören har en radio som försvårar för honom att höra knackningarna. Oftast löser det sig ändå.

I kyrkan får vi en trevlig visning av en tystlåten volontär. Mikael måste stå mycket nära för att kunna översätta vad hon säger. Den stora attraktionen här är en bambuorgel med 902 pipor som tillverkades av en spansk präst år 1824 och volontären hämtar en organist som spelar ett par musikstycken på det tvådelade tangentbordet. När hon spelat klart överraskar hon oss med att berätta historier. Organisten fortsätter att prata om instrumentet och visar hur det fungerar. Den årliga bambufestivalen, som är i slutet av februari, är en stor händelse för kyrkan. En annan viktig historia för kyrkans omgivning är att de har en framgångsrik gosskör döpt efter stadsdelen Las Piñas. År 2008 vann de en körtävling i Wien. Men festligast är nog vattenbehållaren som gör att orgeln kan låta som fåglar. De försökte åstadkomma ett trumpetljud med pipor från Mexiko och Spanien.

Trafiken på gatan utanför kyrkan är livlig och det är en solig dag. Vi är försiktiga när vi går utanför en betongmur och sätter oss i bussen. Avståndet mellan muren och bussen är inte stort och på andra sidan bussen verkar hela Manilla vara ute och åka. Det tar bara några minuter tills vi svänger in på Jeepneyfabriken Sarao Motors. (Sarao Motors finns också på Facebook). Här byggs varje fordon för sig så som kunden vill ha dem och många beställningar kommer från landsmän som arbetar utomlands men vill investera i Filippinerna. Saraos rullande kreationer syns ofta på Luzon. Guiderna berättar att vi passerar “kokosnöts palatset” som Imelda Marcos lät bygga 1978 och där vicepresidenten nu bor. Det ligger i ett stort kulturcentrum som startades 1966 av hennes man, Ferdinand Marcos. Det var året efter han advokat Marcos blivit landets president och där skulle han stanna till 1986. Vi fastnar lite på frågan om hur många skor det var Imelda hade samlat och var de finns någonstans men kommer fram till ett bättre svar än att de var väldigt många.

Vi fortsätter söderut över ett landskap fyllt av jordbruk och åkermark. Kristin sitter för sig själv längst fram vid chauffören och Mikael vid oss. Hon berättar historier när Mikael ber henne göra det och han både översätter dem och lägger till lite mer information när han tycker att det passar. Trafiken är lugn. På baksidan av lastbilen framför oss finns ett klistermärke med ett telefonnummer och frågan “hur kör jag?”. Vi har kommit upp till 1500 meter över havet och nära Tagaytay ser vi var Sjundedags Adventisterna har sin kyrka. Tagaytay ligger i provinsen Cavite som är tillräckligt nära Manilla för att det skall vara ett populärt helgnöje att åka hit. Längs vägen finns fruktodlingar. Filippinarna anser att deras mango är bäst och sötast i världen och vi hoppas snart få en chans att själva utvärdera dem. Vi stannar vid en utsiktspunkt mot vulkansjön Taal vid den aktiva vulkanen som också heter Taal. Det är en fin sjö med gröna slänter runtom och mitt i sjön sticker en ö upp. Vi ser allt från ovan och försöker få fina kort på vad vi har framför oss. Vulkanen skall vara näst mest aktiv av landets vulkaner. Här äter vi lunch med vidunderlig utsikt. Det blir en buffé och vi avslutar den med att titta på träd och växter i restaurangens fina trädgård.

Bussen är nu på väg tillbaka till Manilla och vid vägen har någon ställt upp en stor grön staty med seriefiguren Hulken. Guiderna pratar om hur en del luras med lagfarter för landområden och framför oss åker en pansarvagns liknande bil med texten “Polisya Bomb Squad”. Gula fanor vajar mellan filerna och vi passerar fyra skrotupplag i rad. En man står på en stege som har elledningar som sitt övre stöd. I närheten av centrala Manilla har man fyllt ut ett tidigare vattningt område så att de nu blivit en bilväg och standpromenad. Då och då passerar vi under en gångbro över vägen. Broarna har gjorts vackra med blommor och vi stannar vid ett monument där en påve på besök hos Marcos höll ett tal som var kritiskt mot Marcos. Vi fortsätter till den gamla staden som Kristin kallar “intramuros”, dvs innanför murarna. Det är ett område som började byggas på 1570-talet när spanjorerna hade kronkolonin Filippinerna. Här tittar vi på försvarsborgen Santiago med sina fyra portar och museet där inne som var huset där den kortväxte nationalhjälten Dr. José Rizal satt fången. Han skrev två böcker och avrättades den 13:e december 1896. Mycket av gamla staden förstördes under andra världskriget när Japan belägrade Manilla.

Än är inte dagen slut men det börjar kännas att vi tittat på mycket. Nu är vi i den imponerande barockbyggnaden San Agustinkyrkan som påbörjades 1587 men blev färdig först 1606 och som nu är landets äldsta kyrka. Guiderna pratar om den rika utsmyckningen, processioner, högtidsdagar, att mannen betalar för giftemål och att kyrkan 1994 registrerades som världsarv hos UNESCO.

Den första gång staden Manilla nämns är på den så kallade Laguna Copperplate Inscription; en tunn kopparplåt på 20 x 30 cm från 900-talet e Kr. Detta är det äldsta skriftliga dokument som påträffats i Filippinerna och beskriver tydliga indiska influenser hos ett kungarike som hade handelsförbindelser även med kungariket Medang på Java. Här beundrar vi den rikt utsmyckade interiören och freskerna i det välvda taket. Den förklarades som världsarv av UNESCO 1994. Vår guidade tur avslutas med ett besök i Manilas eget Chinatown, en stadsdel där de gamla köpkvarteren ligger. Vi får också en lektion om den spanske konkvistadoren Miguel López de Legazpi (1502 – August 20, 1572) som var den förste att 1565 styra Filippinerna för Spaniens räkning. Han grundade Manilla den 24:e juni 1571 och dog den 21:a augusti 1572. Vi ser hans kista i ett rum i kyrkan.

Nu har det blivit sent på eftermiddagen och vi är trötta. Egentligen skulle vi ha åkt till huvudstadens “Chinatown” idag men vi skjuter upp det till i morgon eftersom vi ändå åker förbi där när vi skall lämna Manilla. För idag får det vara nog med turistandet. Vi åker hem till Hyatt Hotel och sköter oss själva resten av kvällen. Den sträcka vi skall åka i morgon är lång och vi har nog inte hämtat oss helt ännu från tidsomställningen.