Dag 8 Quito – Baltra, Galápagos – Santa Cruz: Charles Darwinstationen.

När väckningen är redan klockan 4 på morgonen är det skönt om man har allt packat och klart. Vi behöver heller ha med oss allt. Det kommer att vara varmare i Galápagos och gåvorna vi har med oss till barnhemmet i Quito kan stanna här tills vi kommer tillbaka. Det är nästan ingen trafik alls på väg till den nybyggda flygplatsen och när vi kommer fram dit är det lugnt där också. Incheckningen här räcker ända fram till flygplatsen på Baltra i Galápagos. Mikael stannar och checkar in allt i sitt namn och alla andra går igenom till väntsalen och vi träffas där.

Flyget mellanlandar i Guayaquil, där vi skickas ut i väntsalen och fortsätter sedan till Galápagos med bitvis nya passagerare. Någon hann med en öl på flygplatsen men de flesta tittade bara i affärerna. Framme på flygplatsen på Baltra går vi i värmen på det öppna fältet in till ankomsthallen och väntar på vår tur att få betala de 100 dollar det kostar att komma in i nationalparken Galapagos. Efter kontrollerna träffar vi vår långhårige lokalguide, Hernan Barreno, och hans kollegor. De leder oss till en buss som tar oss nedför en backe i det karga och torra landskapet tills vi når en liten färjeterminal. Det finns mest små buskar och kaktusar på den här ön. Efter färjan blir det en ny buss på ön Santa Cruz och den tar oss genom ett landskap som blir grönare ju längre vi åker. Farten sjunker i den långa uppförsbacken. Bussen tycks gå tungt. Vid ett par calderas (kollapsade vulkankratrar) sänker chauffören farten och vi blir nyfikna vad folket utanför gör. Sedan går det fortare igen och snart är vi i sammhället Ayora.

När vi står på piren och väntar på att få komma ut till Coral I, båten vi skall bo på, ser vi våra första sjölejon där de ligger under bryggan. Vår första “dingy”, gummibåt, hämtar en del av gruppen. Den andra halvan fotograferar dem flitigt. När första dingyn bara kommit en liten bit på väg ser vi ett stim av unga rockor som simmar under bryggan vi står på och snett ut mot där första halvan av gruppen försvann. Någon pelikan flyger förbi och solen skiner. Det blir lite småtaffligt när vi kliver i och stiger ur gummibåtarna.

Lunch och inledande information går i ett och sedan är vi tillbaka i en buss i Ayora på väg till Charles Darwinstationen. Vi får instruktioner om hur vi kommer hem därifrån eftersom bussen kommer att lämna oss vid entrén. Vi har lite svårt att förstå vad tjejen som informerar oss säger. När vi väntar i bussen på andra dingyn ser vi att cykelställen här är gjorda av trä. Bredvid bussen poserar tjejer vid en staty av en mås. När de är färdiga klättrar en av pojkarna upp. Det är lite glest mellan människorna vi ser som flanerar på huvudgatan.

I Darwinstationen verkar guidningen vara stressad. Mikael stoppar ideligen upp den med översättningar och tillägg, och det verkar inte uppskattas av andra än oss, men accepteras. Vi ser en härmfågel (Galápagos Mockingbird) vid en hög kaktus. Det som kallas Dragon Hill är fullt av ödlor. Flugsnappare och Darwinfinkar syns då och då. Fast egentligen ser vi mest sköldpaddor och tittar på hur olika de är från ö till ö.  Av de tio nu levande underarterna av Galápagossköldpaddor (det fanns 14, men fyra av dessa är utdöda) ser vi flera. Det är intressant att höra och se hur olika de blivit när de anpassat sig till sin levnadsmiljö. Mest känd är Lonesome George som hittades år 1971 på ön Pinta. Man försökte få honom att föröka sig med någorlunda närbesläktade honor men det gick inte och nu är det för sent för han dog år 2012. Vi avslutar besöket med shopping i den nya butiken mitt i parken och den gamla som ligger närmare entrén.

Vandringen in till Ayora leder oss förbi många butiker som då får påhälsning. Vi ser hur fiskare med nyanländ fångst får påhälsning av många pelikaner och några sjölejon. Fångsten rensas, vägs och fraktas vidare. Turister står runtomkring och tar många foton. Det är soligt och föreställningen roar. Någon meter närmare piren vi skall träffas på leker ungdomar med rödmålade ansikten. De kastar sina vänner och sig själva i vattnet, tjoar och hojtar. Alla är klädda i sommarkläder och ger intrycket att festligheterna uppstått för spontant för att de skulle hinna hem och hämta badkläder. Många av oss hamnar för en ölpaus i The Rock Galapagos, som praktiskt nog har happy hour just nu. Två för en gäller. Det har också trådlöst internet, vilket båten inte har.

På piren som våra dingys skall komma till ligger ett sjölejon utsträckt rakt över landgången. Osäkerheten är stor om de är farliga men försöken att ta bra bilder med sig själv och djuret blir allt djärvare. Dingyn har med sig en stor säck med flytvästar som inte alltid sätts på rätt. Med snett ihopsatta och oftast rättvända flytvästar kommer vi till Coral 1 som ett aningen tilltufsat gäng. Att tjejen som skall leda oss ger ett förvirrat intryck gör situationen ännu mer oklar.

Med en kokosdrink i handen får vi vår första föreläsning i båten. Den är svammlig och handlar mycket om morgondagen. Då skall vi till öarna Santa Fe och Södra Plaza. Efter de avslutande filmerna om öarna och instruktioner om hur vi skall stiga i land får vi påtår i drinkglaset. Utanför båten flyger en galapagoshök över oss och vi ser en sjölejonhanne som vaktar sitt revir. Vi blev nyfikna på en familj som är med oss på båten och vid middagen som avslutar dagen listar vi ut att de är från Ryssland. Vi somnar i våra hytter efter en lång dag med många och föränderliga intryck.