Våra resor för fågel, fjäril, trollslända och tiger mm.
Våra resor för fågel, fjäril, trollslända och tiger mm.

Reseberättelser

Dag 6 Otavalo: Omgivningar.

Vattenkuddarna mellan täckena vid fötterna ger fortfarande värme och det glöder i öppna spisen. Några av oss sätter igång en eld igen före frukost och andra fotograferar i trädgården. Två alpacor står och betar vid husknuten. Det kvittrar och prasslar i daggtyngda buskar. Insekters ljud hörs allt tydligare. Vi pratar om grodor. Solen stiger och torkar sakta bort daggen. Vi njuter.

Frukost i det som en gång i tiden var en marsvinsfarm är en vacker upplevelse. De två öppna spisarna tänds och allt serveras vid bordet. Ängeln vakar ovanför oss och matrummet är vackert inrett. Vi pratar om att Otavalo är den näst mest besökta platsen i Ecuador efter Galapagos. Här är har ursprungsfolken klarat sig förhållandevis bra. När spanjorer kom hit var det för att de hört talas om traktens textiler och guld.

Dagens nöjen börjar hos en musikerfamilj i byn Peguche. Mannen i familjen visar hur han gör en liten panflöjt och var i Sydamerika olika instrument (gaita, charango, sampanu, okarinar, tortuga) som hänger på hans vägg hör hemma. Ett av dem är rondadoren, en Ecuadoriansk panflöjt. Ett annat är lerflöjten Okarinar som var förbjuden i 30 år under kolonialtiden eftersom den kopplades samman med självmord. Efter att ha spelat lite på varje instrument hämtar han sina kollegor i gruppen Ñanda mañachi och de spelar för oss. En uppskattad tillställning. Ñanda mañachi betyder ungefär “visa mig vägen” på det indianska språket Quechua, som är vanligt i Ecuador. Vi köper några instrument, ger lite dricks och går till en butik där José Cotacachi visar hur han väver mattor med den sortens vävstol som spanjorerna tog med hit. Han lyckas sälja några fina tröjor till oss. Mest uppskattade är tröjorna av alpacahår eftersom de är mjuka och håller värmen bra. Här sägs vi få högre kvalitet än vad vi senare kommer att se på den stora marknaden i Otavalo.

Guiderna har uppmärksammat att flera av oss är fågelskådare och ordnar därför en extra utflykt till en fågelpark. Claudio hittar en genväg dit som de lokala säger kanske fungerar. Vi provar. Den är en succee. Början var stenlagd men när den nu blivit grus passerar vi små samhällen där folk tvättar i bäckar. De ser förvånat på oss. Vi ser odlingar av majs och vassorten totora, som i Peru blir båtar. Här har kvinnorna hucklen. Tidigare hade de hattar. I stället har männen hattar. Vi passerar odlingar av den nyttiga örten quinoa. De känns lätt igen genom att de nu är lila längst upp.

Första asfalten kommer i byn Sucre och gör sig påmind med ett omålat farthinder som får oss att lyfta från våra säten. Guiderna berättar om Marskalk Antonio Sucre som arbetade med landsfadern Simon Bolivar med frigörelsen av Ecuador från Spanien. Båda var frimurare och fick pengar från den rörelsen. På håll kan vi se vårt hotell på andra sidan dalen. Regn har hängt i luften hela morgonen och det får inte komma nu. Fågeluppvisningen ställs in om det regnar.

Framme vid Parque Condor, Kondorparken, hinner vi precis gå en snabb runda bland burarna innan uppvisningen börjar. Först ut är en lustigt hoppvandrande Caracara som döpts till “skandalös”. Efter det kommer en hök och “Susan” som är en svartbröstad vråkörn (Geranoaetus melanoleucus). Hon hittades när lokalbefolkningen försökte få henne att skaffa avkommor med en tupp för att få en bra stridstupp. Det gick inte och nu är hon här. Vi får även se en tornuggla och allt avslutas med en sparvfalk (Falco sparverius). Den får snabbt sällskap med en till av samma sort och alla som vill får ta på sig en skyddshandske för att ta kort på sig själva med sparvfalken.

Regnet hotar mer och mer när vi närmar oss vårt lunchställe i Cotacachi, läderstaden. En av oss mår dåligt och vill stanna i bussen. Resten får en trevlig lunch hos D’Anitas Restaurant. Precis som sist blir det en trerätters måltid för ett facilt pris. Staden lever upp till att kallas för “läderstaden” med den mängd läderbutiker som finns här. Vi handlar hattar, jackor och förstår snart varför det sägs att den här staden blivit ett populärt ställe för amerikaner att pensionera sig på. Av och till kommer en skvätt regn.

Vårt sista besök för dagen är i Iluman och blir en rolig liten utflykt. Nu är det uppehållsväder igen. Här provar vi hattar och köper någon. Det blir många skratt och lekar med hattarna innan vi kommer härifrån. Vissa av hattarna ser ut att mer vara utställningsföremål än något som säljs men man vet aldrig. Bredvid filthattsbutiken ligger fabriken som tillverkar dem och rakt över gatan ser vi att en av traktens alla shamaner har sin verksamhet. Den som vill få sin framtid avslöjad efter att ha blivit spottad i ansiktet bör snabbt gå dit.

Nu är vi trötta. Dagen har varit fullspäckad. Egentligen hade vi tänkt besöka en peña, en typisk ecuadoriansk bar med andisk musik, men det orkar vi inte. Det får räcka med en gemensam middag i den lilla trevliga mathörnan i Las Palmeras Inn. Vi måste ju också ladda upp oss lite inför den färgexplosion som utlovats i morgon. Då skall vi besöka den stora marknaden. Hoppas plånboken klarar den dagen!