Vandra i Sutjeskas Nationalpark!

Reseberättelser

Dag 5 Lasso – Saquisilí: Marknaden – Otavalo.

Efter en ovanligt lugn morgon tar Claudio oss till marknaden i Saquisilí. Egentligen är det 5-6 marknader som ligger nära varandra på de 8 torgen i staden. Tillsammans blir de den största indianmarknaden i hela Ecuador. Vi börjar i djurmarknaden. Några kor kommer springande mot oss med ägaren tätt efter. De skall ju säljas, eller om de just köpts. Här är det full fart med skrikande grisar och folk som förhandlar. Köpslåendet och klädseln är precis som det alltid varit här. När vi gått från den till marknaden för tygprodukter börjar det regna men regnet är obeslutsamt och försvinner snart. På väg från tygerna till grönsakerna passerar vi det stora torget och ett kvarter senare klipper sig en av oss för det hanterbara priset 1,5 dollar.

Nära bussen finns marknaden för järnvaruartiklar och marsvin. Blandningen är lite överraskande och det är marsvinen som drar till sig mest uppmärksamhet från ortsbefolkningen. De går till uppfödning och för att bli mat. Cui står det på menyn i restauranger som säljer rätter baserade på marsvin. Regnet hotar igen och det kan vara en del av orsaken till att alla kommer i tid till bussen. Mikael kontrollerar att allt stämmer och vi åker vidare.

Claudio tar oss tillbaka till La Cienega för ett kort toalettbesök och sedan längs bakgator. Men vi kommer inte så långt. En kabel hänger över vägen. Claudio och Mikael kliver av och snart står Mikael och drar i kabeln så att bussen kommer under. Han får bli modell för några udda resebilder. Tur för honom att det inte regnade just då. En återvinningsanläggning vi passerar har skrivit sitt namn med kasserade förpackningar på ett konstnärligt sätt. Guiderna pratar om att Ecuador exporterar nunnor från sina tre religiösa universitet. Efter Jambelifloden frustar en traktor sakta i motorvägens vänsterfil. Det regnar när vi passerar cowboystaden Machacha.

På Restaurante Viejo Rosal får vi en trerätters lunch utan att det märks nämvärt i plånboken. Fast lite förvirring blev det när betalningen visade sig sakna två måltider. Vi delade på kostnaden och åkte vidare.  Regnet kom tillbaka med full kraft precis innan alla hunnit in i bussen. Det är ganska många lastbilar som åker samma väg som vi. Regnet slutar vid staden El Quinche, som domineras av sin stora vita kyrka. Vi pratar om rosor och att det är en stor exportvara som hanteras med kylda transporter.

Efter att vi rastat och köpt glassar av mer bekant snitt än de i Salcedo pratar vi om mycket. Det blir en lång föreläsning om utbildningssystemet, pensioner, dagis, skilsmässor, läkare, läkarnas strejk, arbetslöshet, religion, olja, konflikten med Peru, ekonomi, jordbruk, urbanisering, kvinnofrågor, turism, fackföreningar och att militärtjänsten sedan 1999 inte är obligatorisk. Av och till passerar vi en poliskontroll men ingen av dem stoppar oss. Vi gör också avbrott för att konstatera att vi är i utkanten av vår slutdestination, Otavalo, och att glaciärsjön San Pablo syns från bussen. Den minskar från år till år eftersom enda tillflödet nu är regnvatten. Vulkanen Imbabura (4630 m) syns tydligt framför oss till höger. Nu är det inte mycket tid kvar innan vi når kvällens hacienda men det räcker för att prata om stålexporten till Kina och nationaliseringen av oljan. Pressfriheten tycks ha blivit ett problem i Ecuador.

Vi svänger av vänster från motorvägen och åker upp till haciendan, Las Palmeras Inn. Bussen måste ha en flexibel storlek för de hål Claudio kommer igenom med hela bussen orörd ser ibland mycket små ut. Så var det med sista infarten till vårt boende. Det är uppehåll när vi kliver av bussen och när Mikael berättar om lite allt möjligt vid receptionen får han kämpa för att överrösta en konkurrerande diskussion om lösenordet till den trådlösa internetuppkopplingen. Till sist blir det ordning, vi får våra rum och träffas någon timme senare för middag i det som en gång i tiden var stora rummet i marsvinsfarmen. Nuvarande ägaren kommer och berättar historien. I taket finns en kupol med en ängel som håller fram ett marsvin. Det ser lite religiöst ut.

Tillbaka i våra rum gläds vi åt att hotellets personal tänt i våra öppna spisar. Vi hämtar lite mer ved och gör oss i ordning för natten. När vi kryper ned i sängarna märker vi att det finns en varmvattenkudde mellan täckena. Först blir vi överraskade men sedan förstår vi att det är en bra liten grej. Brasorna sprakar och utanför hör vi hur det surrar och kluckar. Ibland kommer ett duggregn. Vi somnar in och funderar över morgondagens alla besök. Då skall vi till diverse byar och den stora marknaden. Trakten skall vara full av duktiga indianska hantverkare. Kommersen har hjälpt traditioner och klädesdräkter att bevaras. Det borde bli en intressant shoppingdag.