Vandra i Sutjeskas Nationalpark!

Reseberättelser

Dag 2 Quito – Quilotoa – Baños.

Alla vaknade tidigt. Utanför fönstret ligger morgondiset så tätt att vi knappt ser hotellets fina bassäng. Från frukostrestaurangen ser det ut som om allt utanför är vitt. Det finns mycket gott att välja på vid frukostbordet. Vi äter, trivs, tittar i kartor och guideböcker. Mikael hjälper Claudio med väskorna och kommer till frukosten innan Eduardo synts till. Resan börjar komma igång. Utanför bussen står två ganska försiktiga och traditionellt klädda gatuförsäljare. Klockan 8 har vi tagit oss förbi dem och sitter i bussen som skall ta oss till Chimoborazo och vidare till Baños, Ecuadors mest berömda kurort. Guiderna börjar prata och avbryts ganska snart av att vi uppmärksammat att Mikael fyller år idag. Han får en CD-skiva med gruppen Edeni i present.

På väg mot den panamerikanska motorvägen stannar vi för att fotografera. Idag är vyn inte särskilt bra eftersom molnen ligger lågt mellan bergen och täcker över mycket av det vi vill se. Runt oss svärmar de gula taxibilarna och när trafiken blir tätare ser vi fler poliser. Vår lokalguide, Eduardo, berättar att den sittande presidenten, Correa, just förlorat stadsvalen i de tre viktigaste städerna. På vissa ställen ser lagningarna av vägen ut som konstverk och vi passerar många påkörda djur. Dimman lättar något och vi ser containerbostäder och en svart personbil som blivit överhettad. I närheten finns en bilverkstad och där jagar ägaren iväg en hund med sparkar. När vi når den panamerikanska motorvägen pratar guiderna om hur stort Ecuador är och hur det är organiserat. 56 vulkaner skall finnas här. 30% av dem räknas som aktiva och tre har just nu utrbrott. I kväll skall vi bo nedanför en av dessa tre. Längs vägen finns små skjul som fungerar som butiker. Guiderna pratar om kontinentalplattor och vi har kommit till ett grönt område där holländska installationer gjort att det finns många mjölkbönder i trakten. Varje område har en egen flagga, provinserna har också varsin liksom hela landet och indianbefolkningen. Vi har vackra böljande ängar nedanför oss och där nere betar kor. Helt plötsligt gör vi ett stopp på 3350 meters höjd hos Mirador de Romerillos. Det är en Parador där de bland annat säljer koka-godis och enorma koppar med kaffe. Utanför säljs tröjor och konstverk. Konstnären fångar in Mikael för att han skall översätta förklaringen till tavlorna. De är målade på hud och är typiska för den här trakten.

När vi fortsätter ser vi broccolifält och diskussionerna handlar om både rosor och att militärbasen vi passerar användes vid konflikten med Peru mellan 1996 och 1999. De har även bråkat 1921 och 1940 men det sista kriget var det som riktigt förstörde ekonomin. Det skall också vara en del av orsaken till att Ecuador bytte valuta kring milennieskiftet från Sucre till Dollar. Ecuador tappade också ett område stort som nästan hela det kvarvarande landet till Peru. En höna går på vägen och väjer inte för oss så vi får väja för den. När vi kommer in i städer ser vi ofta statyer med människor som arbetar. De påminner om de kommunisternas social realistiska statyer men är oftast mindre dramatiska. Vägen har blivit helt rak och asfalten är nylagd. I kanten av vägen betar får och andra djur. Någon går med en stor mängd ris över sig och ser ut som en buske med två ben och gröna stövlar. Det syns att vägen grävts ur ett poröst material och att den översta biten av det har en annan färg än resten. Det lagret kom från Cotopaxis utbrott år 1877 då staden Latacunga helt täcktes av aska och vattenflöden nådde Quito. Vi kommer till 3800 meters höjd och här tar dimman över igen. Mitt i dimman blir vi stoppade av en poliskontroll men får snart åka vidare. Snett framför oss till höger ser vi våra första Alpacor, en släkting till dromedarerna, och lite här och var på de nu böljande slätterna finns runda hus av lera och gräs. Husen är runda för att vinden inte skall bli ett problem. Vi gör ett spontant stopp för att titta på lerhusen och blir då inbjuden till ett av dem. Där inne föder de upp marsvin för att äta och runtom odlar de nästan allt de behöver. Resten byter de till sig eller köper för förtjänster de fått på marknaden. Nära lerhuset finns en grupp gulhuvade caracarafåglar. Ovanför oss flyger några svarta caracaras. Dalen nedanför oss till höger har gjorts av vulkanen Quilotoa för 7000 år sedan. Vi har nu nått 4000 meters höjd och stannar för att fotografera. När vi åker över floden Tigua och in i staden Tigua går indianer längs vägen. Snart passerar vi floden Huantupolog och kommer till den lilla staden Zumbahua där president Correa en gång i tiden bodde med indianer i 1,5 år. Nummer 35 symboliserar hans parti och den siffran står skriven på många hus. Vid floden Pucuhusa ser vi sprickan bra. En full indian vinglar framför oss. Dalen kallas för Taoachi. Vi pratar om vad olika namn betyder. Chimborazo betyder isfläta och Tungurahua eldhals. Vid Quilotoa har vi inte hunnit acklimatisera oss och alla flåsar lite extra. Det är trots allt 3920 meter högt vid kraterkanten där vi fotograferar. Enligt Eduardo är det en “buzzard eagle” som segelflyger ovanför oss men vi tvivlar på att det är rätt namn. Indianerna som serverar oss lunch på Kirutwa Restaurante Communitario verkar alla vara blyga och alla bär hattar. Det har en viss charm men ger också en del förvirring.

Från kratern måste vi åka samma väg tillbaka. Vi vill stanna vid en utställning med djurhudstavlor men där är det stängt. Ibland skall det fungera att be grannen att öppna men det fungerar inte idag. Några regelmässiga öppettider finns inte. I stället stannar vi längs vägen vid Estacion de servicio Sultana del Cotopaxi för att använda toaletterna och konstatera att vattnet här är mycket billigare än vad vi tidigare sett. När vi åker genom Latacunga får vi veta att staden nu är byggd ovanpå den som försvann 1877 och att den är känd för att vara indiansk, ha gott om rosodlingar och att tillverkning av bildelar är vanligt här. I nästa stad, Salcedo, pratar vi om fruktglass och ett flygplan som har varit ett diskotek. Vid km 362 vinkas vi in i en poliskontroll som inte vållar något problem. Sträckan vi nu åker längs är fylld av vägbyggen. Molnen hänger tunga ovanför oss men det regnar inte och temperaturen är bekväm. Till vänster om oss finns en dal och där nere ligger sjön Yambo och den lyses upp av ett hål i molntäcket där solen kan titta fram. Vissa av vulkanerna har manliga namn och andra kvinnliga. Tungurahua (5023 m), Cotopaxi och Chimborazo är alla feminina. Tungurahua har varit aktiv sedan 1996. Ännu några poliskontroller passeras nära staden Ambato, som nu är mest känd för frukt och blommor. En cyklist trampar om oss och vägarbetarna ägnar sig åt att spruta betong på sidorna av vägen. Nu är vi på 2800 meters höjd och om 45 minuter borde vi vara på Baños 1800. I Peliteo ser vi att specialitén är att sälja blåjeans. Vulkanen vi skall till syns bra nästan rakt framför oss. De tunga molnen håller sig borta. Ecuadors enda vindistrikt ligger nedanför oss till vänster och snart korsar vi bron där vi ser var Chambo och Patatefloderna flyter samman på väg in i Amazonas. Vår väg är uthuggen i lavasten.

Framme i Baños, som betyder “bad”, får vi våra rum på Hotel Sangay och instruktioner om var den närmaste varma källan och annat finns. Här är det bekvämt och varmare än på Quilotoa, eftersom vi bara är på 1800 meters höjd, men regn hänger i luften. Så kanske det skall vara om man är nära Amazonas.