Dag 13 Galápagos: Mosquera och Bartolomé.

Coral I, vårt hem, vårt allt, kom fram till Mosquera klockan 3 på morgonen. Då sov vi. Nu kliver vi i vattnet utanför en pytteliten ö. Sjölejonen ligger bredvid oss men vi är vana vid dem. Här behövs inga sandaler. Var man än står i sanden ser man hela ön. Vi har fått en till guide, Emil L, han är ung och gladlynt när han är med om att dela in oss i tre grupper. Två går åt vänster och en åt höger. Emil och Consuelo går åt vänster och Margot åt höger. Det är en lugn, solig  och helt platt vandring. Här och var finns gropar från sköldpaddor och vi måste akta oss för sjölejonsbajset i den vita sanden. Längst bort åt höger, mot ön Santa Cruz, finns ett stort skelett perfekt utplacerat. Det leder till valhistorier trots att huvudet är från en delfin och resten från en val. På väg tillbaka till den stora båten har Consuelos grupp tur eftersom hon tar med dem till ett klippområde som ingen av deras licenser täcker, men med lite tur fungerar det att hon varit gift med chefen för hela nationalparken Galapagos.

Under båten ligger flera fullvuxna vitmenade revhajar och tonfiskar simmar förbi då och då. På botten finns sjöborrar och sjöstjärnor. De gulstjärtade kirurgfiskarna äter fortfarande av båtens alger medan vi åker bort mot Norra Seymour där vi skall snorkla bort sanden mellan tårna. Det är samma plats vi var på i början av resan men nu är vi bättre på snorklandet och hittar längs kusten. Under oss ser vi gott om fiskar och lugna men aktiva sjölejon rör sig närmare strandstenarna. Som vanligt ligger Mikael kvar längst i vattnet och leker med sin filmkamera. Han dyker ned till botten då och då. När det är dags att hämta honom hamnar båten fel men han simmar under den och sedan är allt i ordning igen. Många av oss har stuckits av maneter och det botas med att gnugga papaya mot stället som bränns. Hajarna under båten är stora och har blivit fler.

Färdigvilade med lunchen säkrad i magen har vi fått en förevisning av kaptenens arbetsplats och transporterats nu under två timmar till ön Bartolomé där vi kliver av redo för att klättra de 114 metrarna till toppen. Det är ett kargt och nästan surrealistiskt vulkanlandskap med få växter. Ungefär som en röd öken. Så värst mycket klättring blir det inte eftersom allt är en lång träspång med trappsteg då och då. totalt skall det bli 365 trappsteg. Alla guiderna pratar mycket men på olika sätt. Vi tar en hel del kort på väg upp men utsikten från toppen är bäst. Det är en klar dag och vi har inga problem att se Daphne major, Daphne minor och Kinahatten. Det går att se ön Casino Rock där dykare gärna spenderar tid med hammarhajar. Den ligger mellan Bartolomé och Pinta. Här finns också två lavaarter varav “ei ei” kommer av vad man säger om man går på de vassa kanterna. Nu är det få som lyssnar på föreläsningarna men Mikael får publik när han berättar lite extra om Darwin och grannön som nu är täckt med lava. Många bilder blir det. På trapporna till båten vilar flera sjölejon som nu chasas bort av en i gruppen.

Det blev ett kort besök på båten innan vi kom till stranden till Bartolomé. Där går en lavahäger och letar mat. Läkningen har gått bra för bandaget på foten är borta. Snabbt kastar vi oss i vattnet iförda snorkelutrustning. Men vi hinner knappt i innan  en yngre rocka sakta rör sig under oss mot djupare vatten. Snart börjar vi se sjölejon, vitmenade revhajar, sjöstjärnor, sjöborrar och en snabbt välfilmad havssköldpadda. Ganska tidigt skjuter en snabb Galápagospingvin förbi. De skall vara världens nordligast levande pingvinart. Vi hinner knappt uppfatta att den är där. Djurlivet är verkligen nära inpå. Vi simmar runt udden med det märkliga berget som skjutits sönder av jaktflyg, får tillsägelse om att vi måste simma tillbaka och gör så. En större haj ligger på botten och blir filmad men ogillar det och simmar iväg för att snart komma tillbaka. Småhajar simmar runt dem i vår grupp som håller sig på grundare vatten.

Nu kanske vi haft för kul? Vinlagret tog slut under middagen. Det kanske är tur det för annars hade vi nog sett fler stjärnor än vi gör vid kvällens studie i stjärnbilder. Fregattfåglarna är fortfarande nära bakom oss. Vi får ordning på karlavagnen även om den är upp och ned, orion som inte syns samtidigt som skorpionen och södra korset som ligger under tecknet taurus. Den gröna lasern är perfekt för att peka ut stjärnbilderna. Båten ligger stilla i viken utanför Bartolomé.

Det visar sig också att Andres sjukdom var att han var onykter. Inte konstigt att han var så resolut och missade alla sköldpaddor. Vi tyckte att han var trevlig och välkommet tydlig. Några uppskattade hans resoluta sätt men vi förstår att han inte kunde vara kvar. Tråkigast är nog att han sägs ha fått rykte om sig att gärna dricka när han inte borde göra det. Så kan det gå. Emil och Consuelo är både bra och nyktra. För oss har det varit ännu en underbar dag i en väldigt annorlunda miljö.